när ett barn pratar

när ett barn pratar handlar det om att få sina behov stillade. När ett barn pratar handlar det om att få sin egen vilja igenom, man testar sin kapacitet och inser snart lagen om orsak-verkan. När ett barn pratar står världen stilla, man är i medelpunkt och så måste det få vara, eftersom ett nöjt barn kommer att som vuxen kunna ägna sig åt andra med samma medfödda välvilja, att göra mot andra som barnet har fått erfara själv.

Ett barn är givetvis en individ, med olika förutsättningar och med olika förväntningar ställda på sig. Det är den omgivande miljön som kan kultivera individen till en sådan person vi vill skapa samhällen av. Jag läste om ett tyskt IT-företag som vill rekrytera människor med Aspergers igår och funderar kring framtiden, om människors möjligheter att förstå sig på de avancerade dataprogram som styr våra handlingar i yrkesliv liksom till vardagen. Datorer och program har ju som bekant smugit sig in i våra liv, på gott som på ont... Om ett program är skapat av en för ändamålet alldeles perfekt person, ett "geni" skulle man kunna kalla det i sammanhanget... hur ser då beställarens verklighetsuppfattning ut? Styrprogram utan plats för empati ger oss ingen annan utväg än att acceptera och gå vidare till nästa moment. Vi förlängs till att bli programmets hanterare, dess slavar. Det kanske inte ens är meningen att vi skall förstå dem egentligen - är de tillräckligt svåra att förstå kommer vi att ägna all vår vakna tanketid åt att lära oss hantera dem... cyniskt?

Hur skall vi någonsin kunna lära oss att utveckla oss själv till den inkännande individ vi skulle kunna bli om ingen berättar om de invecklade sociala regler och mönster som binder människor tillsammans i en skön kultur? Utan den mogna guidningen stannar vi i utvecklingen och förblir barn som kan dompteras, gör som vi blivit tillsagda.

Istället för att försöka stånga oss blodiga över att lära oss hantera oerhört komplicerade blanketter, matriser, program, manualer och styrprogram hade vi kunnat använda tiden till att förstå oss själva, att utveckla vår mentala förmåga, att bi empatiska individer.

Empati är något man lär sig, givet förutsättningarna. Om vi ger oss mer tid att titta på sådant som andra människor har skapat och tillåter oss att sätta oss in i skaparens situation, då övar vi oss i empatisk förmåga.  Genom litteratur, konst, poesi, arkitektur, musik, ja allt som vi har skapat - tränar vi oss att förstå varandra på djupet. Plocka inte bort det ur vardagen, inte heller ur skolorna eller arbetet. Livet skall vara njutbart och det är en vuxen persons ansvar att se till att våra barn förstår att njutning är något man ger, inget man tar eller får.