måndag 4 januari 2016

2016


det är nu andra dagen med sol och tankarna börjar klarna. Energin från solljuset skapar en korridor mellan hjärnan och hjärtat och det är den känslan jag vill fånga i flykten.

Läser och påminns om mina innersta värderingar. I en artikel som en lärd vän på fejan har lagt ut inatt kan jag återknyta till sådant som jag tycks ha glömt bort, momentant. Artikeln handlar om japanska ord som saknar motsvarighet i den engelska kultursfären och min böjning för Umberto Ecos semiotik får åter vind i seglen. Minns ett seminarium i Lund, jag tror det var 1986 eller -87. En professor från dåvarande Östberlin talade om ordens makt att påverka, och min följdfråga till honom handlade om tystnadens makt. När orden saknas, för ett begrepp eller känsla, hur vi då påverkas i en omedveten riktning. Det blev ett bra seminarium, många av oss och däribland jag själv, lämnade salen i en revolutionär övertygelse om behovet av filosofi på bredden. Det var nog i det ögonblicket jag beslutade mig för att förbli tänkare.

Ord är så mycket mer än bokstäver. Ord innesluter en hel föreställningsvärld. Det är just därför som intellektuella har utsatts för pogromer, slakt och förnedran. Kadrar av ordvrängare och destillatörer krympte det östtyska ordförrådet, med resultatet att en hel generation exiltyskar plötsligt började dammsuga kulturella föremål efter meningen med livet. Saknas behållaren flyter innehållet ut, det färgar av sig på underlaget i uttunnad form men försvinner aldrig helt. Minnet består, i böcker, poesi, musik finns kunskapen bevarad. Och även om gränserna bevakas med vapen och taggtråd så kommer sanningen alltid att segra till slut.
Människan vill ha frihet. Hon behöver skönhet.

I det japanska vokabuläret finns uttryck som ger kraft att leva.
Låt mig få ge dig ett par exempel som skulle kunna ge livet en större mening om vi bara kunde sätta en nål på känslan.


いただきます
Itadakimasu är ett ord som yttras före en måltid. Genom att uttala ordet ger du måltiden, den som har tillagat den, och råvaran tillbörlig respekt. Jag ser maten, den är min, och jag ska nu inta detta. Tiden det tar att yttra räcker för att omgivningen ska se att du har respekterat och sett handlingen, och för dig själv att skänka den en tanke.


おつかれさま
Otsukaresama sägs till en vän för att visa att du noterat att hen arbetar. Du är trött. Mellan bokstäverna gömmer sig en betydelse som säger så mycket mer än ordet i sig, nämligen att du vet att ansträngningen gynnar andra och att du ger personen kraft och energi genom bekräftelse. Erkännande och inkännande. På samma vis som en katt som stryker sig mot ditt ben.


木漏れ日
Komorebi är en skildring som förmedlar det ögonblick då solen silar genom trädgrenarna. I en kultur som ger ord åt en vacker bild ryms tankar kring ideal, tid, skönhet och inre frid. Ord förstärker och försäkrar. Estetik är inte enbart en kantiansk, intellektuell kategorisering av omvärlden, utan även en vardaglig reflektion och tillgänglig för alla. En demokratisk rätt att älska det vackra.


木枯らし
Kogarashi ger uttryck för den första kyliga vinden som förebådar vintern. I uttrycket vilar tanken på att detta är allmängiltigt. Smärtan delas av alla och därigenom kan något trist och kallt transformeras till en skön upplevelse. I smärtan som vi alla känner gömmer sig trösten. Du är inte ensam.


物の哀れ
Mononoaware handlar om sorgen i att ting förgås. Idiomet återfinns även i den europeiska förmoderna medvetandet, dock mest i form av bilder som konsumerades av ett exklusivt civilstånd som hade råd att omge sig med konst. Memento mori handlar dock mer om skuld och skam än förlåtelse, och knyts därför till ekonomi istället för psykologi. I den japanska varianten handlar ordet om att se det sköna i förfallet, ge pathos för åldrandet som process och se det som både möjlighet och oundviklighet. Vi skall alla den vägen vandra.


森林浴
Shinrinyoku skildrar behovet av enskildhet. Ordagrant innebär ordet skogsbad, och meningen beskriver en handling där du går ut i skogen och omsluts av dess läkande tystnad och naturliga kraft. I den europeiska, romantiska litteraturen och konsten återfinns detta, dock med en kristen moral som saknas i den japanska meningen. Gå ut och andas, och du ska se att dina bekymmer snart kommer att skingras. För i den stora enheten råder andra lagar och du märker snart att dina tankar bara begränsas av dig själv.


幽玄
Yuugen innebär insikten om att det finns större sammanhang än de du råder över. I ett större perspektiv än ditt mänskliga ryms förlåtelse, förståelse och försoning. Mystik behövs för att vi ska förstå hur vi reagerar på omvärlden. Känslan av att omslutas av något större än vår emotionella och intellektuella kapacitet går inte att innesluta, ringa in eller beskriva. Känslan är störst. Yuugen liknar i mycket Sören Kirkegaards tidiga författarskap som handlar om trons profana möjlighet och den Enskilde. I öppenheten för det okända ligger den yttersta trösten och drivkraften.


しょうがない
Shoganai skulle kunna omskrivas till att bättre fly än illa fäkta. Om omständigheterna inte går att råda över, låt dem bero. Att acceptera ett nederlag och lägga ner en garde kan ge dig större vinst än det motsatta. Låt saker vara, gå vidare och släpp en oförrätt. Genom att tillåta sig att släppa taget ges möjlighet att läka och se saker ur ett vidare perspektiv. Den stora bilden syns aldrig på nära håll.


金継ぎ/金繕い
Kintsuki/kintsukoroi handlar om estetiska värden som går utanför direkt planering. Genom att acceptera och gå vidare ges möjlighet att se nya värden. Vi lär oss mer av misstag än av det vi gärna vill kalla framsteg. Fysiskt yttrar sig uttrycket genom att med guld och silver laga gamla älskade, trasiga föremål. I akten att ta hand om det skadade och ge handlingen tid och energi, kapslas både omtanke, skicklighet och förlåtelse in. Skönheten ligger i handlingen, synliggjord av tid och energi.


わびさび
Wabi-sabi beskriver en tradition som åter handlar om att kapitulera för det oundvikliga. Genom att lägga fokus på det naturliga förfallet istället för att bekämpa det, kommer vi både lära oss att se skönhet, vad utveckling verkligen innebär och att insikt behöver mognad. Många europeiska konstnärer och filmare har anammat innebörden, dock har den inte lyckats slå rot på bred front. Avsaknaden av ord gör att tanken fastnar och fryser. Det finns så mycket att säga om Wabi-sabi, särskilt i sammanhang som reklam och samhällsansvar men jag lämnar det därhän.


2016 är året där insikt, självförlåtelse och fokus på det oundvikliga ska få råda. Jag rår ensam inte över allt som sker men vet att mina tankar för mig i den riktning jag tillåter dem att gå. Mystik och skönhet är mina ledord och jag ska läsa mer, älska försiktigt och låta mossan gro.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar