Uppskattat

en plats som näktergal och kärrsångare uppskattar

 Man kan gnugga sig fördärvad genom att älta vad och varför saker skett, och varför ting ser ut som de gör i livet. Slutligen når man till en punkt där man måste släppa taget och intala sig att otur sker, precis som tur. Att hamna i livssituationer beror oftast inte på planering eller brist på densamma, utan handlar mest om tillfälligheter. Slumpen har en enorm inverkan på allt liv, det är ett faktum som ofta förbises av oss kulturella varelser. 

Vi är bra på att krångla till saker, den saken står klar. Jag läste en artikel som handlade om hur vi gör för att uppnå förändring. Flertalet bakar in problem genom att addera, lägga till och linda in och därigenom sker förändring på ytan istället för att angripa problemets kärna. Det var väl inte mer än 20% som enligt artikeln verkligen gick på djupet för att förändra situationen. Det säger en hel del om varför organisationer, datasystem, eller samhällsinstitutioner för den delen, ser ut som de gör. 

Ytrenovering verkar vara tidens grej. Ingen behöver konfrontera och adressera det eller den som gjort fel, istället kan en ny installation, program eller myndighet få ett nytt liv. Det är ju bra för BNP! ja, som du har förstått, så tillhör jag den ironiska generationen och är ganska dålig på att hålla masken. För mycket krångel i våra liv gör att när vi vill ändra på något, då köper vi till och bakar in oss i den där kokongen som kräver mer arbetstid, fler lån, mer tid framför skärmen. Livet är det som blir över. 

Igår kväll och i morse hade jag en forskare från SU på besök i trädgården, hon har nu gett mig i uppgift att dokumentera och kontrollera besökande fladdermöss för att kunna addera data till en kunskapsbank som ska undersöka varför fladdermöss, och främst nordfladdermusen minskar i Sverige. Med litet tur har jag en koloni vid murstocken, och mycket pekar på det. Heather kommer egentligen från Nordirland och bor sedan nio år med familjen i Vasastan, inte långt från där jag bodde ett tag. Vi pratade litet om situationerna i Nordirland och Vasastan, liksom jag själv hade hon och familjen börjat se sig om efter ett litet hus på landet, men insett att så länge barnen var små och forskningsprojektet höll på, så var närheten till arbete och dagis/skola viktigast. Jag berättade för henne om mina erfarenheter, om den bristande servicen och omsorgen på landsbygden, men även om värmen från grannarna och möjligheten att kunna vara i naturen och arbeta, samtidigt. Vi pratade om Irland, om platser som skulle besökas och om människors förmåga och oförmåga att se det som finns framför näsan på dem. Och om coronans framfart i våra liv förstås. För egen del gav mig samtalen insikter som jag tror behövde komma från någon utomstående, för hennes del hoppas jag kunna bidra litet till forskningen. Att hon fick en inblick i Skånes mest obekanta landsända vet jag att hon fick, och uppskattade.

Se dig inte om - Svt Play

Keep Your Head Up - Ben Howard

Jag läser Sen for jag hem, av Karin Smirnoff