et jöck iss schlimmer wie ping!*

jag drömmer litet. I natt drömde jag att jag skrev ett väl underbyggt, intresseväckande och genomtänkt brev som senare visade sig innehålla så många stavfel och syftningsfel att jag inte kunde förstå någonting av det jag själv hade skrivit. Det var en mardröm men nu, sådär i efterhand, kan det tyckas vara litet kul. Seriöst alltså, jag var så nöjd med mina utläggningar som visade sig vara rena dyngan. Kanske det är en varning, kanske jag har ägnat natten åt kommunikationsproblematik eller så har jag fått lov att känna mig litet duglig som en liten balans till den upplevda verkligheten. Detta påminner mig om något jag ofta drömde förr, att jag enkelt löste intrikata och komplicerade matematiska problem. Det är härligt med självdistans.


Klockan är halv nio och loppan sover än. Hon har haft två riktigt jobbiga nätter med klåda och funderar såklart på allt hon kommer att missa om vi inte kommer iväg på klassresa med gamla klassen i övermorgon. Vattkoppor heter eländet, stackarn och vi är nu inne på fjärde dygnet, vilket vi hoppas, eftersom det därefter [enligt alla råd] skall vara slut med klådan och hon då är smittfri. För tre dagar sedan skyllde jag på allt från finnar och fågelloppor till allergiska reaktioner på det nya tvättmedlet. Hon fick feber och ont i huvudet och jag reagerade ändå inte med allvar på utslagen förrän hennes bröst och rygg var helt täckt av röda kliande prickar... det var hennes pappa som googlade och fann sjuksymptom som liknade röda hund och jag drog mig då plötsligt till minnes att T hade varit hemma hos en klasskompis vars lillebror var sjuk. I exakt vilken sjukdom mindes jag inte men jag fick vid det tillfället alldeles klart för mig att det var just röda hund... tack vare internet vet jag nu bättre men främst för att utslagen snart spridit sig till huvudsvål och ansikte. Som väl var hann vi inte rapportera smittan till Smittskyddsinstitutet... telefonkötiden var 45 minuter och vi måste skjutsa P till Helsingborg. Sådär i efterhand känns det bra att vi avvaktat - och jag hade inte kunnat göra så mycket åt klådan trots allt. Vi baddar med Xylocain, Alsolsprit, kallt potatismjöl och som väl är kan hon klä sig luftigt eftersom vädret är milt. Nu sover hon och kanske hon vaknar utan klåda och orkar le åt saken.

Sensmoralen i detta då? jag kommer troligen aldrig att kunna lösa avancerade matematiska problem men jag drömmer gärna om framgång. Och att dra förhastade slutsatser kan allvarligt skada ditt rykte på Facebook.

*Düsseldorfer Rheinisch för "klåda är värre än smärta"