Fri som korpen

 Vilken fin söndag det blev! med en hel helg fylld av kul saker och toppenväder så kändes den bonusen som litet onödig, man är liksom inte så van längre. Fredagen skådades det ihop med M igen, och tanken som först tänktes kom förvisso på skam, men jag undrar om inte rundan blev bättre ändå. Inte mycket slår att skåda en spelsjuk tjäderhöna i en hembygdspark, och det med en glass i handen. Faktiskt bland det knasigare i skådarväg jag har upplevt, må det komma mer sådant. När vi kom dit hade hönan placerat sig väl synlig uppe i ett träd, och medan fågelskådarna stod på rad under med sina enorma objektiv riktade upp mot primadonnan, putsade hon sig litet lojt och försökte sova en stund. Hon såg faktiskt ut att gilla läget, men så är pullan förstås van vid värre ståhej den här tiden på året. Det såg för dråpligt ut med alla vildmarksutstyrda vuxenpersoner bara tio meter från glass- och våffelstugan, rutschkanorna och ponnyridningen. Någon farsa hade dock valt att kamouflera sig litet smakfullt genom att ta med barnen, men kikaren röjde uppsåtet. Ja, alltså jag hoppas att kikaren var för fågeln. 

På kvällen planterade jag alla tulpanlökarna och knölarna som hade följt med hem, med den nya löksättaren och en blank dekorkula stacks ner och krönte en av rabatterna. Hela följande dag tillbringades sedan på alla fyra med hönorna kacklande i närheten, det var dags att få bukt på kirskålen på söderläget och frigöra de små rabatterna runt pergolastolparna och den blivande syrénbersån. Jag har en idé om att låta klängande tomat, klätterböna, och kanske även gurka klä stolparna i sommar, så det blir att inskaffa krukor som passar för det. Har man tur kanske det blir en repris på fredagens inköpsturné. På kvällen hade jag bjudit in en kompis på middag som kompensation för uteblivna födelse-, och andra dagar. Nu när mamma har blivit vaccinerad kan jag lätta på restriktionerna och samvetet. Det är faktiskt på tiden. 

Idag har jag lagt en heldag ute i korgstolen med fötterna uppe på bordet och med näsan i första boken i trilogin av Karin Smirnoff. Den är fruktansvärt bra. Rödstjärten, svarthättan, ärtsångaren och gärdsmygen har stått för bakgrundsmusiken, och hönorna har fått picka i sig myror och kirskål och purrat nöjda som tack. Under kvällsrundan vadade jag i ett hav av diskret doftande vitsippor bland lövkullar och ekorrar, fick se en enkelbeckasin flyga upp från sitt vattenbad, hörde skogssnäppans glada melodi, och sånglärkans porlande bäckserenad. Därefter har jag ätit en god söndagmiddag på resterna från gårdagens fest, och nu ser jag bara fram emot att få glida ner i sängen och fortsätta läsa. Tänk, den som hade det som jag.

 

Leonard Cohen - I Can't Forget, But I Don't Remember What