Trollsländekalas

Spjutflickslända, Coenagrion hastulatum

Eftersom det är trollslände- och fjärilstider igen blir det inte så många långpromenader just nu, istället håller jag mig i närområdet och helst omkring vattendragen. I morse tog jag en tur till de tre nyanlagda dammarna från Bolmen-projektet, som ligger ca 150 m från torpet. Platsen har blivit gravt förändrad i omgångar, från att ursprungligen ha varit en grusås med stora omkringliggande alkärr, till tallskog och nu en bred grusväg... För ca 30 år sedan etablerades det ett grustag här, och för sju år sedan när jag flyttade hit, hade såren efter grävmaskinerna täckts igen av en tät tallplantage med tjocka ljungmattor inunder. Det var ett omtyckt ställe för hackspettar och kungsfågel men även blåvingar och lustiga långhorningar, tallbock syntes ofta.

Damm 1

Efter den senaste grävningen tog man bort större delen av tallbeståndet och passade även på att schakta bort det översta, kvarvarande sandlagret. Eftersom sand är en eftertraktad naturråvara idag, och det syns på flera håll runt omkring, grävs det och schaktas bort enorma landareal i norra Skånes skogstrakter. Det är verkligen bedrövligt att se hur en råvaruexploatering av en produkt som ändå är så billig som sand kan förändra jord och mark för boende och levande här, för all framtid.  Nåväl, detta är visserligen en annan historia, och kanske orkar jag ta mig an den en dag.  Just nu har jag beslutat att se på förändringen med uppskattning, för det jag kallar trasig natur kan ge förutsättningar för andra levnadsbetingelser än den antropocentriskt präglade nyttan. Trollsländor är ett utmärkt exempel på liv som snabbt är på plats vid nyetableringar, till skillnad från de flesta fågelarter som tråkigt nog måste se sig utmanövrerade av plötsliga, människorelaterade habitatförändringar. Näktergalen är ett praktexempel, då buskage och ytvatten ofta schaktas undan för att inlemmas i allt större odlingsmarker.

Damm 2

Eftersom två av dammarna har fin natursandbotten tänker jag att det borde finnas goda förutsättningar för trollsländelarver att etablera sig här. Vid den tredje dammen, som ligger alldeles intill, har har kossor gått och betat i hundra år, så därför är botten slammig och vattnet visar tydliga tecken på övergödning. Här växer en helt annan flora som är slemmig, fet och tät av bl.a andmat och trådalger.
Skillnaden mellan de tre dammarnas flora och fauna ska bli väldigt kul att följa framöver. Jag hoppas särskilt på vattenaloe, för den tjusiga, gröna mosaiksländans skull...

Damm 3

Förra sommarens torka gjorde att den lilla dräneringsfåran som utgör dammarnas ena tillflöde torkade ut väldigt snart, men dammarna har grävts där det tidigare varit alkärr, så tillflödet är säkrat. Det syntes tydligt idag, och jag blev väldigt glad över att se att grodorna hade etablerat sig här, särskilt i den första dammen som har minst kantvegetation. I den andra dammen har starr, svalting, dybladsväxter, kaveldun och nate slagit rot, och det var även här jag hittade dagens första flickslända.
Även om jag nu måste lära mig de knepiga flicksländorna, så bådar det ju gott för framtiden!

Brunsås

Efter gårdagens val ser det ut som om svenskarna har valt diametralt omvänt i jämförelse med övriga Europa, det är bara ultrahögern och fascisterna som klafsar genom Europa i raka, bruna led. Politisk framgång handlar idag om att utmejsla ett problem och peka dithän med hela handen. Åtgärd och förståelse betraktas som snömos, eftersom det är svårare att begripa än hot och respekt. Nä, raka rör ska det vara.
När klyschorna blivit kraftlösa (vilket de alltid blir efter en tids nötnig) vänder man sig likt en vindflöjel mot nya angreppsmål. Med samma retorik och hatanda belyses ansiktslösa grupperingar med skoningslös skärpa, det är denna kallhamrade cynism och splittrande retorik som benämns ärlighet. Så länge du själv står i skuggan av strålkastarljuset blir massinvandring, Islamism, feminism, intellektuella, romer, arbetslösa, funktionsnedsatta enkla mål att välja ut och missilbeskjuta. Vinna eller försvinna.
Följarna sitter i ett järngrepp, för när Råttfångaren från Hameln spelar på sin pipa dansar råttorna på led.

