rollspel

när jag stiger upp om morgonen och klär på mig sker en transformation, en slags metamorfos från puppstadiet i sängen till den fjäril jag kommer att tillhöra resten av dagen. Den transformationen sker oavsett om jag arbetar vid ett auktionshus med strikt klädkod, en skola eller vid en fabrik. Kanske byter jag skepnad flera gånger om dagen, som då jag tränar, bär skyddsdräkt eller ämbetsklädsel. En viss huvudbonad eller bara en knapp eller ring kan visa vilken tillhörighet och samtidigt utanförskap jag erkänner. Detta är helt beroende på var jag befinner mig och när jag befinner mig, där. En negligé på banken eller en rokokostass i skolan skulle inte enbart väcka uppmärksamhet utan i vissa fall leda till att jag spärras in.

När en människa växer upp läggs osynliga koder på henne, vi förväntas agera och bli läsliga. Kläder är aldrig enbart praktiska, de är vårt andra, tatuerade skinn. Vi väljer skinnet av olika skäl, ibland är det för att vi känner oss glada, ibland är det för att vi vill smälta in, ibland vill vi sticka ut. Men vi kommer alltid att tvingas in i ett socialt sammanhang i det ögonblick vi hoppar in i jeansen, skinnpajen eller pälsen. Den lilla del du själv har möjlighet att välja roll är en försvinnande del i den uniform som samhället kräver att du klär dig i. Ett smycke, texten på T-tröjan, glasögonformen, telefonfodralet... allt är utanpåverk som gynnar en industri, vars koder är strikt reglerade genom lagar och samhällskonventioner.


Ett barn som går till dagis iklädd fjärilsdräkt är OK medan ett barn iklädd huvudduk inte är det. Ett spädbarn med nallemössa är OK medan ett spädbarn i svarta spetsar inte är det. En konstnär iklädd hemmasydd arabisk dräkt under sekelskiftet är OK medan en konstnär idag, iklädd kvinnlig samedräkt, inte är det. Gränserna är inte så hårfina som vi vill tro, vi leds alla av oerhört mycket fördomar i våra "egna, personliga, fria val".