saudade

Saudade
Almeida Júnior 1899

Om du som kvinna idag inte vill identifiera dig med din omvärld längre, och likt Montaigne behöver tid och utrymme för att tänka igenom saker och ting, ska du då inte kunna göra det? Så började denna morgonens tankebana. Jag slängde ut en fråga på fejan efter att ha läst en artikel om en ny bok med eremitens förtecken. Finns det verkligen inte ett enda litterärt eller konstnärligt exempel på kvinnliga eremiter utöver Pippi Långstrump? och isåfall, varför är det så, och vad händer med vårt kollektiva medvetande om eremiter är så tätt knutna till genus?

Ordet Saudade kommer från portugisiskan och betyder ungefär ett djupt nostalgiskt saknande av en försvunnen person. En direkt synonym saknas i både engelskan och svenskan. Konst föreställande tänkande kvinnor avporträtteras ofta sörjande av en man, åt män. Kvinnan, som står i ett hem (oftast inomhus) lämnar tankar knutna till det materiella som människor, egendomar, platser, vilket synliggörs med hjälp av lämpliga attribut såsom ett brev. Hennes känsloliv går att förutse och tolka, fönstret till hennes själ står vidöppet. De ensamma funderingarna  är tillfälliga, snart återgår hon till de vardagliga sysslorna och så skingras de melankoliska tankarna.

På rad efter rad i diktverk och essäer beskrivs eremiten som en mystisk introvert, kunskapstörstande och intellektuell själ, i bild gestaltad av en skäggig äldre man. Textbeskrivningen av en eremit går att överföra på mig som kvinna, och jag kan känna igen mig om jag ändrar på namn och genus, men i bildkonsten och filmer som Tarkowskis "Stalker" däremot är den vinkeln utesluten. Bilder fryser fast företeelser och min möjlighet att påverka en förutfattad mening är minimal.
Bilder är starka påverkare, det är inget nytt. Idag tittas på mer bilder än någonsin, vi lever mitt i en visuell kultur som kanske håller på att tränga undan texten på ett sätt som vi inte har sett sedan den traditionella innebörden av ordet kultur myntades. Kultur hänger tätt ihop med kommunikation och förståelse... och mina funderingar vandrar.

Johannes Vermeer, 1657

Den traditionella bilden av en introvert man är av ett helt annat slag än av en kvinna. Genom tider har män gestaltat sig själv som tänkande och grubblande varelser. Bilderna har påverkat oss djupt, kulturellt och personligt. Immateriella och filosofiska diskussioner kring politik och ekonomi, förvaltning och maktstrukturer, alla dessa abstrakta funderingar fnular män på under skenet av flitens lilla lampa. Kvinnor? de syr, stickar, skriver brev eller dricker te. Stora muggar ska det vara, i ett vitmålat rum. Förutsägbart och hanterbart. Naturligt. En kvinna som tänker för mycket är antingen häxa, hysterika eller nucka. Hon är i alla fall ond och onaturlig. Ja, det är bara att välja.

Salomon Konnink, 1643

Bilder indoktrinerar oss alltså, även idag, på ett sätt som texter inte kan göra på samma vis längre. Det är svårt att kontra och bygga en diskussion utifrån en bild om du inte har verktyg eller är van vid att tolka dem. Och inte ens en van person lyckas fullständigt, eftersom bildtekniken kan sätta käppar i hjulet. Bilder manipuleras Ändå är bilder - och främst rörliga sådana - aktiva verktyg i den propagandaapparat som vi välvilligt omger oss med, och betalar för. Public Service. Film. Reklam. För att kunna värja oss från påverkan krävs ytterligare en aspekt: vårt intellektuella kunnande. Bilder bär på många betydelser och risken att bli utmanövrerad eller feltolkad är därför överhängande om du saknar sammanhang eller bakgrund. En sökning på Google bilder är en utmärkt start, men räcker inte alltid till, eftersom bilder arbetar på ett underförstått plan och med flera bottnar. I Kina t.ex. utvecklades ett logografiskt skriftspråk som kunde förstås på olika sätt, beroende på din bildning, så beroende på din kulturella, sociala eller sexuella läggning läser du texten på olika vis. Det är styrkan och svagheten med bilder...

Nej, nu ska jag ut i snön och hugga ved. Kanske jag tar en kopp te och försjunker i en ny bok, om jag hinner innan tösen kommer hem vill säga. Men nu är det ändå fredag.

Tony Joe White - Willie and Laura Mae Jones

Tony Joe White & Emmylou Harris - Wild Wolf Calling Me