Människor i grupp är som ett elakartat virus, vilket är precis var populism handlar om. I ett samhälle där människor slås ut av ekonomiska skäl finns det en guldgruva av vilsna själar att plocka. Lovas rotlösa människor tillhörighet, ordning och reda, och ekonomisk framgång, erhålls fullständig lojalitet i gengäld. Så simpelt, så enkelt att genomskåda - ändå görs inget åt grundproblemet, inte från något håll, och absolut inte från högern, där fördelningspolitik är ett skällsord, mångkultur liknas vid kostnad, intellekt är suspekt.

Allt större andel media är i klorna på tyckare, och i exakt samma riktning går politikerna. En miljon flugor kan väl inte ta fel?

Kurt Vile - One Trick Ponies

Ideal

 Så har vi firat morsdag med allt som hör därtill, som strömavbrott i halva huset, sen i hela. Har man otur och väljer att bo på landet, kan något så simpelt som fasfel i en närliggande anläggning straffa sig och ta en hel ledig dag i anspråk. Men som luttrad lantis vet man om att ingen från elbolaget ändå kommer att ta kontakt, så man lever som vanligt mellan omanmälniningarna och påminnelserna, och går ut i närområdet och tittar på fågelungar, lyssnar på näktergalar, tittar på nykläckta trollsländor och slår upp nyfunna arter från gräsmatteinventeringen i den tjocka Floran. Landet är så mycket mer än elproblem, serru.

Gomphus vulgatissimus

Sen var det ju EU-val idag. Vår vallokal heter Tornsborgs Tivoli och är något så kongenialt som en dansbana och nöjestempel. Hit går, eller cyklar, eller tar man bilen i glad och samlad tropp.

En ideell kärntrupp bestående av fyra trofasta lokala kändispersoner hade dagen och stadgarna till ära ställt upp tre hemligbås inne i rotundan och dukat upp fikabröd med kaffe och te för varje hugad väljare inne i köket. Vi kan verkligen snacka om demokrati som dragplåster. Att välja är litet som en fest, och val och fikastund med de boende i området hör ihop som ler-och långhalm. T var förstagångsväljare i år, så för henne blev det en trevlig mix av högtidlig folklighet, precis som hon har vant sig vid från de andra åren när hon har följt med mig. Det kan ha varit den tredje valomgången för oss sedan vi flyttade hit, och inte en enda gång har vi behövt visa legitimation. Kanske vallokalerna är den sista blippfria utposten? Skönt att något fungerar som det ska, trots allt.
Nu får vi väl bara hålla andan så att festen inte urartar som brukligt på dansbanevis. En halvtimma kvar...

Calopteryx splendens

Paul Weller - Walk on Gilded Splinters

Animist, jovisst

Visste du att ekblomman doftar lilja, och har du varit med om att vandra i en skog, vars mark är täckt av bokblommor, så att dina steg blir alldeles ljudlösa och det känns som om du vandrar på gungfly?
Lövträdsskogen i maj bjuder på mängder av små och stora överraskningar för den som har lust till fägring. Det vet myran, och det vet även gråsuggan, och självklart vet även tordyveln det, även om de kanske inte tänker på det hela tiden, och särskilt inte när de håller på att sortera ut trädens och däggdjurens nedfall, men jag är säker på att det är en drivkraft!

Ordningen är perfekt i skogen, inget förfars. Det är tack vare denna oerhörda möda om detaljerna som jag har möjlighet att vandra oberörd, och förundras över allt detta vackra.
Tack, kära Natur, för att jag också får lov att finnas till här. Du bara är, och du låter mig få vara, på ett sådant osentimentalt och kravlöst och äkta vis som bara du kan. Som ett litet tack låter jag nu min gräsmatta få vara precis så som den vill vara. Ingen blir väl gladare av att jag, svettig och arg, brummar mig igenom helgerna? allra minst jag själv.

Le Carnaval des Animaux (Cygne) - Camille Saint-Saëns, Yo Yo Ma/Kathryn Stott
Le Carnaval des Animaux - Camille Saint-Saëns

Trendspaning

 Nätterna bär fortfarande med sig minusgrader och jag eldar om morgnarna. När tösen har åkt till skolan går jag igenom saker som sker omkring mig, ihop med resterna av morgonteet och med katterna liggande på var sin plats.


Det har talats en del om serien Vem bor här på arbetet och jag blev tvungen att ta en titt igår.  Programmet kretsar kring fem hårt stylade personer som visar upp sina lika hårt stylade hem för Peppiga Pia. Du som tittare ska, med hjälp av en hårt marknadsförd smartphone-applikation, tävla om att gissa dig till vem som bor var - vilket inte alls är särskilt svårt. Enkelheten i upplägget och svårighetsgraden i gissningsleken döljer ett mycket mörkare budskap som jag har svårt att svälja. Med hjälp av lyckade, hårt nischade statister smyger sig en unken politisk poäng in hos dig som tittar, och den kretsar bara kring din, din makes, eller dina föräldrars lön - för vilken doktorand/undersköterska/statligt anställd kan bo så? Det är Konsumenten som kommer i första hand här, inte individen, hur mycket manusförfattaren än vill få oss att tro på det.

Igår var jag på ett nytt möte, och det gick bra. Min framtida gruppchef vill att jag börjar så snart som möjligt, men eftersom jag nu är anställd som vikarie gäller inte uppsägningstiden på en månad, och sistadatumet (31/8) på kontraktet är bindande. Jag har sett fram emot mina första fyra veckors betald semester på jagvetintehurlänge, och hoppas att detta lilla lyxproblem går att lösa utan slitningar. Inom en snar framtid kommer jag att ha en ny titel, och nya göromål, som jag hoppas att jag både kan axla och utveckla. Kanske du snart kommer att se även mig göra karriär, och figurera på TV som stylad reklampelare?
Nä förresten, det tror jag att du slipper.

Och i gårkväll anlände göken! Ko-ko

Shinrin-yoku

 Senast det föll ett riktigt skyfall här måste ha varit för mer än ett år sedan. Idag har det regnat ordentligt. Det kylslagna vädret kan vara optimalt, om det gör så att träd och hydrofila växter måste ta det litet lugnt med det ansatta grundvattnet. När det är vindstilla dessutom kanske lättare regn och dimslöjor lyckas bygga upp små vattenreserver i skogen igen. Jag hoppas på det.

Efter regnet tog jag mig till skogen för att duscha av mig veckans tristess och tråkigheter. Skogen är en oslagbar kompis, hen sviker aldrig, är inte snål och girig, gemen eller korkad. Kort sagt, skogen är min bästa vän och den kyrka som jag alltid är välkommen i och därmed, återvänder till.
Jag har ingen brådska, går i min egen lunk.

Efter regnet kan man se fåglarna på nära håll. De håller sig i skyddet från kronornas täta grenverk, som uppe på toppen av åsen är ganska lågvuxna. En svartvit flugsnappare flög intill mitt ben och satte sig i en grenklyka i ögonhöjd, och på andra sidan om samma träd satt en vacker bofinkhanne och betraktade allt. Dimmor sveper över och får avstånd att verka mer avlägsna och närhet att verka målad, det är som att gå omkring i en tavla av CD Friedrich. Avstånd och närhet är ett, jag andas och badar sfumato.

Nere i dalen färgar kronornas penslar spängerna gröna. Grönsångare och rödvingetrast. När en död gren faller ner från kronan landar den mjukt, de levande grenarna tar emot så att inget tar skada av nedfallet, och där nere kan sedan grenen ligga och mata andra organismer, i lugn och ro.

Hur olika ser vi inte på tingen? Jag upptäckte aldrig att skådespelaren var utbytt mitt i serien. Kanske det är för att rollbäraren är oviktig för mig, det är berättelsen som verkligen gäller. Jag ser nyanser av ett annat slag, detaljer är väl ändå bara det som skapar helhet. Eller är jag bara slarvig? Holism är ett slitet ord.

I skogen känns kärlek utan slut, naturen är slösaktig. Här är värdena omkastade.

Chime Of the City Clock - Nick Drake

Dunning-Kruger

 Äntligen är det måndagkväll, den långa arbetsdagen är över och jag kan pusta ut ett tag. Jag tänkte skriva litet om saker som jag gärna vill minnas framöver, som att ärtsångaren verkar ha hittat en respit i min trädgård t.ex. För några år sedan var ärtsångaren en fågel som jag aldrig hade hört, och nu är den och tranorna, stjärtmesarna, gärdsmygen och morkullan nästan ett dagligt inslag här (beroende på årstid, såklart). Måtte jag aldrig ta sådant som fågelsång för givet. 


I FNs stora rapport om biologisk mångfald har det visat sig att en miljon djurarter närmar sig utrotning, och hastigheten för försvinnande arter eskalerar. Om inte något drastiskt görs med vår västerländska livsstil, och om vi inte slutar att enögt stirra på människan som om hon vore den enda arten, kommer vi nog snart att se oss själv som en i mängden arter på väg mot utrotning. På många vis tycker jag att vi redan är där, men vi ser det inte själv. Krig och massutrotning sker på grund av huvudlös slakt på våra habitat och matförråd, monumentala felprioriteringar av resurser och forskningsresultat. Jo, vi måste vara jordens mest korkade organismer.

Godnatt, jord.

 Lucifer Sam - Pink Floyd