Lodräta stammar av fuktstrimmig bok, likt tändstickssoldater i stram givakt uppe på krönet, bryts av en spillkråkas lodräta flykt med den vita näbben glimmande som en projektil, först framåt och sedan upp upp upp försvinner den lik en svart ande högt bland kronornas klösande händer. Där stannar ekorren upp för en arg kommentar, svansen yvig som en flaskborste och stint stirrande nötblick. Blåmesar och talgoxar, svartmesar och nötväckor vaktande, vakande. Trädfällen och rödhakemelodi, stenras och gärdsmygstrumvirvel. Och nere vid källan dröjer hennes parfym kvar, doften av mysk och mossa släpar sina slöjor över bäckravinen, snart är allt inlindat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar