Det är bistert kallt, -17,3°. Fy fan för att vara hemlös nu. Folk gnäller så mycket över småsaker.
En hemlös måste vara pragmatisk, det går inte att tänka på semesterplaner eller färgvalet på strumporna när man saknar tak över huvudet. Och har man en inkomst men inget eget hem, då är det det förra som måste prioriteras. Minsta sociala kontakt med andra innebär skillnaden mellan att vara levande död eller vid liv. Fråga dig själv, vem skulle du vara om du tvingades lämna allt? Jag har möjligheten att tänka på annat, det går när man har det bäddat för sig och slipper oroa sig för det dagliga, det är vad som utmärker ett gott samhälle. Att allt jag skriver numera har en politisk udd, det beror på att det inte går att skriva annorlunda. Inte i tider när Henrik Vinge kan flankera migrationsministern på pressträffen i regeringskansliet. När flyende och hemlösa avvisas som kostnader. När natur och kultur delas upp i nyttigt och onyttigt. När det gemensamma betraktas som egendom. När den som har skall vara given. När den som åberopar yttrandefriheten vill förbjuda andra åsikter - och därmed hatar demokratin och all form av mångfald. Det är en iskall tid vi går till mötes.
Fick du dåligt samvete nu? Bra. Då finns det livstecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar