being Anal

fredag och slutet på en märklig vecka. Katterna ligger hoprullade efter maten, tösen har packat ryggsäcken och cyklar till skolan idag, det tar kortare tid än bussen och vägen dit är lugn och oerhört vacker. Hon vill cykla ensam och jag tillåter det. Skolbussen som tar samma väg har redan kört förbi, jag vinkade av chauffören genom övre dörrhalvan, från köket, så vägen är åtminstone bussfri. Det är lugnt, måste jag tänka. Tekla växer som människa, hon vill klara sig själv, tycker om att visa att hon gör det och behöver därför allt större utrymme. Jag ger henne det, i doser.

Igår vid denna tiden satt jag i telefon med sotaren och missade därför vår obligatoriska avskedskram vid bussen. Samtalet handlade om en reklamation och tog längre tid än beräknat och jag hörde bussen som stannade och startade. Den där plötsliga känslan av att ha gjort en felprioritering, klump i magen. Min kram!
Tekla träder in i sin skolbubbla så snart hon kliver på bussen. När hon pratar med sina kamrater, stiger ur på gruset utanför skolan och hör sorlet av dagen som gryr är hon på en annan mental plats. Om jag hade kastat mig på cykeln för att få min kram på skolan hade det mer varit av egoism än altruism, för hade det inte varit ett intrång på hennes livssfär? jag kan inte komma dragande med mitt ego bara för att min dag kan bli förstörd. Hennes dag då?

Här kommer jag in på ett annat ämne som diskuterades i en tråd på Fb igår som handlade om manipulation. Det finns en stor skillnad i hur vi tar emot manipulativt beteende, och jag tror att vi är ganska medvetna om att vi blir duperade men tillåter oss bli det av olika skäl. Ibland kan det vara i kontrollerade former, som då vi låter oss gripas av en rolltolkning på film, musik eller konst. Ibland är det svårare att kontrollera, då det kommer in på privatlivet. Om man vill kategorisera skulle man kunna säga att en gradering mellan å ena sidan charmören, å andra sidan narcissisten är möjlig att göra. När manipulatören kallas narcissist och beskrivs som expert på att dupera, spegla, suga kraft, är vi inne på psykoanalys. Kontroll. Jag är inte särskilt svag för denna form av psykologisering men den är oundvikligen det enda vetenskapliga verktyg vi har när vi vill diskutera människan som social varelse. Freud är svår att bortse ifrån, hans teorier ligger till grund för det feministiska teoribygge jag vilar mina värderingar på, visserligen en kritik mot Freud, men ändå. Utan Freud hade feminism eller queervetenskap inte funnits. Både Nietzsche och Freud skrotade Gud. Nietzsche såg viljan till makt och Freud ett manligt libido, som kunde låsas upp av en expert genom drömtolkning och diskussion. Känns det igen? jag tror mer på spegelteorin som i sin tur utvecklades av Jaqcues Lacan. Han kritiserade bl.a Freuds logocentrism, kanske han insåg att Freud själv var Narcissus och att teorierna alla byggde på honom själv...

Jag kan göra hur långa utvikningar som helst, gå vidare mot porträttkonsten och det lustiga faktum att de flesta porträttörer använder sin egen nuna som normal vid synen på sin omvärld. Egocentrism, logocentrism, eurocentrism. Centrum och periferi.

Tacka vet jag Gandhi. Han får allt att låta så simpelt.

"Always aim at complete harmony of thought and word and deed. Always aim at purifying your thoughts and everything will be well."

We are Them - Siena Root
To Play Your Little Game - Cressida