lördag 9 maj 2020

Jynx torquilla

beslut ska firas
Med fötterna uppe på det lilla bordet med den rutiga linneduken från mormors och morfars restaurang, och kroppen bekvämt tillbakalutad i den ena av två fåtöljer som jag köpte förra året, sitter jag och betraktar delen av trädgården som jag så påhittigt kallar för söderläget. En GT står bredvid och firar att jag äntligen beslutat mig för plats åt rosen, och att jag har grävt ner potatisen. Nu i maj månad går det ännu att ha kontroll över fågellivet i buskagen och gläntorna framför mig, och solen som skiner ner över marken fotosyntetiserar undervegetationen som ännu är täckt av vippande gul- och vitsippor. Jag ser på den breda rödboken, som växer intill lekstugan, och sträcker sig allt högre mot solen, och vet att den borde tuktas för att trädgårdsodlingarna på baksidan inte ska ta stryk av för mycket skugga. Med tanke på hur skyddande samma skugga kan vara, så tvekar jag eftersom alldeles för mycket pekar åt att vi får en upprepning av sommaren 2018. Om så blir fallet, är skuggan viktigare än mina alldeles för vidlyftiga odlingsbäddar.




Jag är långsam och prokrastinerar gärna när det kommer an på trädgården. Den 20 Juni har vi bott här i åtta år, och inte förrän nu har jag börjat plantera ut buskar och rosor. Idag gjorde jag alltså plats för en underbar, vit honungsros, bara tre dagar efter inköpet (och du vill inte veta hur lång tid det tog i butiken, innan jag ställde tillbaka de tre andra rosorna). Jag älskar rosor, det är svårt att gå in i en plantskola utan att få akuta habegär. Hittills har jag bromsats av oron för deras välbefinnande, eftersom jag är fruktansvärt blödig och petnoga med allt som lever litar jag inte på mina bristande kunskaper. Fast när det väl kommer till kritan och det blir dags för plantering är jag ändå rätt slarvig och godtycklig, för när jag väl har beslutat mig så ska det bara ske. Whambam så sitter den där.




Att vara långsam i besluten är förstås en alltigenom god tanke, helt vetenskapligt genomtänkt och strukturerad. Jag vill naturligtvis först ha kontroll över redan befintliga växter, och sen göra tillägg och förändringar efter behov. Eller något ditåt. Egentligen är jag väldigt feg, eller kanske, om man ser det ur ett antropologiskt perspektiv, så är jag full av vördnad och respekt för allt som lever. Särskilt sådant som jag inte förstår eller kan prata med. Jag försöker passa in mig själv i trädgården, ja så är det nog, och eftersom jag är alldeles för vek för att plocka bort andra träd än gran - och en och annan ung ek, vilket skedde idag, så har trädgården plötsligt blivit väldigt skuggig, särskilt där det tidigare har varit vandrande skugga. Å andra sidan har jag på de tidigare så oigenomträngliga och vildvuxna snårpartierna fått riktigt härliga solglimmande gläntor, och där trivs fåglarna. Idag hördes göktytan från en av de gläntorna, och såvitt jag kan minnas är det första gången den hörs här, ja åtminstone sedan vi flyttade in. Jag ser det som en liten vinst. Saliga äro de saktmodiga...
Naturen klarar sig fint utan oss, så är det.
 

Jefferson Airplane - Somebody to Love

nej, ingen bild på göktytan, men på en av årets många aurorafjärilar



Kristina Lugn har dött, skit med. Aftonbladet meddelar att efter orosanmälningar var det hennes dotter som fann henne i lägenheten. Tråkigheten har fått nya dimensioner, det finns inget ursäktande eller förmildrande i detta faktum, inte ens humor fungerar. Än.


Får plats var som helst
denna dödliga ensamhet
denna död som varar
denna död som sprider sig vidare
och ändå får plats, precis var
du än är

inte bryr sig döden om
att döden börjar bli gammalmodig
i en tid då alla ska dö
då dom som ska dö ska dö klumpvis
i exakt samma utandning
döden behåller sig fräsch i alla väder
döden håller sig alltid i god form
hinner ikapp vem som helst
med sina onda förvarningar

är den enda jag känner
som verkligen förnyar sig
kommer i allt nyare kläder
allt mer oväntade vägar
allt vansinnigare påhitt
inte bara under högsäsongerna
utan varje jävla vardag




kan du inte för en gångs skull ta dig samman och försöka vara en aning osäker

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar