Den kom inte som en stormvind i år, våren. Däremot tassande och liksom trevande, litet hemlighetsfull och mystisk, långsam och tystlåten. Ömsom torr och knastrig, ömsom fuktig och sval, men åh, så vacker. De små rundorna i närområdet har givit nya insikter, tankar har kretsat runt saknad och tid. - Vad händer när bonden har skaffat sig gps till traktorn, måste han sälja mer, och är det därför han plöjer bort de gamla och i mina ögon så vackra ängskanterna? är det därför han fäller storbokarna och gammelekarna? det finns så mycket frågor som behöver svar. Men just idag infann sig ändå lugnet under kvällens promenad. Ja, efter en tidlös stund ihop med taltrasten, vitsipporna, lärkorna och tranorna var veckans inomhustristess som sopad under mattan.
Hos mamma var det rent och fint, en stek puttrade i grytan medan vi planerade för en picknick under fikat med ett tummat fotoalbum. Ute på gårdsplanen under det magnifika körsbärsträdet pratade vi om nyplanteringar och andra små planer, och ett par caféstolar fick följa med mig hem. Nu står de fint på stenplattorna under pergolan och lyser som himlen på en tavla av van Gogh.
Ömsom vilsen, ömsom lycklig, jag tror att det är tidens melodi.
Våren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar