Jag hade tänkt skriva om enkla fina saker, om alldagliga promenader och om den långa och mjuka hösten med fågelsång till långt in i november. Om små saker som bara händer utan att man egentligen reflekterar vidare över varför eller hur, och om tiden som bara går. Jag ville skriva om sådant som jag ofta tar för givet, för att det är så vanligt, för att det är livets svarta materia som kittar ihop händelserna som man trodde var så viktiga. Katter som spinner och hönor som purrar, och möten med människor på vägen hem i bilen och man rullar ner rutan och samtalar om vädret, och om sådant som snackas om i all hast på simhallen, sådana saker. Korta strofer bara, inget märkvärdigt alls. Men livet hann emellan. Jag hann aldrig.
I går hamnade en av tösens bästa vänner på akuten efter en våldsam krock med en personbil när hon var på väg hem från träningen. Mannen i den mötande bilen avled. Vännens tillstånd är kritiskt men stabilare efter ett dygn på neurologen i Lund. Jag tänker på hur fort livet växlar, på hur viktiga småsakerna är.
Enligt SCB är dödligheten i Sverige fortfarande normal för årstiden, ja t.o.m lägre. Statistiskt sett ökar nu aktiviteten i ekonomin. Växthusgaser minskar, vilket man tror kommer av minskade utsläpp från transportindustrin.
Nej, jag är inte rädd för spöken. PCR-testerna, och allt som vill få mig att bli skraj för livet, däremot. Jag ska försöka att bli bättre på att skriva om vardagssaker, vad skadar det att försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar