Det är sommarväder igen, och så vackert att det gör ont i hjärtat. De senaste dagarna har jag tagit timeout från jobbet för att hinna kapp mig själv. Jag har en ny kollega som arbetar hos oss 20% och det är meningen att vi två ska samarbeta, men jag får det inte att fungera. Hur gör man med en kollega som inte svarar på mail, förhalar allt med oändliga diskussioner som inte leder någon vart, och sinkar ditt arbete som till en del går ut på att publicera fiffiga och passande inlägg på olika nätverk med jämna mellanrum. Sen kritiserar kollegan arbetet du har lagt ner på att promota hens projekt, utan att peka ut vad som är fel eller göra en ansats till förslag på ändringar? Det finns naturligtvis mycket mer att säga, men jag orkar verkligen inte hålla på. Jag har varit med om prestigejägare så många gånger i min gamla bransch och känner igen det där tjafset, jag vet att det enda jag måste göra i en sådan situation är att lägga benen på ryggen och sjappa innan jag sitter i väggen igen. Tyvärr, säger mig min erfarenhet att människor som gärna talar vitt och brett om den goda saken med ett samarbete, och gärna på möten tillsammans med kollegorna, dessvärre lägger ner mer tid och energi på att göra det motsatta. Allt är bara väldigt onödigt och tråkigt.
Jag har för mycket att tänka på just nu, plus många tunga utgifter. Bilens bromsskivor och belägg fick jag ändå fixade till slut, för mekanikern i byn kunde ta hand om den innan han gick på tidig semester. Nu ska bilen bara besiktigas innan den beläggs med körförbud i juni. Och jag har lyckats få tag på en murare som ska kolla på kaminanslutningen eftersom den nyköpta kaminens rördiameter skilde sig för mycket från den gamla anslutningen. Det är bäst om alla rör har samma dimension, därför måste nog väggen knackas upp, är jag rädd. Sen ska sotaren komma och kontrollera så att allt är rätt och riktigt. Den 26 maj kommer Eltel för att installera fiberdosan i huset, och sen är det bara en vecka kvar till studentmottagningen... Jag är alltså inte någon prokrastinatör i vanlig ordning, däremot kräver arbetet att jag använder mig av bilen varje dag, och det, tillsammans med känslan av att inte göra ett bra jobb i tid, ställer till det för mig. Stress är en farlig fiende.
Nu ska jag inte måla fan på väggen, för jag har vänner och grannar som piggar upp mig och en underbar och duktig tösabit som snart ska ta studenten och träda in i vuxenlivet. För henne gör jag gärna om allt detta, om och om igen! Förresten så finns det väl mycket värre saker än jobbsituationer, så därför avslutar jag genom att säga att jag är en lyckligt lottad skit, och att jag vet om det. Men det känns rätt bra att få kura ihop och tycka synd om sig ibland.
Quintessence - Indweller
Samla Mammas Manna - Långt ner i ett kaninhål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar