en sten har fallit. Först hörs en duns; chocken, därefter följer de runda dyningarna; tankarna som går i toppar och dalar. Avslut börjar med ett plask och slutar i tystnad, däremellan frekvenser av olika dimensioner. Olika ljud. Ord är ljud. Formade av tungan mot gommen, tänderna och läpparna. Resonanslådan är ditt huvud, struphuvudet är strängarna. Orden.
Tystnaden är nästan öronbedövande, ensamhet i topparna, lugn och ro i dalarna. Ord som guppar upp och ner, med allt längre intervaller. Tystare och tystare. Snart försvinner tankarna och det enda som blir kvar är den blanka, svarta vattenspegeln. Allt är som förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar