När hon hade kommit ut från skogen och funderat färdigt på den slutliga lösningen hade allt plötsligt ändrats. De skarpa kontrasterna i svart och vitt med inslag av brunt hade nu blivit inlindade i det mjukaste gråblå dis, och inifrån dimmorna hördes det träaktiga skorret från korpen som ropade på en vän. Vännen svarade, att här hör du inte hemma, du får fortsätta leta. Så det gjorde hon, och hon letar än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar