Nu känns mörkret ändå in i märgen, och sedan hagelkornen försvann finns det inte mycket vinterglamour kvar. Till och med hönorna är ovanligt svårtflörtade om morgnarna, inte ens havret tycks locka och då är det illa. Sådana dagar sägs det vara tillåtet att stanna inomhus och göra inomhussaker, men på ett personligt plan vet jag att en dag utan utevistelse är en bortslösad dag. Jag är så fruktansvärt trött på allt, verkligen utled. Så vad göra? man kan elda, sätta på en tvätt, laga medeltidsgryta på rotsaker och köttben, sätta ett brödbak, elda, hänga tvätt, elda, läsa ut en bok, elda, och så hinna gå ut en runda innan mörkret kryper på. Ett favoritställe är en liten sumpskog som ligger alldeles i närheten och som går att nå på litet olika vis. Idag gick jag via grannen H:s ägor som nyligen har blivit illa sargade av avverkning. Hennes tre barn vill inte ärva, så de tar ut vad som går och planerar att sälja marken till våren... Eftersom dagen ändå var mörk så kunde det kvitta, jag blundade faktiskt ibland för att slippa se det värsta, precis så som jag gör när jag går förbi upplaget för fiberkabelläggarna - det som var en fårhage för fem år sedan. Folk tror att det är ett industriområde när de kör förbi, det är förfärligt fult. Jag är känslig för sådant som många andra inte reagerar på och är väl litet underlig. En särling.
Sumpskogen gav litet andrum i alla fall, där såg jag några älgskitar, mogna tranbär och blommande kochenillav, men inga fåglar hördes direkt. Det var inte förrän jag kom ut på ett av hyggena som småfåglarna verkade litet upplivade. Blåmes, stjärtmes, entita, talgoxe, nötskrika och koltrast. Man måste kanske ge saken litet tid och sätta sina egna preferenser i relation till den större bilden. Försöka se saker litet positivt. Hyggen är förvisso fula men efter några år växer det upp örter och sly som många djur och fåglar gillar. Fast jag kan ändå inte låta bli att tänka att det är allt mer livskraftiga arter som gynnas, och de rara små skogsfåglarna försvinner utan att någon ens märker det. Mängden fåglar är kanske konstant, frågan är hur det ligger till med mångfalden när skogen och fälten blir alltmer likriktade. Jo, just nu är mitt glas halvtomt. Inte mycket bevänt med optimisten alltså. Måtte april komma snart, med ljumma vindar och drömmar om en grönskande sommaräng, men tills dess tar jag min tillflykt i böckerna.
Jag läser nu: Flickornas handbok i jakt och fiske, av Melissa Bank
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar