tag:blogger.com,1999:blog-234216990513438522024-03-28T22:18:45.405+01:00Mandelblom, kattfot och blå viollivet på grön kvistming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.comBlogger1266125tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-82680727987215992232024-03-19T08:54:00.010+01:002024-03-19T13:28:27.037+01:00beware, oh take care <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtltlV2nUXvV3auWZYNb0dt7AhK14aFQugVye39WH_f4rO5c0Dg_42Vc2umsbxh58xwOP87SwOzP8zC9d4yk66ksklna9PfculXWc_0A-HdiPHyB9lgpLmKCdSHKjZrOAVi_oRhRNEZ2wmeYVDgbPdU7tSSmBzIx16YzpZUDKk1t_tM2knxtAJwwYLzkA/s3832/IMG_3029.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3832" data-original-width="2874" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtltlV2nUXvV3auWZYNb0dt7AhK14aFQugVye39WH_f4rO5c0Dg_42Vc2umsbxh58xwOP87SwOzP8zC9d4yk66ksklna9PfculXWc_0A-HdiPHyB9lgpLmKCdSHKjZrOAVi_oRhRNEZ2wmeYVDgbPdU7tSSmBzIx16YzpZUDKk1t_tM2knxtAJwwYLzkA/s320/IMG_3029.jpeg" width="240" /></a></div><p><br /> </p><p> Det ekar tomt sedan mamma gick bort, plötsligt saknas riktning, och enkelheten. Det logiska i att sitta och hålla handen under en hel dag, det begripliga i att se någon sakta dö i sjukdom, i att slippa fatta beslut och att bara göra någon glad, allt dog i samma stund som mamma. Döden lämnar oss inte. <br /></p><p><br /></p><p>Vi fick tre veckor, dagar att visa vår ömhet och kärlek, sorg och förlåtelse på. Mitt i smärtan fann vi kärlek och tröst. Nu tar annat vid, döden tar en annan riktning. Känslor byts mot rationalitet. Ekonomi, entreprenörer och tjänstemän. Det känns ovärdigt och
problemtungt. Jag hinner inte tänka klart, sörja ut, läka. Livet ställs på vänt. </p><p>Söker svar. Hos trädlärkan, vårlökarna, vännerna, grannarna, och i konsten. Arbetet. Hemma sågar, städar, tvättar, diskar och bakar jag tills utmattningen kommer som en befrielse och suddar ut drömmarna. Jag vet att döden är en del av livet, det är naturligt och fint, det får oss att mäta vår livstid och se vår skröplighet. Men allt det andra, jag kan inte tycka att det är fint. </p><p><br /></p><p>Några timmar senare, och jag har kunnat ta mig ut och möta våren. Fått distans till mig själv. Naturen gör så, den får mig att se allt annat, all den rikedom som jag har inpå, och hur lycklig som kan få möta en ny vår. När döden kommer naturligt, när det finns en rimlig förklaring, då finns det tröst. <br /></p><p><br /></p><p><a href="https://youtu.be/vXOTaz-U0hQ?si=BPErxk5QEM2f5GcY" target="_blank">CRB - Beware, Oh Take Care</a><br /></p><p> </p><br />ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-52906728552341462022024-03-12T09:52:00.000+01:002024-03-12T09:52:14.670+01:00ett mammahjärta<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQhqf5gVklnd2SmXhyFU5C5dABy6dRe6VyGZbyecELpntt-vcc7X3ji3LeIXaNHDbyFhpZCUxtayueyc_Xt2WcI7tUEFP7Z4GJGG5CxC-9b43TOP-Dkd6e9DjpkZYmrBHt4-0HhzPIQqGTgxJsPPx6iT0ahQyGrd1_8FT0F65rhrZdC5PPKDZYPYl1hmg/s1184/mamma.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1184" data-original-width="666" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQhqf5gVklnd2SmXhyFU5C5dABy6dRe6VyGZbyecELpntt-vcc7X3ji3LeIXaNHDbyFhpZCUxtayueyc_Xt2WcI7tUEFP7Z4GJGG5CxC-9b43TOP-Dkd6e9DjpkZYmrBHt4-0HhzPIQqGTgxJsPPx6iT0ahQyGrd1_8FT0F65rhrZdC5PPKDZYPYl1hmg/s320/mamma.jpg" width="180" /></a></div><br /> <br /><p></p><p> När en mamma ligger för döden, då spricker världens fundament. Då upphör tiden att fungera och allt kastas om, klockorna går baklänges. Då blir gammalt ungt och en sekund bär på minnen från en livstid. Sedan du kom in på lasarettet och opererades för en massiv stroke gick allt så fort. Från den stunden har du fått bära din mammas och din avlidne mans nemesis på dina redan tyngda axlar. Du förlorade talet och lades förgäves in på dialys, men hoppet var där och vi pladdrade på vårt vis om vardagsting så länge du orkade höra på, reste hem och hoppades och återkom igen. Men din kropp orkade inte och snart insåg vi hur kol, förkalkning, tromboser och ett sargat hjärta hade tagit ut sin rätt. </p><p>För varje dag förändras vi ihop, vi får känna din djupaste ångest och din högsta lycka övergå i någon slags insikt om livet. För kanske det är som det sägs, att vi får de bördor vi orkar med. Du har lyckats hålla ljuset. I varje antydan till ett leende, och för varje gång du orkar öppna ögonen för att ge oss en sådan varm och kärleksfull blick, och när du knappt orkar andas mer, men ändå, gång på gång låter min hand få bli kramad mellan din mjuka kind och taniga axel, då ljusnar minnena och klarnar sorgen. Din dödskamp är min överlevnad, precis som när du födde mig, och på så vis sluts den cirkel som kallas moder-dotter-relationen. Jag är inget utan dig, och därför gör du allt för mig. <br /></p><p> När en mamma dör, då brister navelsträngen till universum. Allt jag känner till, och alla skärvor som har byggt min grund, splittras och strös ut i vintergatan. Vore det inte för att du, lilla älskade mamma, lät mig ligga intill dig när jag var ett knytt, trots alla rekommendationer, och trots
att jag kom med ändan först och med
navelsträngen om halsen för att slippa vårvinterns brutala ljus. Ja, trots allt detta massiva motstånd,
och trots våndan och skadorna jag gav dig som förstföderska, var jag alltid ömt välkommen i din famn. Du sa aldrig ett ord om smärtan, utan berättade stolt hur vacker jag var när jag kom till världen, med ett klotrunt huvud och en hjässa täckt av tjockt, mörkt hår. Tack vare din kärlek skall mina skärvor hitta hem igen. För så är det med kärleken, den gör ondast av allt, för den spränger hjärtan, men bara den kan läka såren. <br /></p><p>Att vara mamma, det är det mest otacksamma, det mest slitsamma, kostsamma, oroliga och mest hjärtskärande arbetet av alla, och därför är det en livboj. För ingen bättre än en mamma vet hur mycket ett liv är värt. Du skänkte mig en fast grund att stå på när världen rämnar och universum flyter bort, för jag vet att jag alltid är och har varit djupt älskad. Vad jag älskar dig, min fina, vackra, modiga mamma. <br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-45881727932920865132024-02-26T19:10:00.009+01:002024-02-27T20:55:08.970+01:00ett liv utan våld<p> tänk att överge din frihet för att delta i ett stridande förband, att tycka att livet är så trist att den enda lösningen är krigspsykosen. Där, som krig framstår som en befrielse från tristess, en inbjudan till hjältemod, ett botemedel mot dekadens, en lösning på allt som är fel med samhället, som ett reningsbad. Kriget är i detta psykotiska tillstånd den enklaste och effektivaste genvägen till en omstart där chauvinismen kan få råda oemotsagd från feminism, antiimperialism, antikolonialism, antifascism, xenofobi och fler postmoderna teorier. </p><p>tänk dig att aldrig kunna leva utan att behöva se dig om på gatan, att aldrig mer kunna lita på den du möter, äta mat som andra har lagat eller överlåta din kropp åt en okänd. Tänk dig att aldrig mer kunna somna och sova gott hela natten under resten av ditt liv. Rädslan gör så med oss, den raserar allt vad klokhet heter. <br /></p><p>Idag blev Sverige godtagen medlem i Natohelvetet. Och Georg Riedel har lämnat oss med, det känns som en tanke. En annan tanke jag har är att vi nu har inträtt i en ny epok; en tid där demokratin har övergivits för att aldrig mer kunna resa sig. Framtidens historiker kommer att fråga sig vad fan det var som hände, vi som verkligen hade allt.</p><p> </p><p><a href="https://youtu.be/dkP-fgdZxXQ?si=P4ZA9qSc2AlNus69" target="_blank">Tänk om det bara är vi</a></p><p><span style="font-size: x-small;"><br /></span></p><p><span style="font-size: x-small;">Jag läser <i>Weimarkulturen 1918-1933,</i> av Peter Gay</span><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-6056458145359255152024-02-24T19:30:00.018+01:002024-02-26T20:57:11.768+01:00Stormcock<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicw5TNQkW-LgITSUQ2KwkNpm4CZyzLefzVVF71PALmeTiDSkIpngZtRVpxN5975wMDMn84faIAFpV3IPcCSRRxxhzwnBu6w9kXlpnoIhCe1bOUN9sDFc3Ue_meQltP6gJHjCrKSkUiq7pDwBZpZkHqZikOxGAR6_dEd27oWQK5pTvCqXQey4J7gnJlWNw/s1440/422719792_18338874085097591_7958255626175174898_n.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicw5TNQkW-LgITSUQ2KwkNpm4CZyzLefzVVF71PALmeTiDSkIpngZtRVpxN5975wMDMn84faIAFpV3IPcCSRRxxhzwnBu6w9kXlpnoIhCe1bOUN9sDFc3Ue_meQltP6gJHjCrKSkUiq7pDwBZpZkHqZikOxGAR6_dEd27oWQK5pTvCqXQey4J7gnJlWNw/s320/422719792_18338874085097591_7958255626175174898_n.jpg" width="320" /></a></div><br /> När jag lägger in backen och kör ut på grusvägen har jag redan upplevt tillräckligt för att dagen skall kännas fulländad. Det är den tiden på året då känslosvängningarna är störst, litet sol över morgonpromenaden och en sjungande fågelkör är mitt uppåttjack. Jag pundar fågelsång och natur, så är det bara, har alltid varit så. Att sedan kunna ratta in Spanarna och se landskapet sakta skölja över vindrutan; tranorna i par vid de fuktiga gläntorna, en röd glada på jakt där marken öppnar upp, klungor av snabbvingade duvor, och retliga skator som kivas med korparna över mossiga takåsar av eternit, det är livet på en pinne för mig. Finns inget bättre. <p></p><p>Jag ser fram emot en sista arbetshelgdag med bara anställda. Kökschefen är tillbaka på halvtid igen och på helgerna extraknäcker en vänlig och intelligent kvinna i caféet, vi tre gör ett superteam. Jag skrattar högt och uppsluppet åt de bisarra inläggen och skämten från radion, och när programmet är slut blir det klassiskt i P2. Snabbt, så att jag slipper höra på fler spekulationer kring krig. Bästa tänkbara resesällskapet är en mjuk röst som kan berätta saker som jag aldrig tänkt på själv, och som ger mig uppslag inför dagen, kanske en ny text till en kommande utställning. Klassisk musik och en spirituell röst, det är bästa fixen. </p><p>Arbetsdagen går fort, jag har trevliga och nyfikna gäster som dyker upp i lagom takt vilket jag tar som kompensation för förra helgen. Att extraknäcket har anmält sig sjuk gör inget heller, jag känner mig oövervinnerlig idag. Har t.o.m smugit ner en bok i väskan att kunna läsa om det ges tillfälle - vilket det naturligtvis inte gör men <i>känslan</i> av att kunna läsa, räcker. Och så, slutligen, äntligen kommer resan hem med Esmeralda Moberg och Gussy Löwenhielms mixtape, kanske det bästa av allt! och som att det inte vore nog - för när jag är tillbaka på parkeringen hemma och stiger ur bilen möts jag av MissAnn och en dubbelrast ljuvligt sjungande från den lilla eken mitt emot stugans grindar. Då vet jag att jag har det bäst i hela, vida världen. </p><p><br /></p><p><a href="https://youtu.be/HY3HonMsqn8?si=s1jzVaaavTpTccl8" target="_blank">The Same Old Rock - Roy Harper</a></p><p><a href="https://youtu.be/hRnWY51Ew1g?si=zZtHrqXH7Uum9GGB" target="_blank">Me And My Woman - Roy Harper </a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-85647564360386200812024-02-19T19:17:00.014+01:002024-02-23T08:51:07.072+01:00banal nationalism<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5CIwv_PXJRs27NE3Pw_caMSb6axDTlhtXdcf9Js8_2-IYPKZmKTJqsqd2145yADDXrvgywk3TupwCpSg15Guv86mYH0HQyaL7R_hP0PxS8QVfRDd-9x3s5ju7mck_o5sBrcf3kPH1QmY-e2nY7ry1GmJd_AdeTdZdPz26t9ukMl1AwoY2QkgItuKfN7Y/s1750/c888f28ea8ca48797508b559e12a478e.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1750" data-original-width="1350" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5CIwv_PXJRs27NE3Pw_caMSb6axDTlhtXdcf9Js8_2-IYPKZmKTJqsqd2145yADDXrvgywk3TupwCpSg15Guv86mYH0HQyaL7R_hP0PxS8QVfRDd-9x3s5ju7mck_o5sBrcf3kPH1QmY-e2nY7ry1GmJd_AdeTdZdPz26t9ukMl1AwoY2QkgItuKfN7Y/s320/c888f28ea8ca48797508b559e12a478e.jpg" width="247" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Otto Dix, <i>Die Skatspieler,</i> 1920</span><br /></td></tr></tbody></table><br /> Bland filmer som bör ses på bio är Zone of Interest av Jonathan Glazer absolut en. Du som har läst om filmen har nog förstått det chockartade greppet att få följa med i förövarens vardagsliv. Jag ger dig all heder om du har tänkt se den på bio, eftersom dialogen och skådespelarnas prestationer kräver din fulla uppmärksamhet - för de är verkligen enastående, särskilt Sandra Hüllers gestaltande av Hedwig Höss som en präktig, bondsk nazisthustru med ett kroppsspråk som lyckas personifiera rasideologin. Uttrycket Den Banala Ondskan gjorde Hannah Arendt känd hos allmänheten, det ligger som en grundton genom filmens hela bildvärld, men då betydelsen kunde kännas alltför uppenbar och därför vara lätt att svepa bort krävs Mica Levis geniala filmmusik. Efter de första och sista minuterna när publiken sitter på helspänn i fullständigt mörker och tystnad, kommer en bisarr ljudstrof med inslag av skärande dissonanta toner som fysiskt kryper in under skinnet på dig. Och under filmens idylliska trädgårdsscener, när barn och vuxna vadar runt i ett soldränkt trädgårdsland och diskuterar vardagsnonsens och firar födelsedagskalas, hörs skott, skrik och misshandel från andra sidan av den grå muren. Det är en fysisk film och tidvis mår man illa, men även den känslan återspeglas när Rudolf Höss klöks i slutscenen, dock är det inte av vämjelse inför det han gör, utan av överansträngning; på Auschwitz Birkenau avrättades under hans überrationella regim över 1,1 M män, kvinnor och barn. Det finns ingen pardon, ingen ursäkt eller utväg för någon som har överlevt den vetskapen. <br /><p></p><p>Någon har skrivit om det ironiska draget i Martin Amis bok, att det inte gick hem hos den tyska publiken. Möjligen är det mitt eget ursprung som spökar eftersom jag har svårt att se någon humor i filmen - men det kan förstås även bero på hur filmmanuset är tolkat. Ironi är svårt att ta in och gestalta, även om jag i efterhand kan se det groteska i de folkligt förankrade, makabra överdrifterna och dissonanserna, så är det ett faktum idag att många väljer att tro på konspirationsteorierna. Möjligen för att skalan är så ofantlig, möjligen för att det är svårt att ta in skammen. Hur som haver, filmen är en viktig del i vår samtidshistoria och jag uppskattar särskilt mycket hur det normala, vardagliga och allmänna kan få oss att fundera kring var gränsen kring delaktighet går. Det är stora frågor, viktiga spörsmål som nog tyvärr inte kommer att ses av den som behöver se. En pedagogisk film är det definitivt, och som kommer att gå till historien som en klassiker.</p><p> </p><p>Förövrigt anser jag att Rysslands nemesis är hennes politiker och att hon kommer att implodera - om bara ingen föder björnen. <br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-51596418707304725452024-02-18T10:36:00.038+01:002024-02-19T12:41:40.185+01:00camera obscura<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTBplZiPXN_aj90xJX_u8Z7OUtV7nlhiBwP6mCSBNOw9OA-2ZuiJL9GNEN8KqPT9jGHX9Wc0Vu98Uy_dqX25gfEAYzOueECCs3rdXMf-j5ek41dYGg2Se5IigMru2Gy709KYm8O1NPoMoQ_YdHWxg8tdZfTGvGedtMDYLTRe0iMuOua_mv0psuxATpVCg/s1033/redon.eye-balloon.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1033" data-original-width="832" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTBplZiPXN_aj90xJX_u8Z7OUtV7nlhiBwP6mCSBNOw9OA-2ZuiJL9GNEN8KqPT9jGHX9Wc0Vu98Uy_dqX25gfEAYzOueECCs3rdXMf-j5ek41dYGg2Se5IigMru2Gy709KYm8O1NPoMoQ_YdHWxg8tdZfTGvGedtMDYLTRe0iMuOua_mv0psuxATpVCg/s320/redon.eye-balloon.jpg" width="258" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Odilon Redon<br /></td></tr></tbody></table><p><br /> Medvetandet har sedan renässansen betraktats som en mänsklig egenskap, men denna exkluderande kunskapskategori börjar sakta att luckras upp med frågor som: <i>Vad är medvetande</i>, och: <i>vem skall sättas till doms över vilka sinnen som avgör vad ett medvetande är</i>? De flesta idag känner väl till att medvetandet inte bara är präglat av det som vi däggdjur kan förnimma genom syn, hörsel, känsel och smak, utan vi vet även att omvärlden faktiskt uppfattas högst individuellt. Ingen vet exakt vad "grått" är.</p><p></p><p>Genom forskning om kärlväxternas sinnligheter har vi sedan en tid förstått att växter har känsel. Nu börjar vi även förstå att kärlväxter i jakt på ljus och näring även har en spatial uppfattningsförmåga. Om vi tar ett träd som exempel, så måste bladbärande grenar öka åt solsidan, rötterna ökar dit källan är, och stammen parerar detta genom att vrida sig i takt med omvärldsförändringarna. Allt detta sker på cellnivå och bestäms av synfunktionen; något som populärt brukar kallar för urögat och har utvecklats litet olika. Bland kärlväxterna är urögat som en hålkamera, bland fåglar och insekter har den med tiden förstärkts med en flexibel superlins som kan göra grått till en färgexplosion genom att uppfatta UV-ljus. Synförmågans evolution har gått parallellt med jordens, och kan ses som ett sätt att skatta och värdesätta den plats som organismen har råkat landa på. </p><p>- Går det att överleva här? Vad krävs av mig för att bli långvarig? Denna tvåvägskommunikation förutsätter ett <i>själv</i>medvetande; en intellektuell intelligens med förmågan att se sig själv utifrån och som del i en värdefull kedja av sammanhang. Det som blott kallas medvetande kräver ingen större insikt om de yttre sammanhangen, alltså ingen intelligens utöver vad som krävs för att tillfredsställa det inre jaget. Den sortens medvetande förväxlas ibland med ett embryonalt stadium, ett stadium som förbluffande nog faktiskt förfäktas av några s.k. tänkande människor.<br /></p><p>En fisk känner dofter genom sina känsliga membran, och likt havsfåglarna kalkylerar den avståndet till dofternas ursprung, vetskapen är lagrat i minnet, liksom vilken hastighet som krävs för att kunna parera omvärlden. Mörkerlevande organismer kan se med ljudvågor och känselspröt och jättebläckfiskar har utvecklat ett ultrasensitivt seende och en hjärnkapacitet där idérikedom och problemlösningsförmåga överstiger många tvåbenta individers kapacitet. Möjligen för att nå fram på ett så energieffektivt sätt som möjligt, men säkert är att artens överlevnad hänger på individen. Om växter kan se och tolka bilder genom sina cellväggar, är det då så konstigt att de även kan skåda under jord och kommunicera sina behov och önskemål tillsammans med andra intelligenta arter, som svampar, lavar och maskar. Deras genomsläppliga membransystem fungerar som en jättelik moderkaka med uppgiften att nära och fostra kollektivt liv. <br /></p><p>Vi är som art något mycket viktigt på spåren när vi ställer frågor om våra förmågor. Det är ytterst intelligent att inse att vi har begränsningar, och därför är det mycket korkat att tro att det vi skapar av vår (bristfälliga) avbild skulle kunna göra världen till en bättre plats. Intresset för ökade kunskaper om oss som art i en allt mer krävande omvärld skulle urholkas, och ensidigheten sakta utplåna vår existens. Men, vem vet, det var kanske väntat. </p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">Jag läser <i>Empusion</i> av Olga Tokarczuk</span></p><p><span style="font-size: x-small;"> </span></p><p><a href="https://www.flamman.se/fossillobbyisterna-skalar-medan-aktivister-fangslas/" target="_blank"><span style="font-size: x-small;">Fossillobbyisterna skålar medan aktivister fängslas - Filippa Ronqvist, Flamman</span></a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-6013627639610883122024-02-08T20:21:00.011+01:002024-02-17T18:56:20.232+01:00bondeupproret 2024<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwmPmwqKRTFZF05_DC9cpxeOQvsZ6QXCz8BTqJZymymNA4EhWYp0KMygaqYFEU3uRzsC6bSC4FLQ18ttUbKVmVg90Dz81BzEtKUti1XOpKPUn6_f1odW_8jxb_oBwfI0p2116nU98y5zQGQgh9D_X-dBHNey2U3xAbtUvbNL2QPDaoCdZlgMcP6Ew2tEA/s4032/IMG_2424.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwmPmwqKRTFZF05_DC9cpxeOQvsZ6QXCz8BTqJZymymNA4EhWYp0KMygaqYFEU3uRzsC6bSC4FLQ18ttUbKVmVg90Dz81BzEtKUti1XOpKPUn6_f1odW_8jxb_oBwfI0p2116nU98y5zQGQgh9D_X-dBHNey2U3xAbtUvbNL2QPDaoCdZlgMcP6Ew2tEA/s320/IMG_2424.jpeg" width="240" /></a></div> Det handlar om överlevnad. <p></p><p>I den franska tidningen Le Monde skriver Benôit Bréville om hur den europeiska massmediala kören slagit in på en och samma refräng om klimatkritik, när protesten egentligen handlar om konsekvenserna av böndernas icke-existerande valmöjligheter. I en på förhand avgjord match, utstakad av byråkrater och investeringsfonder som ser möjligheter att roffa åt sig ytterligare några sekiner, är historian inget mindre än en Red Herring. Meningen med den är att dölja en annan historia. Vore det inte för den gränslösa monetära handeln, och tidningarnas nära band till densamma, så skulle vi förstå att de få resterande bönderna som orkar med sitt värv vill kunna välja bort växtförädling, besprutning, storskalighet och robotisering - alla dessa produktionseffektiviserande krafter som inte bara gör arbetet till ett tvång, utan gör dem sjuka, förvärrar deras möjligheter genom att förstöra klimatet de lever av, samt tvingar in dem i skyhög belåning och en arbetsdag utan ände. </p><p>Det är en skam att vår egen massmedia som kallar sig neutral har slagit in på samma trista bana. Som väl är, finns det fortfarande ett par tidningar kvar som är värda att läsa. Polarisering är inte en väg ut ur krisen, den är krisen. <br /></p><p><a href="https://www.flamman.se/det-europeiska-bondekriget/" target="_blank">Det europeiska bondekriget.</a></p><p> </p><p><a href="https://youtu.be/FXZ9FT2rjWA?si=mRa1wwWoFEInuf4X" target="_blank">Joseph - Cold Biscuits And Fish Heads </a><br /></p><p> </p><p> <br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-34845366711463943162024-02-04T23:12:00.015+01:002024-02-12T19:45:26.027+01:00vardagsdramatik<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYVZ1q-oL1HO0U1Kcks6HwKAe_nsNEEEkJKWhu-buzxzASoRghx4-LG78GnChCMQrFT6WYcc0Z1QtqQlJzq4i5PzNeqnmtOom96JEu5IUQS0jTwQ6-BU2WyCfjR0kSVWNSgpL5WtHc4GjnuP6jexFs4cAhARFsjHk9an7dFhxBT2He3Lw3WMUrlUwalJI/s4032/IMG_2425.jpeg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYVZ1q-oL1HO0U1Kcks6HwKAe_nsNEEEkJKWhu-buzxzASoRghx4-LG78GnChCMQrFT6WYcc0Z1QtqQlJzq4i5PzNeqnmtOom96JEu5IUQS0jTwQ6-BU2WyCfjR0kSVWNSgpL5WtHc4GjnuP6jexFs4cAhARFsjHk9an7dFhxBT2He3Lw3WMUrlUwalJI/s320/IMG_2425.jpeg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">en egen version på den johanssonska trivsamheten<br /></td></tr></tbody></table><br /><p> Att ödslighet kan vara trivsamt kan förefalla som en paradox, men platser
kan ibland kännas som att de uppsöker dig. De vill bli
berättade. Och då det storslagna sällan lever i det ovanliga, utan sker i hur vi behandlar det triviala, hur vi lyfter upp det välkända och sätter in det i en kontext; Duchamps placerade trivia i en utställningshall och Millet gav vardagen en tung guldram. När Gerry Johansson ramar in ett landskap och Ann Jansson sätter krukor och cylindrar på podier låter de verken sväva fritt och skapa skuggor, de blir verk att skapa inre bilder av. I mitt inre kan då en kruka bli en järnåldershjälm, och en kruka som smalnar av och vrider sig litet kråmande likt en primadonna i sitt livs största framträdande. Ett vindkraftverk kikar upp bakom fonden av zigzagande granar och ser överraskad ut, och från en annan vinkel är det plötsligt en barnleksak, och av prickarna ute på fältet uppstår levande ting och det är rörelse bland bladen och grödorna. Jag kryper inpå och känner nästan dofter och färger. Konsthallen Hishult visar bilder från hela Gerrys produktion, på nedre
våningen hans egen sydvästsvenska landsända där flertalet bilder kommer
från Halland. På övre plan visas en kavalkad av de fotografier han har tagit under
sina otaliga resor, och som har resulterat i en rad böcker. </p><p>Ett kulturlandskap bär vittnesmål om vad människor gör på vardagen, deras strävan och alla möjliga beslut blir till ett ofrånkomligt avtryck som är synligt i horisonten. För att se människor i landskapet behövs därför inga ansikten, inga färger heller. En bild på en stenig strand bär fotavtryck, kanske från de som bor i husen i horisonten, eller är det ett porträtt? En välkänd plats, en form som känns igen i ytan på en cylinder, en särskild lada som är lappad och lagad på ett visst vis, eller en fönsterlös och vingklippt vindmölla. Det kända finns i en anonym hage där kossor betar, landsvägen som äter sig fram genom kullarna, och hos en gammal traktor som står på lut i vägskälet. Former som bär vittnesmål om mänsklig närvaro, och den grå vardagen kommer i Gerrys tappning med en typisk humoristisk twist i ett ögonblicks igenkänning. Gerrys blick ger inga storslagna landskap, inga bombastiska känslosvall eller närgångna porträtt, däremot med ett silverljus som levandegör det bortglömda, det vanliga som är så ovanligt idag. Anns lerverk är renskalade, enkla och tjockväggade, vare sig storskalade eller särskilt minimala. Båda balanserar med humorn och tekniken i sina händer. Ann mellan det vi kallar brukskonst och skulptur, Gerry mellan dokumentation och samtid. </p><p>Vi lägger för mycket tid på onödiga ting, skönhet och
lust tar för liten plats i våra liv. Vad som förbinder både Gerry och
Anns konstnärskap är bl.a. att de fångar vardagens ögonblick och låter
dem bli den röda tråden i en episk berättelse. Båda är skönandar och ytterst trogna hantverket. Materialiteten, den subtila
färgskalan, det rena fältet, och skuggspelet som uppträder vid olika
väder finns med från början. Därefter följer ett tidskrävande arbete med
att göra verkstad av det tänkta, Gerry försjunken i sitt mörkrum, och
Ann i källaren där hon har sin ateljé. Fotografi bygger rumslighet med
ljus, och keramikern bygger den av lera, i sig en substans som
kommer ur ett horisontalt landskap, en horisontalitet som även ligger
till grund för en bra bild. Om du så använder horisonten som
språngbräda, eller leker att den inte finns, så är horisonten en
grundförutsättning för att förstå vad det är vi ser - och inte. Horisonten finns alltid kvar, skriver Jonna Bornemark när hon
beskriver en mental gräns som passeras när vi upplever något nytt, en
gräns som ständigt uppstår när vi väl har passerat den. I vardagen
sker mängder av oväntade ting och vi ställs inför ständiga
valmöjligheter. Vad händer om jag tar vägen till höger istället, eller
vad har hänt med platsen jag besökte för femton år sedan? En bra bild uppstår när du minst anar det. Platsen är slumpmässigt vald,
ett kul ortsnamn eller en ledig stund mellan brödjobben, och sedan
avgör blicken och det trägna mörkrumsarbetet, självaste
diskbänksrealismen om du vill, vad som blir ett slutresultat. Ann har
horisonten, den plana ytan, och jorden som stadig utgångspunkt när hon
betvingar horisonten. Hos chamottelerans naturliga grynighet och
bränningen ligger sedan det slumpmässiga som en viktig del av
slutresultatet. Pendlingen mellan slump, acceptans och erfarenhet är vad
vi kallar ett skickligt hantverk, och när denna skicklighet ger
betraktaren alldeles nya horisonter, då uppstår skön konst. </p><p>Det jag ser är väldigt långt ifrån AI:s skruvade historielöshet.
Gerrys bilder och Anns cylindrar visar en slags hederlighet och
pragmatism som är lika svårfunnet som det gamla vanliga landskapet.
Något som kan berätta om vem vi är, och vart vi är på väg. </p><p><a href="https://youtu.be/Cw9WuM6Z2Ls?si=O7KDHJfAXeBJu1nS" target="_blank"><br /></a></p><p><a href="https://youtu.be/Cw9WuM6Z2Ls?si=O7KDHJfAXeBJu1nS" target="_blank">(You dont´t know) How Glad I Am - Nancy Wilson</a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-18899346774663245512024-01-29T11:52:00.006+01:002024-01-29T22:50:30.792+01:00jaktsäsong<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNMbqxUIH-1HxU0OfsBMTiw9-BWbk6HLxIjU3wkX9cY6muvb92WDVGOPCgaQtyAsnGN1ZGphwxlK0xIb51SiAV2T7S16uQczh8jzPC-EhwZAWEUFa1attNZsEd-JV2n_btHYW3JcQG5bVhJQG9H-jTZpxd4m8Kp_0FW3v1Ui_ttpnqU-ecmphgf53676I/s1440/422661485_18335319862097591_269012418137176484_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNMbqxUIH-1HxU0OfsBMTiw9-BWbk6HLxIjU3wkX9cY6muvb92WDVGOPCgaQtyAsnGN1ZGphwxlK0xIb51SiAV2T7S16uQczh8jzPC-EhwZAWEUFa1attNZsEd-JV2n_btHYW3JcQG5bVhJQG9H-jTZpxd4m8Kp_0FW3v1Ui_ttpnqU-ecmphgf53676I/s320/422661485_18335319862097591_269012418137176484_n.jpg" width="320" /></a></div><br /> Hennes söndag är här. Efter en vanlig frukost på havregrynsgröt klär hon på sig sina vanliga kläder, hänger kikaren om halsen och går ut på sin vanliga promenad. Solen skiner och de första talgoxarna sjunger igen, hon tycker faktiskt att kråkorna låter gladare än vanligt och tänker att det nog hänger samman. Inga stora åtbörder, inget svulstigt eller märkligt händer på promenaden men den är ändå förtrollad på något vis. Blänket från bäcken, nötväckorna som letar mat på ekarna, flocken med stjärtmesar, och så talgoxarna, allt så normalt att hon kanske inte skulle lägga märke till det om hon hade letat efter något särskilt. <p></p><p>Det fanns en tid när hon sökte efter något, hon hade lagt mycket tid på sökandet i sina dar. Så kom det en annan tid, så som det vanligtvis gör när man söker efter saker och det går upp för en att man inte letar på rätt plats. Hon såg sig omkring, överallt och på allting som fanns där uppe på kullen, och märkte hur det ändrade karaktär och att något inombords öppnade upp. En liten glänta, undanskymd och så obetydlig att bara älgkon visste dess värde. De såg på varandra en stund, hon på den högbenta grå bakom busksnåret och kon mot den lilla tvåbenta blå, så avlägsnade de sig, älgen tyst på älgars vis och hon på sitt. </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfAMYZSpyygo7ECA-urLQH5ZsdjG92Ayez2a7FXOsdn38OBQD4D-pxiBDLO23bCBhihezpgsdAegt1ivXwDlpYRId0gEjUwUqPrrYg5fZdFanFxwlvXe3WhNgQzso_cDShNvltQ4gZkaciRMxBb-kpx9bHmSb3r4Jp7YdpPi0pkU6R1sdE-nH3Z-puJ84/s1440/422396186_18335319835097591_6213607693685090496_n.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfAMYZSpyygo7ECA-urLQH5ZsdjG92Ayez2a7FXOsdn38OBQD4D-pxiBDLO23bCBhihezpgsdAegt1ivXwDlpYRId0gEjUwUqPrrYg5fZdFanFxwlvXe3WhNgQzso_cDShNvltQ4gZkaciRMxBb-kpx9bHmSb3r4Jp7YdpPi0pkU6R1sdE-nH3Z-puJ84/s320/422396186_18335319835097591_6213607693685090496_n.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-11316640049464873792024-01-25T19:50:00.019+01:002024-01-29T08:56:48.016+01:00vattenkraft<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjWeU2Ua6mgCu-DN5hfeCoQJYSvnEBCwxtJA0bhv_5YGAK4YOTAALj_NU-eyY49e3oJ1ixaiZ6FL044UyuEyr3HFIQE5---bwdRHjX3i-aJeJsXrVW3wIeoCe2_4VrAi6S5_GFLntpz3JQhXOgCB_QPi92u9yF302n2_r_tH2mC9qlyhze54O8E31PrgSc" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjWeU2Ua6mgCu-DN5hfeCoQJYSvnEBCwxtJA0bhv_5YGAK4YOTAALj_NU-eyY49e3oJ1ixaiZ6FL044UyuEyr3HFIQE5---bwdRHjX3i-aJeJsXrVW3wIeoCe2_4VrAi6S5_GFLntpz3JQhXOgCB_QPi92u9yF302n2_r_tH2mC9qlyhze54O8E31PrgSc" width="240" /></a></div><p><br /> Det börjar bli ljusare igen och det är åter möjligt att ta sig ut till kvarnruinen innan jobbdagen startar. Mitt dagliga vardagsnöje såhär års är att spana in vattenflödet i Rönneå, som ca tre dagar efter den hårda kölden har slagit nya smältvattenrekord. Nu forsar hon fram som en argbigga, ställvis med sjöstilla strandbankar där hundratals änder och sångsvanar kan få vila ut. Det översilade alkärret vid amerikahuset intill flödet är en suggestiv sjöskog med vertikala alstammar där kungsörnen jagar med svepande vingtag över vattenytan. Strax intill har ormvråkarna och korparna funnit ett vildsvinskadaver som markägaren slängt ut, de kretsar ivrigt över trädkronorna och sätter sig sedan likt gamar på lur. Det är starka krafter, vattnet, inte mycket som rår på när det väl har bestämt väg. På min egen tomt ligger stigen intill bäcken under vatten och stiger det ytterligare ett par decimeter så kommer mitt inre vedförråd sakta segla iväg som barkbåtar mot Rönneå.</p><p> Enligt SMHI ekonomiskt knutna varningssystem är det röd flagg på Kävlingeån, och Ringsjön och Finjasjön har stigit så att strandfastigheter nu står i lervatten. Trafikverket har stängt vägen mellan Forestad-Färingtofta, eftersom infrastrukturen inte har tagit hänsyn till det omkringliggande våtmarksområdet står åter en välkänd sänka intill Polemanska huset under vatten, vilket ofta sker såhär års. Marken andas, hela vattensystemet andas ut och in, det är en naturregel utan undantag. Starka krafter, som sagt. <br /></p><p></p><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhY3OGWY1USM7vliZ2zagBwX1fveNsMiNC7EiSfQ9DB5R-tyycz-wQsgqCWcDLNBIwWh-709KT8P-MmrfVHIkuJuBen5RRAKUtz0NxKQgy0An3IV8w7Z7H_Gz5WZmjG5z8aTFjJ1NWQAyME_rMS3o5MYyBy0GrCdKFNENrslfn2KuZYGNVm7H4els2CaTg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" data-original-height="1800" data-original-width="1440" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhY3OGWY1USM7vliZ2zagBwX1fveNsMiNC7EiSfQ9DB5R-tyycz-wQsgqCWcDLNBIwWh-709KT8P-MmrfVHIkuJuBen5RRAKUtz0NxKQgy0An3IV8w7Z7H_Gz5WZmjG5z8aTFjJ1NWQAyME_rMS3o5MYyBy0GrCdKFNENrslfn2KuZYGNVm7H4els2CaTg" width="192" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">och det stiger än<br /></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p>Men nu till dagens rant, trodde någon att jag hade glömt? <br /></p><p> A propos vatten, ja. Kommunens simhall är stängd på obestämd framtid, man har sparat pengar på att strunta i underhållet och skyller på en komponent till en fläkt som tar flera månader att reparera. Nu vill man istället bygga en ny badanläggning. Arbetet går förstås till samme svågerentreprenör som den konkursfähige göken som halvbyggde det på förhand kritiserade och helt onödiga dagiset, (som dessutom placerades klots intill utebadet i Ljungbyhed) innan han klappade ihop. Där börjar det likna Spanska solkusten, minsann. Kan man inte resa för klimatets skull så får man väl ta hit costadelsol. Förattan. Jag har skrivit och beklagat mig men har naturligtvis inte fått svar. Nej, för i en kommun vars företrädare envist slår sig för bröstet och proklamerar att alla människor har egna swimmingpooler numera, att klimatförändringar är en konspirationsteori, att elen blir billigare om man inte river de gamla slussarna till Rönneå, att man ska bygga på som attan och särskilt vid vatten, och att konst och kultur bäst drivs med gratisarbete, då kan man inte vänta sig annat. Sånntede, såatteh. </p><p>Regeringen tycker att unga ska ta bolån med högre belåningstak, samtidigt som svenskarnas skulder rusar i höjden. Vi har en stark marknadslobbyism i landet som även infiltrerar EU. Och snart är vi medlemmar i Nato. Det går bra nu, sa banken. </p><p><a href="https://www.tv4.se/artikel/6iAWbX9teERvaOSQhoafjQ/krigets-paverkan-pa-klimatet-extremt-allvarligt" target="_blank">Krigets påverkan på klimatet. </a></p><p> </p><p><a href="https://youtu.be/vZ4KZBLKaXA?si=zJg4xbD-g9b0pjkg" target="_blank">Bsí - David Berndsen</a> <br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-53487595258833836822024-01-14T11:35:00.010+01:002024-01-16T10:27:17.521+01:00lördagen den 13<p> Guess what.</p><p>Kocken är sjukskriven på obestämd framtid och sedan idag tar chefen ut semester ihop med särbon. Sålunda blevo fem små negerpojkar en. Så inleds detta arbetsår för en utbränd konstvetare fil.mag. anno 2024. </p><p><br /></p><p>”De tog unicaboxarna och gick. Alldeles tyst, mycket stillsamt. Inget
riktigt tåg, ingenting egentligen organiserat, inte i rad, inte i flock.
Men utspritt och långsamt gick de en och en från sågen …” </p><p style="text-align: right;">P.O. Enqvist - Musikanternas uttåg<br /></p><p> </p><p><a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/om-arbetsplatsens-diktatur" target="_blank">Om arbetsplatsens diktatur</a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-49439739138479314222024-01-13T23:00:00.004+01:002024-01-26T20:50:45.455+01:00postveckosvammel<p> Efter två stadiga whisky kommer jag nog att somna. Noga med att folk ska förstå att jag inte är försupen, eller rättare sagt, asrädd för att framställa mig själv som nidbilden av en nucka i övre medelåldern på dekis, poängterar jag att det är två glas. Små. I veckan. Jag är så smärtsamt självmedveten att jag antar en lätt aggressiv försvarsposition och utgår från att omvärlden ser på kvinnor-som-jag-själv med dubbla måttstockar. För som jag ser det, är skillnaden mellan män och kvinnor kantad av fördomsfullt hybridreligiösa åsikter, en slug slags misogynitet som gör att jag måste akta mig, ständigt hålla garden uppe. Män kan minsann visa upp sig och sina sunkiga tröjor bakom trettiofem ölglas på en bar utan att bli kallade försupna, de framstår som skojfriskt busgulliga, och om någon skulle reagera på den nedlegat skrynkliga skjortan eller de mörka dragen dagen därpå, är det enbart igenkännande. Skulle jag så mycket som råka sluddra på orden, glömma något, eller stava fel i ett socialt inlägg (!!!) är himmeln sedan länge nedfallen och stjärnorna slocknade: "Vi visste det", tecknen fanns där. </p><p>Misstag som sker med din utbrända hjärna märker du inte förrän dagen därpå. Utbrändhet och utmattningssymptom är ett vanligt och välkänt sjukdomsfenomen främst hos kvinnor, och då är det med avvaktande och skeptisk kännarblick hon blir bedömd. Av alkade män och kvinnor med "erfarenhet". Vi arbetar dubbla skift, utan betalt. Ändå går jag rättframt fram och förkunnar min sjukdomsdiagnos, min svaghet. Det är som om jag måste utmana mig själv och fördomarna. Oftast, i alla fall. För nuförtiden orkar jag oftast inte berätta. Varför utsätta sig för dumma, faktaimmunskeptiska granskningar, de där ögonen som säger att Det som inte syns, det finns inte. Som påstår att svaghet är ett personligt val - Varför valde du att bli utbränd, kunde du inte bara sluta med det? Tänk dig frisk, ta det lugnt och var som folk. Tagga ner litet, ändra inställning. Har du testat yoga?<br /></p><p>Efter en tung arbetsvecka har det varit vernissage idag och folk har halkat in från modden. Rättare sagt, Vällde in efter julens ledighetstristess. På jobbet har köket en ny kock sedan igår, som har rest hit från Västmanland bara för att arbeta över helgen. Den ordinarie är sjuk på obestämd framtid, så nu är det bara jag kvar i staben. Som lök på laxen har chefen beslutat sig för att han och frillan ska förlusta sig i Stockholm nästa vecka, och då ska jag ta hand om allt. Rubbet alltså - på egen hand. Detta fick jag mig serverat för två dagar sedan. Kök, café, städ och disk, bädda rent och städa efter kvällens övernattande vernissagegäster - ovanpå ansvaret för mitt eget arbete med konsthallen förstås och så utställningstexten som ska vara klar till utskicket jag ska göra veckan därpå. Torpet och katterna kommer inte att bli glada av att få stå utkylda när nästa köldknäpp kommer, inte sömnen heller. Chefen tyckte (på fullt allvar) att jag skulle sätta på ett extra element under tiden jag är borta, han betalar mig ju en lön. Sant! Så sa han. Kom mig inte för att svara på enfalden, nu kokar jag inombords, men kanske två (små) whiskypinnar hjälper? Normalt ska vi vara fem personer på plats under vardagarna, två i köket, en i caféet och två i konsthallen, men det har inte hänt under min arbetstid. Den där Frillan, eller särbon som lever lyxliv som pensionär utbrast högt över ett glas vitt vin och framför alla som var närvarande, att jag kunde väl värma soppa åt kunderna, det gick fort. Nej, sa jag då. Storögt såg hon på mig, och när jag i köket deklarerade den gamla vanliga litanian om min utbrändhet blev hon förnärmad. Varför hade jag inte sagt något till henne förut? Visste chefen om det? Chefen vet ju mycket väl, och han bryr sig inte. </p><p>Kan man vara för snäll?<br /></p><p>Nej, jag vill inte tro det. Snart har brasan värmt upp stugan, mig själv och katterna så pass att jag kan gå och lägga mig. Om några dagar är det vardag igen, men innan dess ska jag ha försöka att ha det riktigt tråkigt. Vilken outsäglig lyx det är, att få ha det så trist att hjärnan tystnar och kroppen slappnar av.<br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-49123383634894967512024-01-06T18:37:00.024+01:002024-01-08T11:46:03.230+01:00Epifania enligt Hugin<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4IazZwBXpDSBNRKSCUC4Vatv-Flnf42HZpiBrTHsnhbQijWPG4rMKlmHuzmHBBnGgWgLc1_ggZ1DWu2HDtP3bPNFJVfTPc48xtA46Ek0PcJXEGcWDzgt-hyAfh4JxHjkoFrUP27ARvqOhOrT0knPttFFovSta1Ry-vvAdFbd86xnt4sglKO38W-MQ1Qk/s4032/IMG_2001.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4IazZwBXpDSBNRKSCUC4Vatv-Flnf42HZpiBrTHsnhbQijWPG4rMKlmHuzmHBBnGgWgLc1_ggZ1DWu2HDtP3bPNFJVfTPc48xtA46Ek0PcJXEGcWDzgt-hyAfh4JxHjkoFrUP27ARvqOhOrT0knPttFFovSta1Ry-vvAdFbd86xnt4sglKO38W-MQ1Qk/s320/IMG_2001.jpg" width="240" /></a></div><p> Mitt lilla bo är nu inne på det tredje dygnet där temperaturen inte har lyckats kravla sig över -10°. Som väl är hade jag missuppfattat chefens tidsplan med en vecka, och kan istället för att fortsätta oroa mig, sitta hemma och värma upp mig och huset i ett par dygn till. En annan sak som är tursam är att jag har råd att värma upp lillstugan i år, och har därmed sluppit ispropp, trots en rad bistra minusnätter runt -20°. Det är lätt att tro att alla runt omkring har det likadant som jag själv, därför har jag inte brytt mig om att kommunicera läget utan tänkt att det är normalt. Men nja, normalt är det väl knappast. Detta är förvisso den strängaste vintern som jag har upplevt sedan jag flyttade hit, och då har jag ändå upplevt en del riktigt bistra dygn, det ska sägas, men i år verkar det som att alla fördämningar har brustit. Nu är jag rädd att detta påfund med flera riktigt kalla nätter på rad kanske kan bli det nya svarta, och att jag inte kommer att kunna leva som jag gör så länge till. Ja, rädd är jag inte, men skakad. För även om det är normalt med köldknäppar, så är det <i>inte</i> normalt att Sverige ser ut som en blå ö mitt i ett rött hav, på de kartor som visar jordens medeltemperatur 2023. Fjolåret har varit det varmaste sedan mätningarna började och rekorden kommer regelbundet. Orättvist kan man tycka, eftersom det gnälls över väder från det blå bältet när klimatförändringarna torkar ut floder och smälter glaciärer i det röda. Sakta men säkert försvinner allt det där som har legat till grund för människans makalöst framgångsrika expansion och fantastiska, uppfinningsrika kulturer. </p><p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7KGaBNmKOKXzAM5V7FaRP7aP0gEbvg9ZllfHC7t-8PZLSnoR2h_7ukxNMPjRhdJ93LM5zpYlBiYA7lspBHtYmqDagz763BoW6bhxcMUMOhbPF4t76xQSO0cJeTTdtdPlLJECtLD151o4c2qpZJvECnLlxHlB5XRPrvDfU-u23VH1AJNX9zvw1AIpfF-o/s4032/IMG_1971.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7KGaBNmKOKXzAM5V7FaRP7aP0gEbvg9ZllfHC7t-8PZLSnoR2h_7ukxNMPjRhdJ93LM5zpYlBiYA7lspBHtYmqDagz763BoW6bhxcMUMOhbPF4t76xQSO0cJeTTdtdPlLJECtLD151o4c2qpZJvECnLlxHlB5XRPrvDfU-u23VH1AJNX9zvw1AIpfF-o/s320/IMG_1971.jpg" width="240" /></a></div><br /><p><br /></p><p>Nej, det är inte lätt att leka torpare när väder råder, och vem kan jag klandra. Än så länge har jag ved, och vatten rinner i kranen, och om batteriet till bilen fungerar på måndag så kommer jag att kunna köra till macken och tanka billig bensin, och simma, och handla, och leva vidare ungefär så som jag brukar göra utan att tänka mer på saken. Men så tänker jag också att det är fördjävligt att man kan hålla på såhär, slösa på resurser och leva på stor fot alldeles ensam när man vet hur illa det är ställt med övriga världen. </p><p>I mitt nästa liv, då ska jag fixa så att alla bor kollektivt i vackra små byar, och så tänker jag ordna så att ingen behöver känna sig alienerad, genom att besluta att jobb och meningsfulla sysslor måste utföras av egenvilja istället för krav knutet till en lön. I en sådan värld kunde man få läsa och skriva, äta och dricka, göra konst och musik, och berusad av skönhetsupplevelser älska sig genom livet om man ville det, sedan odla litet i trädgården och titta på småkryp och örter medan man gjorde walkabouts och filosoferade över livet i lugn och ro, om man önskade det. Och vi som art skulle mäta framgång i hur bra vi tog hand om varandra, för vi skulle genom naturstudier förstå hur dyrbart ett liv är och att en födsel inte är en tillfällig och individuell vånda, utan en högst kollektiv angelägenhet. Vi skulle sätta kvinnokroppen i fokus, och med hennes behov skulle en ny världsekonomi födas. Och även om det är en utopi att låta en introvert person med introverta idéer vägleda andra, så vore det ändå en ganska skön sak att testa någon gång i framtiden. Kan jag tycka. </p><p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPT575nMmVAQRTFWkmEQM6ru9116zjjBpP_pK7cLMonkPhZYF5mDv_lKV9TIOGWdzzRnY2sV9kPdDgLGbjS2gQSN7-3w3bX8oCsq9W5Ws6ZqQK5fewXFhEJBQIZm6Vsnaeucv9lr9aRNHZvYqwrcafcVlIGCSV66s0KoDr1H1_VmwTqsOWyKvpHWn-dIA/s3845/IMG_E1949.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3845" data-original-width="2884" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPT575nMmVAQRTFWkmEQM6ru9116zjjBpP_pK7cLMonkPhZYF5mDv_lKV9TIOGWdzzRnY2sV9kPdDgLGbjS2gQSN7-3w3bX8oCsq9W5Ws6ZqQK5fewXFhEJBQIZm6Vsnaeucv9lr9aRNHZvYqwrcafcVlIGCSV66s0KoDr1H1_VmwTqsOWyKvpHWn-dIA/s320/IMG_E1949.jpg" width="240" /></a></div><br /><p> </p><p><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-19004892026507423602024-01-03T16:58:00.020+01:002024-01-11T07:34:48.300+01:00Fimbulvinter<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVZQin7CKfhnyBfcA-WlR9iODiEfV9Q1hb9F4Jcf_9qFqOod6PUBPy4PMSdRGxBYPDYxN8PMGLwPdo1pafWxVFl7LDoDboBmJ2HnEdKriVU6u93mGRatV08nRW8WEikDTqef8IlpaztpnlfeUVE-h-xsfev-d3Ni8ycenUjP44Gk7Sbl0_-sucfpgruyA/s1620/fe1f61db-1224-4acc-8ff1-2f9c161a8675.jpeg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="911" data-original-width="1620" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVZQin7CKfhnyBfcA-WlR9iODiEfV9Q1hb9F4Jcf_9qFqOod6PUBPy4PMSdRGxBYPDYxN8PMGLwPdo1pafWxVFl7LDoDboBmJ2HnEdKriVU6u93mGRatV08nRW8WEikDTqef8IlpaztpnlfeUVE-h-xsfev-d3Ni8ycenUjP44Gk7Sbl0_-sucfpgruyA/s320/fe1f61db-1224-4acc-8ff1-2f9c161a8675.jpeg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"> bild från lokalblaskan<br /></td></tr></tbody></table><br /> Fyra korpar ropar och leker fatt med kastvindarna, det är de enda fåglarna som märks i snöyran förutom en ensam, ropande domherre. Det varnas för snöoväder och vi som kan stanna hemma har blivit ombedda att göra det. Sådana här dagar påminns jag extra mycket om hjältarna som inte har möjlighet att jobba hemifrån. Hemtjänsten, snöröjningen, tåg- och bussförarna, brandpersonalen, och sjukvårdspersonalen, all omsorgspersonal, alla så dåligt avlönade att de måste pendla långt till sina centralt belägna arbetsplatser och riskerar sina liv för andra i ur och skur. I dagens lokaltidning raljeras det, som vanligt med stolpe - ut. Bistra vädret kallas "snösmockan" och temperaturrekord läggs upp för jämförelse med årets nyrikaste personer. På bilderna syns en nykomling från spelindustrin, och en ICA-handlare på Östermalm flashar nöjt leende intill de vanliga aktieägarna till företag som säljer lågprisprodukter till en allt fattigare, grå massa (jo, sådana bor också på Östermalm). Är det då konstigt varför girigbukarna aldrig någonsin kommer att förstå i vilken grad de är delaktiga i klimatförändringen och nedmonteringen av samhället - att de känner till sammanhanget är självklart, det kallas för prognoser och ligger till grund för framgången - när tidningen målar upp dem som hjältar och kreativa förebilder. Det är precis som en gång i tiden Oscar "Bladerunner" Pistorius, ända tills han dömdes för mordet på flickvännen Reeva Steenkamp. Han släpps fri om två dagar. Och med tanke på hur saker och ting har utvecklats, skulle det inte vara förvånande om han har en villig och framgångsrik sponsor mycket snart. Mycket pekar åt det hållet. <p></p><p>I år är det supervalår. Världsläget som redan är löjligt overkligt kan bli riktigt ödesdigert. Allt verkar hänga och dingla på en skör tråd, hanterad av en handfull män som anser sig ha rätt att bete sig som idioter bara för att de är just, män. Likadant ser det ut här i Sverige. Nu monteras kulturinstitutioner ner eller går i konkurs på löpande band. Och med dem begravs de sista rösterna som kan åkalla gudarna och blidka deras överseende, men när ingen längre står på barnens sida ekar bönerna stumma i en evig, kall rymd. <br /></p><p><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-62373386160926678862023-12-30T12:56:00.144+01:002024-01-02T19:42:54.891+01:00Klapp<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHdIUEVlsgQcHXyE8uFdsa6dKPrg4PIYdHb_SZXOEoGcYcRIxlG3tH-w8HsitA7vmN8CW2Bsnk9Ed-P_tR35NXRCKdRSk0loIa1Vv83wLdYaEZ4zOlXElMxlm7Z3kLT22OzzxhMdPimSjVA4FJVU4jfcWtkW6ZOvx4J4dsiBhQRxuTGQTlmsU-A6XoeoM/s640/IMG_8633.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="489" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHdIUEVlsgQcHXyE8uFdsa6dKPrg4PIYdHb_SZXOEoGcYcRIxlG3tH-w8HsitA7vmN8CW2Bsnk9Ed-P_tR35NXRCKdRSk0loIa1Vv83wLdYaEZ4zOlXElMxlm7Z3kLT22OzzxhMdPimSjVA4FJVU4jfcWtkW6ZOvx4J4dsiBhQRxuTGQTlmsU-A6XoeoM/s320/IMG_8633.jpg" width="245" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">St Nicholaus vägrar dricka sin mjölk</span><br /></td></tr></tbody></table><br /> De här underbara mellandagarna. Man spinner vidare på saker som man har gjort, kylen är nästan tömd på julmat och pyntet hänger litet på sned under det lägrande dammet. Att fundera ut stora planer passar sig dåligt dessa dagar av tomgång. Istället kan man få fundera litet bakåt och tänka, att även om året har varit mörkt ur så många perspektiv ändå visade sig innehålla guldkorn. Saker som man kan få vara litet nöjd med. För även om världsläget är oroväckande och nyheterna randas av katastrofer och allt verkar dystert och tungt, så gillar jag personligen när saker i mitt eget liv förändrar sig. Inom rimliga gränser förstås.<br /><p></p><p>Förnyelser som är hållbara och goda kommer stegvis, det är de sömlösa övergångarna som bygger på erfarenhet och kunskap som är bäst när man vill nå resultat. Men för det krävs tålamod, detta otidsenliga lilla ord. Tjugosjutusenettundramiljoner maskor med varmt och hundraprocentigt ullgarn i knäet är ett bevis på det. Att jag, som metall- och träutbildad konstvetare, på egen hand skulle klara av att gå utanför min comfort zone och skapa små tekniska underverk med hjälp av två pinnar och ett snöre är inget mindre än en bedrift. Den första tröjan bär jag stolt och nog oftare än jag borde, den andra är levererad till mamma av tomten under jubel, och den tredje är till en vän och växer stadigt. Med lönen har jag inte bara kunnat köpa fint garn och en resa till Grekland ihop med vännerna, nej, garderoben har fyllts på med saker och ting som jag har trånat efter i flera år, som vandrarkängor och örhängen att bära när jag själv vill, och jag har köpt mig ett helt och olappat duntäcke så att jag slipper kalla fötter, åtminstone nattetid. Jobbet som ändå till viss del matchar min utbildning har skänkt mitt nya, ensamstående liv en äkta guldkant. Men viktigast av allt är att jag kan få äga det livet. Att vända på slantarna och tycka att slöseri är en elak sak kommer alltid att vara viktigt, för jag har lärt mig att kreativa lösningar med små medel resulterar i mer än döda ting (prylar i all ära). Hantverk är en fantastisk grund för personlig utveckling om man är intresserad av det, men för att kunna testa vingarna och göra ett språng ut i det okända utan risk för kostsamma eftergifter, krävs en trygg grundplåt. Det är tyvärr så det ser ut och inte mycket att göra åt (inte på kort sikt i alla fall), för det krävs pengar för att vara fri i ett samhälle som vårt, där orättvisor är inbyggda i systemet. Min chans inföll nästan samtidigt med en utflugen unge och möjligheten att kunna arbeta som en relativt hel människa. Detta är få förunnat och absolut inte en självklarhet - särskilt inte som kvinna - och inte ens i ett land som kallar sig jämlikt. <br /></p><p>Trots att jag avskyr romantiserande berättelser kring fattigdom - eftersom allt i livet verkligen är relativt - och för att jag starkt ogillar självgodhet, så kommer ändå slutklämmen med något i den vägen. Orden är riktade till mig själv och till alla och envar som läser detta: Man måste komma ihåg att klappa sig själv på axeln ibland, och vara tacksam över det man har fått. Att inte gråta över spilld mjölk, men om man mot förmodan skulle ångra sig, ska man ångra sig i tid eftersom nästan allt går att reparera. Att alltid göra det bästa man förmår och att tillåtas att få vara nöjd med det, och därmed kunna vara snäll. För snällhet är ett annat förvanskat och gravt underskattat ord som jag alltid tänker slå ett extra slag för. Så, slutligen: gnäll inte över småsaker, gör dig aldrig mindre än du är och särskilt inte om det är obefogat. <br /></p><p>Med detta önskar jag ett Gott slut och ett Gott Nytt 2024.</p><p><br /></p><p><a href="https://youtu.be/IrSLc1QYCcE?si=Ue13FZxH-OPIehfU" target="_blank">Knocking On Heaven's Door - Antony and the Johnsons </a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-71883785209944410702023-12-17T18:24:00.014+01:002023-12-23T11:31:50.264+01:00Mannen från Billeberga<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjf-SYV0OqviUVfB5280x1Gc4luIYQFO8m_AM5AB81bZOwE9lRYFvWme7wALGdKjSIa3cKcxzYLf_mac6lfSfuJu4_ztrIUUGnf29Yy7UNo4gHsKNNb13EL95HcCw7K7CMTVytaWRTqRz0en89S7am4lywFkVGQAbJ2dsrP-rMFdI6qeoRN9stXAbvNrYE/s4032/IMG_1719.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjf-SYV0OqviUVfB5280x1Gc4luIYQFO8m_AM5AB81bZOwE9lRYFvWme7wALGdKjSIa3cKcxzYLf_mac6lfSfuJu4_ztrIUUGnf29Yy7UNo4gHsKNNb13EL95HcCw7K7CMTVytaWRTqRz0en89S7am4lywFkVGQAbJ2dsrP-rMFdI6qeoRN9stXAbvNrYE/s320/IMG_1719.jpg" width="240" /></a></div> Där som Kvärkabäcken och Skårån förenar sig har en bro slagits upp. Det är en ganska oansenlig bro, men ändå tillräckligt stadig för att vandrare skall kunna ta sig över ravinfåran och fortsätta åt det håll som skyltarna visar. Just idag sitter det en mansperson där, han har just börjat inta sig en macka och litet kaffe eftersom han har varit på väg ett tag. Fem timmar var det visst, det är litet oklart hur länge, och eftersom han har dåligt lokalsinne och saknat mobiltäckning hade han irrat rundor för att hitta platsen vars namn han nu kunde läsa på skylten där han satt. Han borde kanske känna att han är på rätt väg, men samtidigt är han litet lättad över att det kommer en person från det håll som han tänkt ta efter pausen. För han är litet osäker. Visst var det åt det hållet där alla träden låg huller om buller, och han hade fått ta en omväg som fört honom en bra bit uppåt och sen hade han hamnat i en okänd dalgång och måst vända tillbaka. Fem timmars vandring var ändå en ganska ansenlig tid, och snart skulle det ju bli mörkt också. - Jodå, kunde den mötande bekräfta, jovisst var det rätt väg. Han skulle bara fortsätta stigen fram längsmed bäckfåran tills han kom in i ett kvillområde som var mycket vackert, och där som bäcken grenade sig och bildade en ö skulle det finnas ytterligare en bro som skulle föra honom över bäcken igen, och sedan måste han ta till vänster där stigen delade sig. Så sa hon, vänster sa hon. Eller var det höger... Det var viktigt att tänka på att han skulle följa bäcken, ta bron över, sedan följa bäcken tillbaka och därefter ta sig uppåt, och att platsen han letat efter sedan 09.00 låg där uppe, på bara en halvtimmas vandring härifrån. Så sa hon. Han tog en tugga på mackan, tittade sedan upp mot skylten igen och funderade över vad det var han skulle tro. Hur enkelt kunde inte en sådan skylt kunna vridas. Och kunde han lita på en kvinna, som påstod sig komma från en plats som han han själv hade passerat för några timmar sedan, men utan att se några fallna träd. Han hade inte sett någon bro där för tre timmar sedan däremot, men ett stort antal fallna trädstammar. Han visste inte vad han skulle tro. <br /><p></p><p>När jag bara en halvtimma senare passerade blåsippegläntan och gick förbi platsen där gråhägern brukar flyga upp, det var alldeles innan bäckstenarna som strömstaren gillar att dyka från, och ungefär i höjd med stigen där vattnet hade stått upp till knäskålarna förra vintern och blivit ett vadställe, där ungefär låg nu mitt minne av den täta skogen istället som en ansenlig mängd omkullfallna trädstammar. </p><p> <br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2rVC_XUPnaVgF3stG1T2U6DMmY_XJXOZtD8TKqoNcEVBO1IXFATcy2q_veVLiplYjg0E33i590qvGiEKT4_swERQlVrtJCF0fUhb4x3U9DBwWQ3J5o15j0oAYXuv-rCMz4Pw5DKQPjin7dd9Sp1ZYW7DGUQIcVtGFXs0AJZeDwBhEUmrIuIiGsSRAXJQ/s4032/IMG_1715.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2rVC_XUPnaVgF3stG1T2U6DMmY_XJXOZtD8TKqoNcEVBO1IXFATcy2q_veVLiplYjg0E33i590qvGiEKT4_swERQlVrtJCF0fUhb4x3U9DBwWQ3J5o15j0oAYXuv-rCMz4Pw5DKQPjin7dd9Sp1ZYW7DGUQIcVtGFXs0AJZeDwBhEUmrIuIiGsSRAXJQ/s320/IMG_1715.jpg" width="240" /></a></div><br /><p>Det finns en sensmoral i denna lilla vandringsberättelse och den handlar om ontologi. När vi saknar ord som kan definiera vår omvärld försvinner det där som är mycket specifikt i den, och det blir inte bara svårt för oss att navigera, utan det som har uteslutits tystas också, mycket effektivt. Det är litet som berättelsen om två personer som gick in i en skog, där den ene hör näktergalen hör den andre absolut ingenting annat än brus. Finns det inga begrepp kan vi heller inte få access till världen. Och om begreppen abstraheras och förenklas i alltför hög grad kommer innebördernas exakthet och mångfald att suddas ut. Detta är en medveten strategi inom politiken. Ord som Nation, Medborgarskap, Kriminell. Eller Kvinna. Och Skog? Äger definitionen konsensus, anses det vara en överenskommelse, något för <b>alla</b> att hålla med om, eller finns det gråskalor här? Var går gränsen mellan den som tillhör eller inte, och vem har bestämt demarkationslinjerna? Den medvetet dolda avsändaren arbetar med grova drag och grovt tillyxade tilltal. Förvirringen blir total för den som vet att verkligheten är sann, men saknar hen ord för att förtydliga sig eller en röst för att göra sig hörd är det omöjligt att förklara sig. Ord är makt, den som är medveten om det kan genom att äga begreppen påverka andra utan att det märks. Det gäller politiker såväl som lärare. Så var på din vakt, särskilt du som är privilegierad nog att inte behöva tänka på om dina påståenden är en del av konstruktionen. Var ingen floskelmaskin. Vackra ord som demokrati, rättvisa och människorätt har olika innebörder beroende på vem som yttrar dem. <br /></p><p>I slutändan kommer alla kanske att nå fram, men omvägen kan bli både onödigt kostsam och farlig - och med tanke på sensmoralen - farlig för demokratin. Jag hoppas verkligen att mannen från Billeberga hittade hem till slut. Om han lyckas lita på någon. <br /></p><p><a href="https://youtu.be/zKQOrAyXM5U?si=NMKyXvecJ2fjXcJq" target="_blank"><br /></a></p><p><a href="https://youtu.be/zKQOrAyXM5U?si=NMKyXvecJ2fjXcJq" target="_blank">Noam Chomsky on the key problem of the palestine-israel conflict</a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-35675847305058353332023-12-12T21:44:00.005+01:002023-12-16T15:56:03.651+01:00Emotionell kapitalism<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4pNdguXFgJOmEyHtlDaEYj1AGWfd5VbC3Q9NwecJ4HTaxcyNJzYYpfb_5LMPDvblHQYRakW57E86Yb2TbBEROx9aj1oNGYGGIVZlbOd97T_kcG2s2phNaAhDGHKOLRT6Y0VjNWSbIZzi7_zW2Zi7Ak4yaYo6NOgKYB-srE0QuvydwvvV40vkl_VSte94/s1794/409990873_10159850192678603_65497709233857538_n.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1794" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4pNdguXFgJOmEyHtlDaEYj1AGWfd5VbC3Q9NwecJ4HTaxcyNJzYYpfb_5LMPDvblHQYRakW57E86Yb2TbBEROx9aj1oNGYGGIVZlbOd97T_kcG2s2phNaAhDGHKOLRT6Y0VjNWSbIZzi7_zW2Zi7Ak4yaYo6NOgKYB-srE0QuvydwvvV40vkl_VSte94/s320/409990873_10159850192678603_65497709233857538_n.jpg" width="257" /></a></div> En besökare som just gått ut med sin fru vänder sig plötsligt om vid bilen och går tillbaka in igen. Jag ser att han är i tankar och frågar om han har glömt något. Namnet under texten han läst i konsthallen, säger han, hade påmint honom om en tid när han gick i realskolan i Örkelljunga, så han undrar om jag vet vem Staffan var. De två hade varit bästa vänner. <p></p><p>Kanske att det var sättet han sa det på, så vänligt men rakt på, eller att han nämnde namnet på min pappa, en person som de flesta har glömt idag. Eller var det närvaron av en person som har känt någon i mitt förflutna, en påminnelse om något jag förträngt, som en hastigt förlorad barndom. Det som gjorde att jag fick en klump i halsen, fick svälja och trycka tillbaka. Där framför mig står en man som är lika gammal som min pappa skulle varit, och som delade minnen med honom från en tid långt före min, och vars bild av honom skulle bestå av en över tjugo år yngre version av mig. Jag kände att han letade efter spåren i mitt ansikte, trevade efter något som var bekant i mina ögon. Den där undrande blicken som man får när tiden har blåst bort minnet och man greppar efter halmstrån för att förstå vem man är. <br /></p><p><br /></p><p><a href="https://youtu.be/A3adFWKE9JE?si=rS7LaIi5SH0BoBWu" target="_blank">Jeff Buckley - Grace</a></p><p> <br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-42511443507543238112023-12-05T13:28:00.028+01:002024-01-29T08:50:24.680+01:00energisparmyndigheten rapporterar<p></p><p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd73tjTXjR9bIItN9ImyTjpn-9gMFoD6tisd6GKmm0euLO_bzOj4XPv3Fq4KYVzDxR4uGOBfLjPrdFiAyy7xfW38Lh8FdM34r9RRij5H2bkWlURXg9gHKtFbivQeVWgAS7awzgHTrhd5ejrUC1N9DMSSxzwvc1SlLrlNDzabm1X9RDYaJChI3AHMazfTY/s1800/406524694_10159841083403603_8520206403313779447_n-1.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1800" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd73tjTXjR9bIItN9ImyTjpn-9gMFoD6tisd6GKmm0euLO_bzOj4XPv3Fq4KYVzDxR4uGOBfLjPrdFiAyy7xfW38Lh8FdM34r9RRij5H2bkWlURXg9gHKtFbivQeVWgAS7awzgHTrhd5ejrUC1N9DMSSxzwvc1SlLrlNDzabm1X9RDYaJChI3AHMazfTY/s320/406524694_10159841083403603_8520206403313779447_n-1.jpg" width="256" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Après nous, le déluge</span></td></tr></tbody></table><p> Jag undrar om det verkligen inte är fler som undrar över framtidens eskalerande energibehov. För att tänka som jag gör, över hur fördelningen ser ut över världen, och på vad som krävs för att få fram billigt material till tekniska lösningar, krävs ingen doktorstitel i antropologi eller humanekologi. Den gröna omställningen och särskilt den "förnybara gröna industrin" innebär en massiv omdirigering av alla tillgängliga resurser för att kunna fortsätta med svensk stålframställning - en industri som vi redan vet är på fallrepet. Stålet har brädats av alternativa, lätta och starkare material, och det effektivaste, inhumanaste och mest förödande sättet att kriga på - för att vara med och leka krig (och att tjäna pengar på det) är väl själva grejen med att gå med i NATO - är med AI och drönare. Gubevars. Och att koka vatten med kärnbränsle, va? I Norge gavs idag klartecken för gruvdrift på havsbotten. Den gröna omställningen kräver dylika mineral. Det är fördömt.</p><p> </p><p></p><p>För litet mer än två hundra år sedan startade industrialismen, och se vart det fört oss; Krigsindustri. Bilindustri. Urbanisering på bekostnad av naturmiljöer. Klimatet förändras. Miljoner år av evolutionära sammanhang rubbas. Matbrist, vattenbrist. Snabbare och fortare ska det gå, det är som om hastigheten har gått mänskligheten på hjärnan. Ja, en del av mänskligheten. En pytteliten del. Resten får bara åka med, kosta vad det kosta vill. </p><p></p><p>Jag behöver inte gå över ån efter vatten för att peka ut orättvisor, inte heller behöver jag göra det för att se korruption, maktfullkomlighet och ren och skär ondska*. Om man kan välja livsstil, vilket många i vårt pyttelilla land med enorma energikrav faktiskt kan och bör, så ska vi vara jävligt försiktiga med hur vi prioriterar. Det gäller alla. Att skala ner sina krav, få mer tid för annat hänger intimt ihop. Det som Hartmut Rosa kallade resonans innebär tid för kvalitetstankar. Vi måste lära oss att ställa de kraven. <br /></p><p>Vårt viktigaste livsmedel fick upprättelse med domen som föll idag. Grattis till Pfasföreningen. Och för egen del fick förtroendet för det goda samhället en liten knuff i rätt riktning. Det var på tiden. <br /></p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;">Jag läser <i>Nakba</i> av Bernt Hermele med foton av Cato Lein. </span></p><p><span style="font-size: x-small;"> </span><br /></p><p><a href="https://youtu.be/QbeHq1CLqJ8?si=bB3X2rtXd2gPCGNd" target="_blank">Regina Spektor - Après moi</a></p><p> </p><p><a href="https://www.dn.se/sverige/regeringskansliets-nya-direktiv-den-som-arbetar-for-tidoavtalet-kan-fa-hogre-lon/" target="_blank">*DN: Regeringskansliets nya direktiv: Den som arbetar för tidöavtalet kan få högre lön. Om politiseringen av svenska tjänstemän.<br /></a></p><p><a href="https://www.svtplay.se/video/8rQqXgA/ekonomibyran/gangmiljarderna?info=visa" target="_blank">*Ekonomibyrån SVT Play: Gängmiljarderna, om hur gängen använder sig av anställda infiltratörer på bankerna.</a></p><p><a href="https://www.dn.se/sverige/domda-bedragare-svindlade-valfarden-far-statliga-karriarer/" target="_blank">*DN: Hur kommuner och regioner kan infiltreras av dömda brottslingar med (lagenliga) ekonomiska upplägg</a></p><p><a href="https://www.dn.se/sverige/domstol-i-handerna-pa-utpekade-natverkskriminella-miljoner-i-hyresintakter/" target="_blank">*DN: Hur kriminella nätverk kan äga samhällskritiska byggnader, (Domstolen i Södertälje)</a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-82355080139093315832023-11-30T09:12:00.031+01:002023-12-05T18:58:52.771+01:00Vakuum<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFTO5VV1hyphenhyphenDri6HSu4fVNMaLcM9XWCS23I_DNl4Ofr7ah_g4dmpJ0CtqDniP41kFkji5QygGc7UxqrfCeza8_an91pubw0h8g2sLafpnGmkh1P0DcbqxzWYdoNRZGzV1STvAhIghDlGBvrFIdZGSDLd3sjQGN6Zb6KujcLQkoNYy7i1b7vVyFSmxjgXWA/s1800/406648664_10159831188113603_3028709763752116210_n.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1800" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFTO5VV1hyphenhyphenDri6HSu4fVNMaLcM9XWCS23I_DNl4Ofr7ah_g4dmpJ0CtqDniP41kFkji5QygGc7UxqrfCeza8_an91pubw0h8g2sLafpnGmkh1P0DcbqxzWYdoNRZGzV1STvAhIghDlGBvrFIdZGSDLd3sjQGN6Zb6KujcLQkoNYy7i1b7vVyFSmxjgXWA/s320/406648664_10159831188113603_3028709763752116210_n.jpg" width="256" /></a></div><p> ...är ett fysikaliskt uttryck för ett utrymme som inte innehåller någon materia alls. Så står det på nätets visserligen bristfälliga men ännu så länge tillgängliga informationskanal. Ordet vakuum kan man som kulturintresserad applicera på litet alltmöjligt - inte minst på samtiden. Opportunisten ser tomheten som en möjlighet, och sådana finns det gott om idag, opportunister. Jag har själv hävdat att det är i gråskalorna det spännande sker och att det är där som allt det som verkligen är värdefullt bor. Eftersom jag är benägen att i hög grad se på världen ur ett existentiellt perspektiv, vilket såklart beror på min utbildning, som är grundat i ett livslångt intresse för hur människor tänker, funderar jag ofta i antimateriella och metafysiska banor. </p><p>Men även en fullödig materialist ser värde i det som ingen annan ser, det kan då kallas saker som finansbubbla och avvecklingspolitik. Ett flagrant exempel i nutid är hur bankväsendet skapar pengar ur luft för att ge bolån till de som verkligen inte har råd med lån, och som jag tidigare nämnt - våra politiker som ser till att detta och så mycket värre ting sker. Detta är människor som aktivt arbetar för att skapa missämja och hat där det inte ens är nödvändigt, och enbart för att nå personlig framgång. Framgång genom materia, vill säga. För den som vill att poängen med att bli betraktad som framgångsrik ska nå fram, måste framgången visas upp och bevisas. Och när denna materiella värdeskala har blivit satt i system, och många övertygande arbetar mot samma destruktiva mål, ja då är det ännu svårare (om inte omöjligt) för gemene man att fråga sig varför vissa skall ha i överflöd, men andra får sakna det mesta och måste betala för kalaset. Sammanhanget är ganska enkelt. Killen som dödar en annan för att slippa skulder, och bankchefen och politikern som vet att deras beslut kommer att påverka många andras framtid i uppenbart negativ riktning, de vet att det är fel men gör det ändå. För att de kan och för att de tjänar på det. Kortsiktighet ingår i paketet. <br /></p><p></p><p>Men hur är det med måendet?<br /></p><p>Där ute lyser min värld upp av snön som föll i natt, och det har varit riktigt bisterkallt några dagar. Det är gnistrande tyst, bara stickorna hörs. Att få sitta framför brasan efter en lång dag, se på hur elden sakta äter upp veden och blir till värme, och känna den nedlagda energin från våren och sommaren, det är grejor som värmer både fötterna och själen. Brasan får mig att varva ner och fundera på saker och ting och detta enkla ringar in allt som är gott med att vara människa. Sköna tankar kommer med mättnad, värme, litet lugn och ro i en egen vrå. Det tomrummet är det värdefullaste som finns. <br />Ett annat fint tomrum är hoppet om att det politiska vakuumet en vacker dag kommer att fyllas med substans och goda gärningar. Men det får bli en ny berättelse. </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy0dk_K_wlfynLyV1EEbwHOAXEG4OdDklNuunHBw0soq5d6s-oOFsWm_CWcDNhHzw4e1mbDS3I30faQg1gkIRPcc05T08Y5exx1xHr-Uvawh3VzXPtvLZYDeRxmnkQaylo5XBldp8n2nbWuXv2Ct64WeoPOwSRxtYvQVSPI_9d38fKWatHjizGenkCjI4/s645/406406984_332312902839455_8487843856064988229_n.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="645" data-original-width="538" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy0dk_K_wlfynLyV1EEbwHOAXEG4OdDklNuunHBw0soq5d6s-oOFsWm_CWcDNhHzw4e1mbDS3I30faQg1gkIRPcc05T08Y5exx1xHr-Uvawh3VzXPtvLZYDeRxmnkQaylo5XBldp8n2nbWuXv2Ct64WeoPOwSRxtYvQVSPI_9d38fKWatHjizGenkCjI4/s320/406406984_332312902839455_8487843856064988229_n.jpg" width="267" /></a></div><br /><p><a href="https://youtu.be/JsgJYIDKgaU?si=hVZhV95mhYs9Lhr8" target="_blank"><br /></a></p><p><a href="https://youtu.be/JsgJYIDKgaU?si=hVZhV95mhYs9Lhr8" target="_blank">Kurt Vile - Back To Moon Beach</a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-54804351368791611802023-11-16T21:33:00.018+01:002023-12-13T08:07:58.198+01:00Ett spartanskt liv i Lakonien<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhagTu4hmyZl9i6v8fRu-9gwi5zQaQwajqrQcCZlOmSxCjTJ9xEMLHLBjsytv9ZAJy8ONaxeWKvQouHSD6eAY9WyDPGmlTGe2N2W6vt1i5tm0YG_UoCy5v0kau3_m4J3ZPgHCyvPBOyjXxlvhbucW_PUvGXgNRtn88PXLubgc9Lh_8kzLufo1RqPXFYXjQ/s4032/IMG_1079.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhagTu4hmyZl9i6v8fRu-9gwi5zQaQwajqrQcCZlOmSxCjTJ9xEMLHLBjsytv9ZAJy8ONaxeWKvQouHSD6eAY9WyDPGmlTGe2N2W6vt1i5tm0YG_UoCy5v0kau3_m4J3ZPgHCyvPBOyjXxlvhbucW_PUvGXgNRtn88PXLubgc9Lh_8kzLufo1RqPXFYXjQ/s320/IMG_1079.jpg" width="240" /></a></div> Av den minskade arbetstiden med mer egentid blev det tvärtom. Resorna, arbetsbördan och det minimala intellektuella arbetet gjorde att tankarna på framtiden mörknade. Jag såg hur min semesterledighet skulle få klämmas in under en beordrad vecka i taget på senhösten, och hur solljuset och sommaren skulle gå förlorade för all framtid. Ju mer jag tänkte på att mina fritidsintressen, vännerna, huset, trädgården och allt det praktiska måste klämmas in på dagar när vännerna arbetade, och då jag sneglade på vandrarkängorna som jag hade köpt inför den tänkta fjällturen tyckte jag att allt varit förgäves. För det kändes som att mitt lilla liv hade krympt för att realisera en annan människas dröm, och när jag slutligen fick nog en dag sade jag upp mig för en struntsak - åtminstone tror jag att det var vad jag gjorde. För när chefen sa att det skulle vara en katastrof för honom kom vi överens om att "titta på saken". Jo, nog var allt en enda sörja, dagarna flöt ihop och jag minns knappt hur jag kom hem efter jobbet. Mörkret är en välkänd fiende som brukar komma krypande. Under normala förhållanden går det att vänja sig successivt tack vare sommarminnen och något fint att se fram emot, men när vintertiden inföll blev mörkret kompakt. Det var som att livsglädjen rann ur mig och jag stod än en gång med nästippen på den där satans väggen.<br /><p></p><p>Precis då hörde min vän K av sig och frågade om jag var intresserad
av att följa med på en resa med sonen och jag sa <b>-Wow... ja!!!</b> Att göra en verklighetsflykt (en årstidsförändring fast i fel riktning dessa dagar), tillsammans med en likasinnad, den tanken var verkligen som en skänk från ovan, så jag ringde och berättade för tösen som hurrade på, och jag fixade kattvakt, besiktigade bilen (och fick tid för reparation och återbesiktning), ordnade nytt pass, bad en vän om hjälp med att kolla stugan, och sa till chefen att jag tog ledigt. Ungefär i den ordningen. Det finns fördelar med att sakna anställningskontrakt. </p><p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieso0octhbD55Vh4WYcFPkcT4s7AUeoPX6qQZuqrLkRKXBfRdiesC-kg-Rl4PielpWSPL8cxtVSbmu3BeuMkA2eauGxChTiuGN7YDF2lBGJn2mc_UdqfOo4R3EcBzrh7VZl5vSnhxonvL5bcaCOQgp7Iq9qf9rVm1FJ9v4fxSxExhavCHYHG0vEOWsT-A/s5472/IMG_1205.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3922" data-original-width="5472" height="229" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieso0octhbD55Vh4WYcFPkcT4s7AUeoPX6qQZuqrLkRKXBfRdiesC-kg-Rl4PielpWSPL8cxtVSbmu3BeuMkA2eauGxChTiuGN7YDF2lBGJn2mc_UdqfOo4R3EcBzrh7VZl5vSnhxonvL5bcaCOQgp7Iq9qf9rVm1FJ9v4fxSxExhavCHYHG0vEOWsT-A/s320/IMG_1205.jpg" width="320" /></a></div><br /><p></p><p>En vecka tog det, sen satt vi, en nyligen arbetslös parkarbetare, en trött universitetslektor med avslutad kurs och en förvirrad kulturarbetare, på en hyrbil på väg mot Greklands mest glesbefolkade område: Mani som klon på den av fastlandets fyra tassar som klöser sig längst ut i Joniska havet heter. Här har Odysseus suttit och ätit manouri-ost och olivolja flera gånger, och hit hittar bara ett fåtal turister. Resvägen hit från Aten tar lika lång tid som det tar för en stockholmare att resa till Skånes kuster. Här är vikarna svårtillgängliga för nyseglare och mellan bergen växer taggiga ekskogar och stränderna består av vassa stenar men bland allt snårigt och otillgängligt klappar ett hjärta som är vilt och vackert. Vi har likt partisanerna, herdarna och olivbönderna känt phryganans väldofter och badat vid dolda stränder av perfekta marmorägg. Vi har hört sjakaler yla under den hisnande vandringen tillbaka ned från ett nunnekloster högst uppe på toppen av ett berg, sett två svarta landsköldpaddor para sig under olivdungarnas skugga, och vandrande ängstrollsländor flyga över solgassiga getstigar, och även om småviltet är fåtaligt har vi fått se hökörnen speja högt över de fuktiga ravindalarna, där som ekskogen gömmer svartbräken och dungar av trädljung och myrten, och vi har fått höra en minervauggla ropa från en av de många småkyrkorna i byn. Livet här är verkligen som en saga, och jag hoppas att jag får lov att återkomma. </p><p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDUttxA4l03m6cSbl4m9G93v9WC3EcSiwmH_zOqiPKhx_VXMrIJN1fdaAB0aUMvCpO4tBELU1CUnoKdO7tKKULkOTjSer-e9efZinud1GfM2lHtRRSiCBR6-5NR7iX-T_SVIAVwFIlk_oiCzLIy4cCALDAodscaBbEHXFI9XM0aZaB_hoEvrG980yQ6a4/s4032/IMG_1238.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDUttxA4l03m6cSbl4m9G93v9WC3EcSiwmH_zOqiPKhx_VXMrIJN1fdaAB0aUMvCpO4tBELU1CUnoKdO7tKKULkOTjSer-e9efZinud1GfM2lHtRRSiCBR6-5NR7iX-T_SVIAVwFIlk_oiCzLIy4cCALDAodscaBbEHXFI9XM0aZaB_hoEvrG980yQ6a4/s320/IMG_1238.jpg" width="240" /></a></div><br /><p>En vecka återställer naturligtvis inte en utbränd, jag ställer fortfarande saker på fel ställe, säger saker utan att tänka efter och får hjärtklappning och ångest utan orsak. Men jag är gladare och sover litet om natten igen. De dumma misstagen som har gjort att jag har isolerat mig för att inte riskera att göra bort mig och slippa förklara, känns oviktigare. Jag är mindre viktig och går att ersätta. Heureka för den friheten!</p><p> </p><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-CN-u6RZXvd5QD47q_WwLiFArGh1Le8-Nt3wbY6QHosF9hWj9rPo-X3O1Vtk6TjNuhMcXV5PooXAgpLAADqIPdU9e8HwKT8NBqRvGeABHEd0oTtx3jaRZ2ZuDhYd0NeCqGyEjrYZccmztYCuHdY7UBtDe4-Gu57rx2bjO8J1nRuLTE5cgVVQwrVutViw/s4032/IMG_1424.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-CN-u6RZXvd5QD47q_WwLiFArGh1Le8-Nt3wbY6QHosF9hWj9rPo-X3O1Vtk6TjNuhMcXV5PooXAgpLAADqIPdU9e8HwKT8NBqRvGeABHEd0oTtx3jaRZ2ZuDhYd0NeCqGyEjrYZccmztYCuHdY7UBtDe4-Gu57rx2bjO8J1nRuLTE5cgVVQwrVutViw/s320/IMG_1424.jpg" width="320" /></a></div><p></p><p><a href="https://youtu.be/3KCbqhJt16k?si=v8bcAtDEX5XnRpDz" target="_blank">Aphrodite's Child - The Four Horsemen</a></p><p><a href="https://youtu.be/4Vt3fkiYRDg?si=vHO7yY6rzua49BZi" target="_blank"> Socrates Drank The Conium - Death Is Gonna Die</a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-26424154579010887772023-11-02T19:11:00.008+01:002023-11-03T07:51:02.310+01:00now and then<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzNSM0Mf3f4CkkINIBLRfHscjOlXVhLKf5mb4nkylVZE6mtL2pZt5VZMIJFTPYp3urHr_24s8pCs1Bplc60DuqX1sskKprGl0EXVOdaaD_gHzDpdyIZr_c_NDwAEHK6rh5iJ09fSp0HkdT6pevdNyrZCTahr-va6VEdcvMz8VOn0rWRBAP2urGQvP52eA/s1370/f5339f01-90a1-4033-b73a-7de7e59e15d2.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="771" data-original-width="1370" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzNSM0Mf3f4CkkINIBLRfHscjOlXVhLKf5mb4nkylVZE6mtL2pZt5VZMIJFTPYp3urHr_24s8pCs1Bplc60DuqX1sskKprGl0EXVOdaaD_gHzDpdyIZr_c_NDwAEHK6rh5iJ09fSp0HkdT6pevdNyrZCTahr-va6VEdcvMz8VOn0rWRBAP2urGQvP52eA/s320/f5339f01-90a1-4033-b73a-7de7e59e15d2.jpeg" width="320" /></a></div><br /> Trots att jag ännu bara har hört en bråkdel säger jag: Jag älskar den, älskar <a href="https://sverigesradio.se/artikel/tjuvlyssna-pa-beatles-nya-lat-now-and-then" target="_blank">den</a>, älskar att den ger mig sådan styrka att jag bubblar över och måste skriva ner detta. Lyriken, det smäktande omisskännliga beatlessoundet, Lennons röst med det varma budskapet, vemodet och allt det där kärleksfulla arbetet som ligger bakom publiceringen av ett gammalt knastrigt band. Vad jag älskar det. <p></p><p>Tänk vad musik och genuin kärlek kan göra. Världen behöver mer sådant. <br /></p><p>Tack! <br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-17636886473382259772023-10-28T21:14:00.021+02:002023-11-02T07:47:32.790+01:00som hund och katt<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiddlmVQQy5yzrfJfSEBYAQl45F0p3tSw7x_0bF0673Vrp_uaranJKcEHU2mCikT6sdnbvjXCTz9saL_m4Ky3deBOrnNyzX7rf_dptsegMi_xu__sxnEAyrMB18RDe7skcn60zftXIgKTzIMNBdfVloR4blz8r3OqZeCbKh1EUFg4Xt5TMgGZ6wy6y3yi4/s1800/396701390_10159785806558603_2308440281666048123_n.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1800" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiddlmVQQy5yzrfJfSEBYAQl45F0p3tSw7x_0bF0673Vrp_uaranJKcEHU2mCikT6sdnbvjXCTz9saL_m4Ky3deBOrnNyzX7rf_dptsegMi_xu__sxnEAyrMB18RDe7skcn60zftXIgKTzIMNBdfVloR4blz8r3OqZeCbKh1EUFg4Xt5TMgGZ6wy6y3yi4/s320/396701390_10159785806558603_2308440281666048123_n.jpg" width="256" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">ägd</td></tr></tbody></table><br /> Vi pratade hund på vernissaget idag. Till saken hör att min arbetsplats är hundvänlig och att hundvänner mer än gärna välkomnas. Detta, antar jag, har med omdöme att göra. Hundmänniskor är av ett bättre virke, de är väsensskilda från kattmänniskor. Går att lita på. En hundmänniska skulle inte ens nämna ordet katt i sammanhanget, för hundmänniskan vet att alla älskar hundar, det är självklart. Och om inte kärleken är besvarad då är det något fel i huvet. På människan förstås - inte hunden. Hundens instinkter tar aldrig fel. De är som ett lackmuspapper. Det vet alla. Hundmänniskor vet sådant. <br /><p></p><p>Någon nämnde att hundar kommunicerar bra för att de är intelligenta. Jag tyckte att hundar kommunicerar bra med människor därför att de är framavlade för att de ska göra det. Programmerade tror jag visst att jag sa. En varg skulle inte gå att kommunicera med, inte på människans villkor i alla fall. En katt skulle också klara sig fint utan mig, men vad är vitsen med att ha husdjur om man inte tar hand om det och ser deras behov, sa jag visst också. </p><p>Hundar ja. De rår ju inte för att människor genom århundraden har avlat fram en sorglig och deprimerad leksak som aldrig får växa från valpstadiet. Hundmänniskor är i mina ögon mer benägna till karaktärsmord och räddare för ljud om natten än kattmänniskor. Det för att hunden är framavlad till att antingen bekräfta sin husse eller mattes självbild, eller på annat vis vara till nytta. Katter är nyckfulla sällskap och så fångar de sin egen mat om de får vara utomhus. I bästa fall bara möss och råttor, vår slarviga livsstil var orsaken till att katten valde att närma sig oss en gång, där det fanns människor fanns det mat. Sen har vi förstås skapat en del framavlade kattmonster också, men de är fortfarande svårdresserade. Katter hämtar mer sällan pinnar, och de är ganska omöjliga att ha med på drev eller vakt och försvar. Helt värdelösa egentligen, så vad säger det om kattmänniskan. <br /></p><p>Jag har inte läst många författare som vågar erkänna att de inte är hundmänniskor, men Tomas Bannerhed har gjort det många andra säkert tänkt på. Ganska vassa formuleringar dessutom, riktigt underhållande. Han sitter förstås också inne med en hel del cred i förhållande till andra djur, han är helt klart på plussidan och slipper kallas djurhatare. När jag säger att jag inte är hundmänniska utan kattmänniska gör jag det nog för att förfära och provocera litet grand. Men så är det ju Halloween. Miau.</p><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil_Grx5Si4BGVhXs0cyO5ZRxHJnglt6r6uquZXkDT1PJgo7bEgT7UgdHKshYC1tqgIlfpi6odqPAPpV1Z9csteeuuzkorjfTqSzXlk4iifB_lNC_ZxcFZzG09IVjDPPib73iS8Z7rvjWB36sbWS1p8GqsxJgebG0EV-Kvw09ZZ9YgUs20A3JseIduC-98/s1920/bcf7daa753c44f286a776d9ab04f6ed4-9895161.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1920" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil_Grx5Si4BGVhXs0cyO5ZRxHJnglt6r6uquZXkDT1PJgo7bEgT7UgdHKshYC1tqgIlfpi6odqPAPpV1Z9csteeuuzkorjfTqSzXlk4iifB_lNC_ZxcFZzG09IVjDPPib73iS8Z7rvjWB36sbWS1p8GqsxJgebG0EV-Kvw09ZZ9YgUs20A3JseIduC-98/s320/bcf7daa753c44f286a776d9ab04f6ed4-9895161.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">Kiki & Jiji</span><br /></td></tr></tbody></table><p><br /></p><p><a href="https://youtu.be/-a67XLi02Ig?si=fY1GVIg0KO_L9y6z" target="_blank"><span class="yt-core-attributed-string yt-core-attributed-string--white-space-pre-wrap" role="text"><span class="yt-core-attributed-string--link-inherit-color" style="color: #131313;">Jeanette Köhn · Mats Bergström · Jonas Knutsson · Georg Riedel - </span></span>Havet låter på ett särskilt sätt</a><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-16088927656246750152023-10-23T09:11:00.009+02:002023-10-26T08:09:52.599+02:00Firelei Báez på Louisiana<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp9Nyq0eR30f42s1qYZIXZxTkdZCrBuGttTnZNVuMS-l_bgW8MFOw1pkZWmclAWPRP5r1bo1yRiLquOIYPFW4rQJ531XeURHYaZGb6xsJfNJYeHNespxSS6lrXCNqSk0HBle3HxwaDg0977YXYcaEneRRf1HpmoclkfnUYIK_xBG9wjAbuHxI3eiVpr7U/s3025/IMG_0727.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3025" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp9Nyq0eR30f42s1qYZIXZxTkdZCrBuGttTnZNVuMS-l_bgW8MFOw1pkZWmclAWPRP5r1bo1yRiLquOIYPFW4rQJ531XeURHYaZGb6xsJfNJYeHNespxSS6lrXCNqSk0HBle3HxwaDg0977YXYcaEneRRf1HpmoclkfnUYIK_xBG9wjAbuHxI3eiVpr7U/s320/IMG_0727.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span style="font-size: x-small;">Black quantum physicists/Duppy for Delacroix</span><br /></i></td></tr></tbody></table><i> </i><p></p><p>Efter att alldeles för länge ha markerat och tjatat för oss om värdet att vara "neutral" kring ämnen som kolonialism och nazism har sanningen slutligen nått vägs ände. Det gäller att vara modern på riktigt och inte bara till namnet, så Louisiana vågar ta steget och testar sin egenbild som den Andre. Forskningsledningen har nämligen tvingats till att äta upp sin gamla hatt (Kolonialism, nazikopplingar och vad som bekostade konstsamlingen och bokförlagen som sprider en oomtvistlig kulturkanon sedan 40-talet har knappast kommit från ost). För att hålla måttet som en av världens stora kulturspridare måste Louisiana som institution skärskåda och kritiskt granska sin bakgrund - och pudla - Big Time. Så varför inte driva gäck med sitt förflutna, sådär käckt som bara en lebeman kan? För något har fått ledningsteamet att på ett bräde visa fyra utställningar med uppenbart koloniala och feministiska förtecken. Ragnar Kjartansson, Pussy Riot, Cave Boureau - <b>och</b> <b>Firelei Báez</b> - en ung karibisk-amerikansk konstnär som vare sig skräder orden eller kuvar sig. Dessutom är det för första gången hon visas på Europeisk mark. Vi snackar kungspudel.</p><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz4GQW7aSuT-z4iwVGV0MFMYDvt6xY9J-BcJDXBevLUtr07e7au4yoGvZtUbGTh5Y8wEoZFKZcZn1N8Zmm6mX06gKxPKxSexxQCipjTKW_Vzoq_-xs_Tda-d933OgcDUrB13odghLjdNJJ_YeHYZMgJlLsHuoWEkk9SV5rbU7EVlANd9kGC-xl9C5DhGs/s2952/IMG_0748.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2428" data-original-width="2952" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgz4GQW7aSuT-z4iwVGV0MFMYDvt6xY9J-BcJDXBevLUtr07e7au4yoGvZtUbGTh5Y8wEoZFKZcZn1N8Zmm6mX06gKxPKxSexxQCipjTKW_Vzoq_-xs_Tda-d933OgcDUrB13odghLjdNJJ_YeHYZMgJlLsHuoWEkk9SV5rbU7EVlANd9kGC-xl9C5DhGs/s320/IMG_0748.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span style="font-size: x-small;">A structure of feeling</span></i><br /></td></tr></tbody></table><br /><p><br /></p><p> Utställningen är ett intellektuellt och omfångsmässigt kraftprov. På papper och duk visas en mix av historia och nutid, men istället för att peka ut västerlandets arroganta självförtroende i förhållande till det där andra som inte ens har ett ord i den västerländska vokabulären, tvingar Báez oss att se bortom den nedvärderande och förminskande synen på kolonialismen som offerlund. Med självklar ton och utan ironi visar hon upp sin historia och sagovärld, och ett gap öppnas. Trehundra år av skapad och befäst eurocentri i form av kartmaterial, uppslagsverk, kolonialstrategier och nationalekonomisk historia, denna kunskapsmakt består i ett omfångsrikt bundet och tryckt organiskt material sedan 1500-talet, som hon effektivt målar över med sin egen bakgrundshistoria och erfarenheter. Resultatet är slående intelligent, anslående vackert och en helt makalös palimpsest över allt vi kallar vetande. Jag vill ha mer. Och mer får jag. Inte mindre än halva utställningsytan och två våningsplan fylls av hennes berättelser. Jag skådar in i allt från frimärkessmå bilder till väggtäckare, och verkshöjden är enorm. Allt går att skärskåda med lupp och se på från håll, och med en sällan skådad teknisk skicklighet (jag begriper inte hur hon har gått tillväga). Men jag vet att hon har golvet som staffli, och har en bakgrund som performanceartist, och med kopplingar till afrofuturism och musik kopplar hon greppet om min totala fascination och serverar klimatfrågor, kolonialhistoria och identitet. Måleriet liknar en dans och den karibiska magin är inte påklistrad som en exotisk salespitch, utan genomsyrar allt hon skapar. Det är som om hon ville berätta för mig att allt liv är magiskt, det är bara så det är, och jag landar i en fantastisk, kaotisk värld där allt kan förklaras och inget är för litet att förstå. </p><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXWwbzK8A6NmCzZ6ifso9sYAHjgUIh0QgCgRtoCPOLa0nh4s7ATlNhTY1tOBbkxSHJy0soQ0j9sHVQQn1VZqfRQvv-3emv297vatrJljA1pkCuS-FQjiQwCVPxhUD5mMiafbdB_ns_Mn3DMI5aKVp2S8Zedd8i6yfaext9RGoaqYU4InZcFV9js-HjSjY/s2918/IMG_E0722.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2918" data-original-width="2918" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXWwbzK8A6NmCzZ6ifso9sYAHjgUIh0QgCgRtoCPOLa0nh4s7ATlNhTY1tOBbkxSHJy0soQ0j9sHVQQn1VZqfRQvv-3emv297vatrJljA1pkCuS-FQjiQwCVPxhUD5mMiafbdB_ns_Mn3DMI5aKVp2S8Zedd8i6yfaext9RGoaqYU4InZcFV9js-HjSjY/s320/IMG_E0722.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span style="font-size: x-small;">Encyclopedia of gestures/Jeu du monde</span></i><br /></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p><br /></p><p>Bilder av vatten, eld, hår, och blod är målade med jordarter, mineral och metaller, som guld och glimmer - kolonialismens motor, dess påtagliga materia som skapar katastrofer. Som för miljön och kulturen hos de ögrupper som snart kommer att slukas av havet. Färg är kemi, och kemi är en reagens på yttre agens. Utan respekt för de simpla reglerna, ja utan respekt för jorden är vi snart en del av framtiden på ett sätt som vi inte kan förutspå. I Báez värld går ett hårigt troll med bakvända fötter genom världen, Ciguapan är en opålitlig trickster, hennes värld är dold och gömd för blickarna och hon arbetar med motsatser. I Ciguapans natur råder inga vetenskapliga naturlagar, hon är sin egen agent och hon avgör sitt alldeles eget öde. </p><p>Se på henne!</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT85LE18ON_j_U11g8GYf1z94OPDRCKbE-JYHfxSmLnSJhoCMBaS_lWBABrypPppVxDJrtjl3kyBUWk48Y_q3j97Cv_L-1W4iWhpaO3vX0HaBt2OLHdC3rLHQ2gtoC33HbpwZm3d7DlTWvkAwfBaVawM7m8yfJzfp9zSKp94IUGqXfPFwxvHzNAI2H9YM/s4032/IMG_0741.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT85LE18ON_j_U11g8GYf1z94OPDRCKbE-JYHfxSmLnSJhoCMBaS_lWBABrypPppVxDJrtjl3kyBUWk48Y_q3j97Cv_L-1W4iWhpaO3vX0HaBt2OLHdC3rLHQ2gtoC33HbpwZm3d7DlTWvkAwfBaVawM7m8yfJzfp9zSKp94IUGqXfPFwxvHzNAI2H9YM/s320/IMG_0741.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span style="font-size: x-small;">Trust memory over history</span></i><br /></td></tr></tbody></table><p></p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;"> </span></p><p><span style="font-size: x-small;">Jag läser <i>Troll</i>, av Rasmus Daugbjerg</span><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-24073140188103577962023-10-17T12:51:00.071+02:002023-10-22T12:56:23.195+02:00Bangemand. Ragnar Kjartansson på Louisiana<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgttSGMlW_xVzgALOEGMGE-ex8sFuhXeMM-LJQR4hYwsp1v8IVtgTr5TbYWh18h1ZTGM1nQ0QH01V3ZwMz8nRiztFHVc2aw0F6kY9hlijcIW50ho1ypG9ZWErI6_u3NSoCxkcsvMidVgyPHbQiEj4e9ecxrn4DF3isEq_H-nljAt07lgSNAIvi-_mpgJLc/s1440/391605102_10159753870273603_532523793027390828_n.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1440" data-original-width="1440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgttSGMlW_xVzgALOEGMGE-ex8sFuhXeMM-LJQR4hYwsp1v8IVtgTr5TbYWh18h1ZTGM1nQ0QH01V3ZwMz8nRiztFHVc2aw0F6kY9hlijcIW50ho1ypG9ZWErI6_u3NSoCxkcsvMidVgyPHbQiEj4e9ecxrn4DF3isEq_H-nljAt07lgSNAIvi-_mpgJLc/s320/391605102_10159753870273603_532523793027390828_n.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">träffsäker parodi på institutionens bakgrundshistoria</span><br /></td></tr></tbody></table><p><br /> När det handlar om att vara först med trendspaningar och allmänmänskliga tankeströmningar är konst och kultur bäst - men helt beroende på hur det demokratiska systemet ser ut och hur friskt det fria samtalet är vågar även institutionerna hänga på. Ett öppet samtal borgar för hur spridningen till allmänheten ser ut och detta är särskilt viktigt på platser med lägre boendedensitet. Gles- och landsbygden är ett tacksamt studieobjekt för inkludering och exklusivitet, här blottläggs öppet en tydlig struktur bestående av ett fåtal röster i maktposition. Islänningen Ragnar Kjartansson har gjort den manliga självironin till sin måltavla, han frilägger med sig själv som utgångspunkt det simpla spel som pågår i maktens olika korridorer, det där som så ofta kallas politik och vars misstag och övertramp brukar avfärdas med "det var bara på skoj". Med humor avväpnar han alla som saknar vett att inse, att enbart en auktoritär stat slipper sådana där asjobbiga hårklyverier som feminism eller kolonialism, för där får nämligen bara en sanning plats - i taget... </p><p><br /></p><p></p><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpuVfWXlxrc4RKRyLUHWpPfvFEv8gxOtz0BYogxHcysh9SOebjJt19KcGx8FhguhAMhhYvdgrvlGxc3-FG3ICCVTX7c9e5reGg6cc5wZsZ7-5Hbqw79gx_vxs64LTe2KcMyAnDPU52q_dT8qsCbjeew5r2Wa-UiXflCeL4WF6t4dfRlVRycOLQ92O4mgs/s4032/IMG_0649.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpuVfWXlxrc4RKRyLUHWpPfvFEv8gxOtz0BYogxHcysh9SOebjJt19KcGx8FhguhAMhhYvdgrvlGxc3-FG3ICCVTX7c9e5reGg6cc5wZsZ7-5Hbqw79gx_vxs64LTe2KcMyAnDPU52q_dT8qsCbjeew5r2Wa-UiXflCeL4WF6t4dfRlVRycOLQ92O4mgs/s320/IMG_0649.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">träffsäker parafras på västvärldens kulturhistoria</span><br /></td></tr></tbody></table><br /><p></p><p> I salarna på ett slitet men bebott mellaneuropeiskt slott ligger sladdar från förstärkare på antika möbler. Musikinstrument och mikrofonstativ står spridda över rummen likt fysiska palimpsest, det är ostädat och unket. Röda, gula, blanka och asdyra breder tekniken lika nonchalant och självmedvetet ut sig på de slitna mattorna, som jakthundar i väntan på action med sina unga brats. Varje sal är filmad så att publiken kan få bevittna hur ett indieband far fram över interiörerna. Det börjar som en romantisk melodi från höger, där syns en större mixad grupp människor i ljusa kläder lättjefullt hänga på en solbelyst altan. Med akustiska gitarrer och mjuk stämsång intar de efter ett tag i samlad tropp den engelska parken, och försvinner sedan ur sikte bakom kullarna, varpå skärmen släcks. Ljudet från bandet dyker upp på skärmen till vänster, men nu är gruppen inomhus och har reducerats till ett antal män. Allteftersom vi vrider och förflyttar oss i takt med utvecklingen, ser vi hur bandet intar sal på sal, blir allt färre, tills två personer återstår och slutligen är alla skärmarna släckta. Jag kan inte säga när musiken tystnar, det är bara ett stilla konstaterande. Och när jag lämnar verket <i>The Visitors</i> bakom mig, tillsammans med de övriga i publiken, återstår en ödslig känsla. </p><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6MEdVXpn3FZROnJui5M6u7mbXvQph2ivsS6JBjs2onUk8powZ8D-a9GBOMf8RoAOV5LUKmXFvAdrM-YLbdfzgnUNgIXBmwIxlymPr_bmxXcFRo-xcYrxOdMunkNNk46KaaEGB1WLJJDyohAg3jP7EfEv1uSFYpj5HMIW0g5iBxmkA5eNATN-lxPajZ8k/s3887/IMG_E0652.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3887" data-original-width="2915" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6MEdVXpn3FZROnJui5M6u7mbXvQph2ivsS6JBjs2onUk8powZ8D-a9GBOMf8RoAOV5LUKmXFvAdrM-YLbdfzgnUNgIXBmwIxlymPr_bmxXcFRo-xcYrxOdMunkNNk46KaaEGB1WLJJDyohAg3jP7EfEv1uSFYpj5HMIW0g5iBxmkA5eNATN-lxPajZ8k/s320/IMG_E0652.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">träffsäker parafras på västvärldens 1900-tal</span><br /></td></tr></tbody></table><br /><p>En vettskrämd man utklädd till Agent 007 står uppflugen på en smal avsats över en stentrappa som leder upp till ett musikaliskt videoverk. Vi kan höra sången därifrån samtidigt som performanceverket <i>Bangemand</i> pågår. Ett perfekt valt namn på danska, förövrigt. Säkerhetslinan som följer med mannens rörelser i sidled är dold under kläderna, och fäst vid taket liknar det ett löpkoppel eller en snara. Där uppe på avsatsen kommer mannen att kliva fram och tillbaka under resten av dagen, medan videoverket på andra våningen spelar upp till dans. <i>No Tomorrow</i> som verket på ovanvåningen heter, tillkom när Trump inaugurerades och filmades kort efter
Rysslands invasion av Ukraina. Texten består av utsnitt ur
den erotiska litteraturen, alltifrån Vivant Denon till Sapfos dikter. Till formen består verket av en krets av skärmar med bildytan vänd inåt. På skärmarna ses en grupp kvinnor med akustiska gitarrer, alla är likartat klädda i blekta jeans med uppvik, vita strumpor, vita t-shirts och med utslaget rentvättat hår och de rör sig runt, vända mot kameran. Publiken samlas i mitten. Kvinnornas danssteg synkroniserar våra blickar, emellanåt samlas de på samma skärm, emellanåt sprider de ut sig i ringens samtliga skärmar. Nio musiker, eller muser, som spelar, sjunger och dansar med strumporna släpande i marken och håret svepande, bildar ett drömskt och luftigt lätt utrymme, en plats för glömska, men trots anslaget är det otäckt. Likt sirenerna och sektmedlemmarna jag minns från Betania på 70-talet, eller de tvålprydliga scoutledarna, är dessa kvinnor både kollektiva och uteslutande. Jag går utanför ringen och ser grottan i den mest kända liknelsen av Platon. Här på baksidan mellan verket och väggarna är det ensamt, trist och trångt på ett annat vis, och jag tar några bilder för minnet. </p><p> </p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidP3uXIYHWG2O98qSbft9zifXIhyphenhyphengNMPcLNqtXQA293dORgDfpDsTe8oimmjhR9UpJ3M3_sc05o0Bh7wcGRNMNlmjFTFxnxaCz5-jSItC3NnFACeybOeovQoEUxbDyTClrGFSAP_SsLtN2-Wdmt1HYvQj0ARDGMOlq_VyOEvW3nzZf9h4v3kGO4CQztXc/s3024/IMG_0637.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidP3uXIYHWG2O98qSbft9zifXIhyphenhyphengNMPcLNqtXQA293dORgDfpDsTe8oimmjhR9UpJ3M3_sc05o0Bh7wcGRNMNlmjFTFxnxaCz5-jSItC3NnFACeybOeovQoEUxbDyTClrGFSAP_SsLtN2-Wdmt1HYvQj0ARDGMOlq_VyOEvW3nzZf9h4v3kGO4CQztXc/s320/IMG_0637.jpg" width="320" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: x-small;">träffsäker parafras på västvärldens 1800-tal</span><span style="font-size: x-small;"><span style="font-size: x-small;"> (von Rosens </span><i>Nordenskiöld</i>)</span><br /></td></tr></tbody></table><p>Porträtt föreställande ensamma, magra unga män i Speedo, med vapen, gitarrer, cigaretter, glas och flaskor och som lutar sig mot en möbel i en målad men tom rymd. Bakgrundsfärgerna alluderar på lag och grupptillhörighet, det är bredrandigt och enfärgat, ofta svart. Männen är målade i helkroppsfigur, de är av samma slag och ålder och så många att målningarna hänger omlott i två salar. Mitt i salen visas två videoverk. En bredbent man står i ett kalt vinterlandskap, ibland avfyrar han en gevärssalva från höften, i handen håller han en tom gul plastpåse som fladdrar lätt i vinden<i>. </i>På motstående vägg visas ett porträtt på en generalguvernör i full regalia och en video på en man i vit allongeperuk som piskar en mansstjärt. <i>The End</i> utfördes under tiden som Kjartansson ställde ut på Venedigbiennalen 2009. Samtidigt som intrycket är tragiskt i sin endimensionella tvådimensionalitet av vad som kallas manlighet, blir det väldigt lustigt. Mängden bär ironin. Vi är många här som känner igen poserna från ett slitet gammalt idol-ideal och kanske känner vi igen oss själva? Hur vi möter bilderna beror på vilken kulturgeneration vi tillhör och vad tiden har gjort med idealet. Skrattspeglar visar mänskliga belägenheter, och är de riktigt bra kan de även visa oss baksidan. Innerst inne är den manlige hjälten smal, vek, rädd och blek och paniskt rädd för att kläs av och bli utskrattad. Det visste även H.C. Andersen.</p><p><br /></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBQHIHdiBmeOo1XXY2XKQdLj1lArz4lAATY8kjHFMUgZojoGQ1Urv4zdZY2-bJzGRxD_FvhcFPtj6e9SsRrQNs_YsLiLaTMYGUQfpjEKWckBWLFFkvfYnVjEasQxp9KhxXKrmn9NNHjlespXkipfrRMeMBgCREX2uCSe1h4pgt91HhPZZ8PrVWjmx2-R8/s4032/IMG_0676.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBQHIHdiBmeOo1XXY2XKQdLj1lArz4lAATY8kjHFMUgZojoGQ1Urv4zdZY2-bJzGRxD_FvhcFPtj6e9SsRrQNs_YsLiLaTMYGUQfpjEKWckBWLFFkvfYnVjEasQxp9KhxXKrmn9NNHjlespXkipfrRMeMBgCREX2uCSe1h4pgt91HhPZZ8PrVWjmx2-R8/s320/IMG_0676.jpg" width="240" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Haughty or Hero?<br /></td></tr></tbody></table><p></p><p><br /></p><p><a href="https://youtu.be/Ze1UVNXP_4I?si=mC4BNzJLo6LyvO-P" target="_blank">Sarah Klang - New Day Coming</a></p><p> <br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23421699051343852.post-47448967188524188932023-09-30T11:50:00.045+02:002023-10-10T00:19:03.121+02:00ominös<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvWKjFdVzI1XpiZ7aqCzIeVbgGswT7w1hZ0uoZlx6uuESeF7HiIvN7-pWO0XWFDLoHC1-jZEtIpE_ZR2yXTtFqjCXmvwaQZDV_Zz5rDl-kZ6U6LsN1djMhMG4kLkWiSaj3v5AtEcqL7-2o-geGrG5M-TtujR1veQckIKmiZX3i6YMWg1_tm99loxWJiN0/s3875/IMG_0385.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3875" data-original-width="2906" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvWKjFdVzI1XpiZ7aqCzIeVbgGswT7w1hZ0uoZlx6uuESeF7HiIvN7-pWO0XWFDLoHC1-jZEtIpE_ZR2yXTtFqjCXmvwaQZDV_Zz5rDl-kZ6U6LsN1djMhMG4kLkWiSaj3v5AtEcqL7-2o-geGrG5M-TtujR1veQckIKmiZX3i6YMWg1_tm99loxWJiN0/s320/IMG_0385.jpg" width="240" /></a></div><br /><p></p><br />Stålblank och klar som ett källvatten lyser supermånen in i glipan mellan gardinerna. Det är stilla som i graven, till och med kylskåpet är tyst. Ute på trappen syns trasiga skyar blåsa över en isvit måne, som likt en odiskad tallrik balanserar uppe på lillstugans gavelspets och riktar sitt hänsynslösa sökarljus mot norr. När jag vrider på huvudet kan jag se hur övertunga moln tornar upp sig, likt en upplyst, blytung, brinnande kuliss mot en fuktskadad fondvägg hotar himlen att falla ner över Ljungbyhed. Nattdjur stryker oroligt omkring, de söker absolution från månljuset som har förvandlat deras kroppar till långa svarta skuggor, likt osaliga andar släpar de sig över markfukten. <p></p>Jaja, jag borde inte ens försöka att göra en Poe, dessutom är världen mycket mer oroande än en spökhistoria från en lantlig trädgård.<br /><p>Jag somnade om och vaknade sent, det var kanske gårdagens råröj i trädgården eller torsdagens kulturvandring som tog på krafterna. Månen kanske. Köpenhamn tillsammans med K (som i filosofen), en lunch på studentcaféet Paludan (som i fredstöraren), och arbetaröl på flaska vid kanalen intill pusher street. Däremellan konstutställningar, secondhandaffärer, konstgallerier och solupplysta gränder. Dronningens By var på sitt bästa humör, svenskarna lös med sin frånvaro. Vi pratade om livet, fåglarna, naturen och böcker vi läser, om intressen som delas och smittar och om måttfull njutning i en tid som vill oss annorlunda. </p><p><br /></p><p>Snart är den ljuva september slut och i frysen ligger kantarellerna på lut... men idag blir det tranbärsplock, jag låter bara regnet dra förbi först. Trädgården surrar och sisar, suckar och poar, den sortens tystnad som gör gott för örat och hjärtat kommer från flit utan krav, från måsten utan pekpinnar, från riktning med mening. Över allt detta brummar ytterligare ett patetiskt weekendflyg. Ska detta hat mot moder jord aldrig sluta? Skor har sorterats, vintermattor ligger på golv, en skur faller utan
förvarning. Än är det ljumt och grönt och tranorna dröjer kvar längre än
någonsin. Det är för många trista rekord. <br /></p><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEIuZBYf-_EDTXxkuy5j-QOOTaqIhOjldP6A5g6WIKX7N1u6I5kdtSwz4uROJP9VssEYSLgtxPplkcaHpeV6VAYXEQwyPt2liCIg9WKJViHaJjRt-FIbFjCv5DTl2-cTna9M1QaJZT4q0nakTTyrvkdV9y62oSwl8-OquYT5aSnJQZL4OjdAJlhUP_SBE/s3024/IMG_0429.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEIuZBYf-_EDTXxkuy5j-QOOTaqIhOjldP6A5g6WIKX7N1u6I5kdtSwz4uROJP9VssEYSLgtxPplkcaHpeV6VAYXEQwyPt2liCIg9WKJViHaJjRt-FIbFjCv5DTl2-cTna9M1QaJZT4q0nakTTyrvkdV9y62oSwl8-OquYT5aSnJQZL4OjdAJlhUP_SBE/s320/IMG_0429.jpg" width="320" /></a></div><p></p><p><br /></p><p><span style="font-size: x-small;"><a href="https://youtu.be/XK0R8AmTLnI?si=ci-_tlLTend7tUKH" target="_blank"><span style="font-size: small;">Maria McKee - Life is Sweet </span></a><br /></span></p><p><span style="font-size: x-small;">Jag har läst Tomas Bannerhed, <i>Hemma vid myren</i>, och läser: Kerstin Ekman, <i>Grand final i skojarbranschen.</i></span><br /></p>ming wan leehttp://www.blogger.com/profile/03789551220302565854noreply@blogger.com0