Lyckan är

  Trickstern är en filur som brukar dyka upp i romanerna för att visa alternativa handlingsvägar, han är alltid lycklig och bekymmersfri och framhåller sig själv som dum och ointelligent. Mot slutet av berättelsen är det alltid trickstern som vinner våra hjärtan och kniper hem segern med sitt okontroversiella, lustiga och ogenomtänkta sätt att vara. Myten om personen som pekar ut kejsarens nakenhet är långlivad och jag kan föreställa mig att den säkert kom till när människor började specialisera sig i yrken och kunnighet, och när samhällena som vi känner dem idag, började formas. Att kunna vara lycklig som en fågel ställer saker på sin spets. Själv är jag som lyckligast när jag befinner mig på en plats, mentalt och fysiskt, där jag slipper tänka efter och bara lyckas flyta med. Det händer inte så ofta, ska jag villigt erkänna, eftersom jag har en tendens att formulera problem och försöka komma på lösningar varthän jag går. Jag tror faktiskt att skärselden är ett ställe där man aldrig får vara nöjd.

I morse hade jag sotaren på besök, det visade sig vara en f.d. skolkamrat som tillhörde en släkt som gick under namnet skit-J's. Familjen brydde sig kanske inte så mycket om prydlighet eller renlighet eller så  fastnade de i det där facket av en annan anledning, frågan är hur och hur länge namnet hade funnits innan jag hörde det först. Epitet är inte ovanligt på små orter där den sociala pressen är stor och viljan till förståelse liten. Under arbetets gång pratade vi om några sådana outsiders som vi kände gemensamt från hemorten, och som uppenbarligen fortfarande fick oss att skratta. När han var färdig med sitt arbete tog vi farväl och jag återgick till mitt eget arbete, som välutbildad i ett litet kyffe utan varmvatten och mobiltäckning... Ibland tänker jag att vore det inte för att vi hade målat in oss i ett kunskapens besserwisserhörn, kanske livet kunde vara drägligare och roligare, och funnes det inte besserwissrar som hittar på saker att sälja med ursäkten att det underlättar livet, då vore kanske livet enklare för gemene man. Många av de saker som kallas innovationer är trots allt sådant som människan har kunnat göra sedan hon upptäckte händerna och fötterna, och att återställa är ett sätt att hitta på nya arbeten där effektiviseringen har urholkat såväl orsaken som meningen med livet. Ledsnad och depression kommer inom alla socialgrupper och arbetskategorier, det hänger ihop med mänskligheten, och nog vore det trist att gå runt och tycka att man är olycklig när man kanske är lycklig, egentligen... vår hjärna är helt enkelt för intelligent för vårt eget bästa.

 

 

Idag fick jag svar på min förfrågan på 1177 och ska på samtal om ett par veckor. När jag tog kontakt mådde jag riktigt dåligt, men jag har lyckats kravla mig upp till en dräglig nivå igen, mycket tack vare ljuset och våren. Nu återstår frågan om jag är redo igen för en dust med dammet från det förflutna, kanske det är bäst att lägga locket på och bara inse att med åldern kommer vissa krämpor. Glömska, förvirring, ledsnad och trötthet är trots allt min förbannade rättighet att känna, och jag vet faktiskt varför. Nog är att kunna se perspektiv på tillvaron också en slags lycka? för vad är lycka egentligen, är den en subjektiv och krånglig känsla som människor värdesätter såsom onåbar, eller något vi alla har inombords, alldeles gratis som luften vi andas. Att bemöta världen med respekt, få och ge svar på tal, sådana fina grejer får mitt hjärta att klappa gott eftersom de inte är lika självklara som man kanske tror. Vänlighet kostar inget att ge men skapar rikedom.

James Gang (Joe Walsh) live 1971

Jag läser M/T och berättelsen om skogens under, av Kenzaburo Oe