Det här är lilla Mitzi. 1915 kommer hon som ensamkommande flyktingbarn från ett krigshärjat Wien och tas om hand av en familj i Örkelljunga, där hon skulle stanna under resten av sitt liv, gifta sig och skaffa fyra barn och tio barnbarn. Hon skulle ha ett brett vänskapsnät och bli aktad för sin duglighet och redlighet för Mitzi varken rökte eller drack, hon gjorde fantastiska festmiddagar och var vida känd för sitt goda handlag, hon kunde sticka, virka, väva och knyppla och höll kafferep med väninnorna under tiden. Mitzi hade pigga, nötbruna ögon bakom tjocka hornbågade glasögon och en hörapparat som tjöt, hon bar alltid stora blommiga förkläden som knäpptes med en knapp i nacken. Mitzi körde gärna bil, långa vägar till vänner eller gjorde hemliga utflykter. Ibland fick hon köra tillbaka för att hämta ett bortglömt körkort, plånbok eller nycklar men sådan nonsens stoppade henne inte. Hennes dröm var att få åka Hurtigruten, den besannades vid hennes 60-årsdag och skänktes av barnen. Fotot som togs på henne, stående vid relingen med en av fjordarna i bakgrunden, stod sedan länge på maken Sunes bokhylla i ålderdomshemmet och senare även på långvården. Mitzi avled i cancer 1977. Knappt fyra månader senare dör hennes yngste son Staffan efter en njurtransplantation och hon slapp således se något av sina egna barn gå före in i evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar