Hopp!

Rana temporaria

Det är lördag, ändå känns det som om helgen är över. När jag är trött blir jag lätt melankolisk och litet nere, även om jag saknar egentlig anledning för att vara det. Logiskt sett saknar jag anledning. Så ändå. Tänker att gränsen mellan längtan och avsaknad är hårfin, några timmar, bara. Fast vad är väl tid, annat än en mental process som får mig att tänka som jag gör. Å ena sidan, å andra sidan - så håller jag på.


Idag regnar det litet, jag har diskat och plockat undan efter gårdagen, sänglakanen luftas i värmen från vedspisen och dagens andra kopp kaffe är intagen. Jag borde vara glad, lyckligast i världen, inte minst efter veckans vinster vad gäller arbete och kapital, eller för all kärlek jag får från den jag älskar. Där ute sjunger skogsduvorna och trastarna, gransångaren har inlett vårens och sommarens haranger och tranorna dansar. Det är ljumt och vackert och snart täcks marken av skira vitsippeblad, om en vecka är Skäråravinens skogsslätter vita.

Vissa saker inträffar bara, andra saker får man hoppas på. Och hoppas, det gör jag.

The Way I Feel - Jonathan Wilson
David Crosby - Songs With No Words/Trees With No Leaves