Idag är det din födelsedag. Var du än befinner dig och hur du än har valt att residera så lever du i mina drömmar. I mig. För det är ett ofrånkomligt faktum att det du har sått och skapat både lever och verkar genom mig, så må du leva! Minnena bleknar, det är nödvändigt för att misstag skall läka och glädje ska spira ur det gamla, men i bleket syns andra saker, vackra ting. Genom dina ögon har jag lärt mig se sådana saker, men kanske ännu mer att jag har lärt mig se din frånvaro. Jag har kunnat bilda mig en egen uppfattning om livet utan att styras av dina könsbestämda förutfattade meningar eller rädslor för att jag skulle kunna råka ut för något. För jag vet hur orolig man är som förälder, och hur man ständigt försöker att vara steget före katastrofen. Du vet, det där katastroftänket som kommer med storken. Och jag kan bara föreställa mig hur det måste vara att vara en man som har fått en dotter. En förstfödd dotter, dessutom.
Jag tror att vi delar på en del yttre egenskaper men vet instinktivt att vi delar de inre egenskaperna i högre grad. Jag söker mig till det poetiska i allt, till färgerna och det ordlösa skimret i konsten, och till den vilda och okomplicerade skönheten som bara finns i naturen, och samtidigt som jag drömmer om att somna och vakna bredvid någon en dag så klarar jag mig inte utan min ensamhet. Mina eviga vandringar i tomhet, gör jag dem för att jag är rädd för livet, eller är det av rädsla för att dö? Och när jag kontemplerar sådant som det saknas ord för och gillar att tala utan att bli tillrättavisad och sen ångrar det jag har sagt, men låter det vara och ber hellre om ursäkt för att jag inte tycker om att vara orättvis och simpel, har jag det från dig?
Jag tänker en del, jag tror också att du gör det även om du egentligen är något som jag har fabulerat ihop. Som varande din avkomma, och som jag kommer att vara även efter att döden har tagit mig med, får du ta mig som jag är. Som jag har blivit. Som jag har blivit.
Jag tror,
det jag vill tro,
det jag önskar.
Det är att du skulle älska mig ändå. Att du älskar mig, ändå. Precis som jag älskar dig. Ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar