Sympathy

 en udda fågel har landat på Bjärehalvön. Baltimoretrupialen - sinnebilden för all världens ensamhet, sitter där den sitter sedan den 11 december. Troget har den låtit tusentals skådare fotografera och annonsera den alldeles unika plats i världen de själv bebor. Det har värmts korv och firats, det har körts lång väg. Någon kallar det vi bevittnar för freakshow, och på många vis är det så. Vad vi har framkallat genom vår överlägsna metod att skapa viktiga ting ur en annars stagnerande tillvaro och sen sprida den egentligen ganska påvra upplevelsen till andra upplevelsehungriga, är inget mindre än en upplevelseindustri. Något som vi tycks leva för. Målet är en fågel som inte har något annat val än att överleva vintern och flytta tillbaka till Amerika, vilket den förmodligen inte kommer att kunna göra. En fågel, vars livsuppgift är att kunna fortplanta sig och bygga sig ett hem. Baltimoretrupialer sägs vara monogama, jag läser att de lever högt uppe i träd och älskar övermogen frukt som de sörplar i sig genom att sticka hål med näbben och suga i sig med hjälp av tungan. Inget av detta kommer att bli bjäretrupialens öde, denna märkliga vinter som vi som lever på fel sida om Atlanten kallar anno 2022. 

Jag var själv där. Kände vibrationen runt händelsen som delades med tolv andra skådare på platsen. Tyckte att jag hade haft tur som av en slump stannade till ca 20 m från truipalens senaste rastplats. Fick ta ett foto av den, och sen köra hem igen för att registrera mig som en av de övriga, och på så vis dela min upplevelse för fler som jag. Man kan inte mindre än att tycka synd om den lille fågeln. Och samtidigt, är det synd om oss, som behöver en ensam fågels närvaro för att uppfylla det giriga hål av längtan efter det där ovissa je ne sais quoi som vi går runt och bär på. Tragiskt är det, i sin skönhet.

Rare Bird - Sympathy

Floating Bridge - Crackshot