yta

detta är ett upprop.
Om vi alla lägger ner våra mobiltelefoner i skrivbordslådan den stund vi behöver för att skriva, tänka eller koncentrera oss, då skulle djupet i våra handlingar följa med.

Idag guppar vi på toppen av vår kreativitet, handlingarna har blivit viktigare än ställtiderna, vi skär ner och agerar enligt planer, vi slåss utan att fråga varför, vi medicinerar utan att se till orsaken. Vi har blivit sämre på att se sammanhang, riktigt usla på att förknippa dagliga händelser med historiska, bedrövliga på att se varandra i ögonen och inse att vi alla bara vill må bra. Vi vill få erkännande för den vi är, innerst inne, vi vill ha vänner och skaffar dem genom en app. En klinisk lösning. Ytlig.

Något jag noterat i svenska, nyetablerade bostadsområden är hur parkbänkarna idag står på rad, vända från varandra och mot ett förutbestämt mål, en utsikt eller en tom scen. Det är som om någon tänkte: - Människor är farliga, om de sammanstrålar och diskuterar börjar de konspirera och kanske även märker de att livet de betalar ett sådant högt pris för inte var det mål de hade från början... Levnadsplanen har blivit en schackbräda som slår ut och genererar vinnare. Den som vinner sätter reglerna.

Sexism, kravaller och uppsägningar, lönsamhet och krav. Vi lever i en apparat som inte tillåter oss några felsteg, och när vi får tid över lämnas det inget utrymme för annat än att spela spel eller chatta, eftersom gemensamhetsytorna har förändrats. Är det konstigt att allt fler unga börjar röka?

Så lägg ner telefonen en stund och känn att du har kontakt med ditt inre. Tag kommandot över ditt känsloliv och låt inte tekniken bestämma.



Här kommer däremot dagens bästa reflektion kring nuläget.
Och här samlar jag på bra reflektioner kring debatten som pågår.