det har blivit ganska mycket gnäll i bloggen, kanske är det enklare att uttrycka sorg än glädje? idag vill jag försöka delge en skön stämning från ett ögonblick i veckan som varit. Trevande, med risk att vara banal, men det bjuder jag på. Man är bara människa, novis och det är faktiskt fredag.Det vackraste bor inne i kroppen.
Känslan av ett varmt, växande djur som kurar tryggt och sänder ut röda strålar i pulser.
Balansen mellan het eufori och kall melankoli - en värme som inte har en början eller slut
som sipprar ut genom mina porer och ögon
och pulserar tvärs genom kroppen genom huden
in i muskulatur, blodomlopp, lymfsystem, energichakran,
ickevarat och alltinget.
Tiden upphör.
Nuet är här, då, snart, inne i bilen, på väg till, från
Plötsligt ljud, sång, röst,
doft, färg, temperatur, textur.
Ögonblick av tillhörighet, försoning
glädje, kärlek, förstånd, evighet
Inget spelar roll, allt är viktigt
skrattar, ler, ser in i spegeln och vet att jag inte är ensam.
Jaget är framme
Vad fint du skriver! Intressant att du hittar det vackra inuti dig själv, jag har alltid tänkt mig att det kommer utifrån. Och ofta letat förgäves... Eller varit för petig när jag sorterat intrycken innan jag tagit emot dem. Man ska nog bara ta in allt och låta den inre katalysatorn arbeta. Aldrig för sent att börja... ;)
SvaraRaderatack Lennie. Det behövdes en rejäl dos självdistans för att våga trycka sänd här. Är väl inte nöjd riktigt, men när är man det? ;)
SvaraRadera