det är vinter. Jag menar vinter på riktigt, sådan där gnistrande iskall vinter när vattnet fryser och veden är så torr att den nästan självantänder. Sådan vinter. Det är kallt överallt utom inomhus, här inne är det glödhett och den lilla värmegenererade fläkten och knäppet från kaminen är det enda som hörs, annars är det alldeles tyst. Knäpptyst.
Tösen ligger och snusar under torpets tjockaste duntäcke, där under kommer hon att vila tills vi väcks av klockan imorgon, men det är ingen vanlig skoldag utan det är dagen då hon ska resa till Dalsland och lära sig åka skidor, pulsa i snö i lika djup skog och träffa vännen som är med i ett band, han som har spelat trummor sedan 12-årsåldern och redan spelat in en skiva. Han som är coolast i världen.
Jag läser artiklar och njuter av att sitta ensam en stund. Det tomma whiskyglaset bredvid lämnar ljuvliga doftminnen och jag tänker på allt som hänt under veckan, tänker litet på saker jag har gjort förr och kanske kommer att göra igen. Det är en sådan där kväll när allt känns meningsfullt, kanske det är månljuset som gör en upplyst. En stor och snart alldeles rund vargmåne, månaden januaris första fullmåne, lyser upp gården och landskapet utanför och allt känns magiskt, skirt, rent och klart, så klart som ett klockspel.
Och jag tänker på miljöarbete och hållbarhet, på klimat och på konst jag ska se och så, plötsligt får jag upp ögonen på en artikel av Birgitta Rubin, kallad "Konst stöttar klimatet" och jag tänker vafan, jag var inte så långt ute och seglade under mina sista kurspoäng, ändå. Min landskapsuppsats granskades av kursaren Måns Hirschfeld och handlade om konstnärer med miljösamvete. Jag testade en invecklad överbryggning mellan romantikern Caspar David Friedrich och konstfilmarna Thomas Nordanstad och Carl Michael von Hausswolff och jag får hålla med om att formatet hade behövt vara större än de 30 sidor vi fick på oss.... Ödelandskap, förstörelse och ruinromantik var temat och om jag inte minns alldeles fel avrundade jag med en musiklänk. Kulturyttringar går sällan ensamma.
Imorgon ska jag plocka fram texten, kanske det går att göra något av den ändå... men först blir det helgfrukost, och när tösen och hennes pappa har gett sig av blir det en liten tur till Lund ihop med en god vän. Kanske texten åker fram på lördag istället. Det blir en bra helg, trots allt.
David Cross & Robert Fripp - Starless Starlight Loops
Tösen ligger och snusar under torpets tjockaste duntäcke, där under kommer hon att vila tills vi väcks av klockan imorgon, men det är ingen vanlig skoldag utan det är dagen då hon ska resa till Dalsland och lära sig åka skidor, pulsa i snö i lika djup skog och träffa vännen som är med i ett band, han som har spelat trummor sedan 12-årsåldern och redan spelat in en skiva. Han som är coolast i världen.
Jag läser artiklar och njuter av att sitta ensam en stund. Det tomma whiskyglaset bredvid lämnar ljuvliga doftminnen och jag tänker på allt som hänt under veckan, tänker litet på saker jag har gjort förr och kanske kommer att göra igen. Det är en sådan där kväll när allt känns meningsfullt, kanske det är månljuset som gör en upplyst. En stor och snart alldeles rund vargmåne, månaden januaris första fullmåne, lyser upp gården och landskapet utanför och allt känns magiskt, skirt, rent och klart, så klart som ett klockspel.
Och jag tänker på miljöarbete och hållbarhet, på klimat och på konst jag ska se och så, plötsligt får jag upp ögonen på en artikel av Birgitta Rubin, kallad "Konst stöttar klimatet" och jag tänker vafan, jag var inte så långt ute och seglade under mina sista kurspoäng, ändå. Min landskapsuppsats granskades av kursaren Måns Hirschfeld och handlade om konstnärer med miljösamvete. Jag testade en invecklad överbryggning mellan romantikern Caspar David Friedrich och konstfilmarna Thomas Nordanstad och Carl Michael von Hausswolff och jag får hålla med om att formatet hade behövt vara större än de 30 sidor vi fick på oss.... Ödelandskap, förstörelse och ruinromantik var temat och om jag inte minns alldeles fel avrundade jag med en musiklänk. Kulturyttringar går sällan ensamma.
Imorgon ska jag plocka fram texten, kanske det går att göra något av den ändå... men först blir det helgfrukost, och när tösen och hennes pappa har gett sig av blir det en liten tur till Lund ihop med en god vän. Kanske texten åker fram på lördag istället. Det blir en bra helg, trots allt.
David Cross & Robert Fripp - Starless Starlight Loops
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar