 |
vulgär och oanständig enligt en del, men vem vill vara annat?
|
Det finns en första gång för allt, och även om det årsförsta doppet i gölen, första grillkvällen och den första utecigarren har gjorts tidigare år så känns varje första gång som att bli pånyttfödd. Man kan, som bekant, aldrig stiga ner i samma flod två gånger. Under helgen har en kär vän avlidit, som väl är gick det fort och under vackrast tänkbara omständigheter. Vad som händer nu är obekant för oss alla, och väl är det. Tänk om det fanns en plan för allt, hur meningslöst skulle livet inte kännas då, hur orättvist hade det inte varit? Sedan liten har jag förstått att oförutsägbara ting sker, och bestämde mig tidigt för att göra så mycket av livet som det bara är möjligt. Tid kan inte köpas för pengar och det dyraste vi har är vänskapen och tilliten. Den kommer med tiden att slitas ut, prövas och omvärderas, och det blir onekligen så att vi antingen måste välja att stänga in oss, eller se skeenden som slumpmässiga och möjliga att ta lärdom av. Det är genom sådana beslut vi formas, som människor.
Det är en vacker tid nu, grönskan är ljus och frodig och fågelsången livsbejakande. På vägen hem från badet passade jag på att hälsa på en nygammal granne som flyttat tillbaka igen efter en uppslitande separation, båda parterna har träffat en ny kärlek och är idag lyckligare än någonsin. Eftersom det inte går att förutse och planera det vi kallar livet kan vi bara försöka greppa tag i tåten och flyta med. Rätt vad det är dyker det upp något flytbart som tar oss till en plats som är perfekt att börja om på. Det gäller bara att hålla näsan över vattenytan.
Jag läser Montaignes essayer No3
Neil Young - Nowadays Clancy Can't Even Sing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar