Myt

 Idag håller jag andan. 

Enligt historikers spekulationer kring kriget i Ukraina är den 9 maj viktig för Putinregimen, detta för att knyta samman myten om en storrysk union. Den så kallade segerdagen är en storvulen nationalistisk propagandakampanj från 1945 (bara namnet!), syftet var att måla upp en bild av ett enat sovjetiskt samhälle när splittringen var som störst. I liknande situationer utpekas en fiende för att beskylla de personliga förlusterna, och eftersom skadan var enorm, och den känslomässiga splittringen så stor, krävdes extraordinära insatser. Det måste dessutom gå fort. Man tog därför mallen som skapat Nazityskland på kort tid, myten om Blut und Boden kläddes om och gavs ny bild- och språkdräkt. Ukraina och ruserna kom att bli en central kulturell identitet för det stora riket, och drömmen om ett gudabenådat och pastoralt landskap befolkat av starka individer kryddade åter igen en totalitär propaganda. Med hjälp av stereotyper, schematiska kartor och enkelsidiga historier kan ett parti, ett land, en människa, anklaga och anklagas, för att det egna ska råda för gott, i dubbel bemärkelse. I en lyckad myt blandas fiktion och sanning, verkliga personer kläs i offerskjortor eller uniform - allt efter behov, och placeras i ett fiktivt klimat, i en semifiktiv omgivning, gärna minutiöst orkestrerad genom konst och musik. Inget får lämnas åt slumpen, allt måste vara entydigt, humor är uteslutet (om den inte går att styra), liksom fri konst. Metoden är likadan, oavsett politisk hemvist. Hos en hjärna som har behov av att vinna ett personligt krig tas alla tillfällen i akt till att skapa sig en passande fiende. Upplevelsen av kaos är grogrunden för all form av schizofreni men lyckligtvis brukar en münchhausenregim inte bli långvarig. Taggtrådsstängsel och höga murar blir snart ett synligt och kännbart bevis för skevheten bakom skönsången och frihetsretoriken. Frågan är bara hur mycket skada myten hinner göra innan den brister. 

Att mobba ut sin omvärld är en effektiv strategi som tyvärr drar med sig en stor och inte sällan högljudd publik. Retoriken är enkel, den är lätt att förstå och ta in, och den grundar sig på känslor som skall förstora den världsbild avsändaren själv tror på, och exkludera allt som hotar den. Omvärlden utmålad i svart och vitt är en sorglig konsekvens av människans oförmåga att se sig som en del i ett universum, och efter år av pandemi och känslomässig isolering undrar jag om det inte är de simplaste mytbilderna som har tagit över på många håll i världen. 

De som vinner på andras nederlag, låt dem inte ta över rodret över ditt förstånd. Att gå med i Nato är ett fatalt misstag, och jag håller självklart med Sven-Eric Liedman i att det finns all anledning till att avsky Putin, men att det inte innebär att vi måste söka en tillflykt till Nato. Ur askan i elden, skulle jag vilja påstå. Att skrämmas in i något som kommer att påverka generationer -  dessutom utan en folkomröstning - är suspekt nog. Vart tog alla höga tankar om rätten att avgöra vår framtid, när ledande parti viker sig inför stundande val och menar att frågan går över folkets förmåga? Vi, folket, har därmed omyndigförklarats. Vem behöver ett högerblock, när vi har en sittande regering som gör gemensam sak? När budskapet är att sprida rädsla måste vi vara extra försiktiga med vad vi står inför. Låt inte skrämselpropaganda grumla ditt förnuft. Scenariot följer grundläggande folkloristiska regler, det borde vara enkelt att genomskåda.

Den som har vuxit upp med mobbing lär sig reglerna, antingen duckar du och beslutar dig för att inte ta skiten mer, du vet hur mekanismerna fungerar och vill inte utsätta någon för trakasserierna, för du vet hur svårt det är att bearbeta - eller så lär du dig att förtryck är en effektiv väg till framgång. Det barn som aldrig ställt sig frågan om det är rimligt att hata, och som inte bryr sig om att hatet påverkar andra, kommer en dag att växa upp och bli en vuxen diktator, ursupator, misshandlare, förgripare, mobbare, och hatare. Tekniken finns, plattformarna florerar. Det är för väl att ett fysiskt meddelandealternativ existerar, och att vi ännu kan få träffas IRL! för ingen story blir bättre än när den berättas live.

 

Värt att fira, om något!