Searching for Sugar Man

nu har även jag sett och gråtit till Searching för Sugar Man. Filmen lämnade spår efter sig, massor av värme och öppna frågor. Vad konst och musik kan göra, om den tar rätt väg, vid rätt tidpunkt. Kanske ungdomskulten och revolterna aldrig uppstått och apartheidregimen kunnat fortsätta med sin psykopatiska övervakningsregim. Rätt tid och plats kan göra underverk. Vid fel tid, med fel efternamn syns ett underverk inte i skuggan av annat som tävlar om utrymme. Medialt utrymme. Sydafrika var moget för orden, känslan, medkänslan och revolten. USA var det inte.

Samtidigt som Sixto Rodriguez samhällskritik slår i Sydafrika prånglas en annan kultur ut i hans hemland, baserad på världsfrånvänd yta, sex, drogromantik och lättja. Låt mig slippa nämna namn. Det är bara för jävligt att min föräldrageneration missade honom, kanske hade de haft mer själ idag.

It Started out so Nice