Första gången ute var i gryningen, andra gången gjorde jackan blöt, tredje gången var under blå skyar där ormvråkar kretsade över kvarnruinen. Högt, högt uppe i det blå, med sina vackra vita vingundersidor blottade, deklamerade de majestätiskt att från här uppe kan vi se allt som händer där nere. Vi kan se hur ni letar och att ni kämpar, och vi kan se hur ni mår. Det är för er skull som vi har så frapperande vingundersidor, för ni arma varelser ska också få något vettigt att titta på och vackert att längta efter.
The Battle of Evermore - Led Zeppelin
jag läser igen: Sent i november av Tove Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar