and down and down and down we go...

jag är så bottenlöst ledsen över vad som pågår just nu, på den outgrundliga och vansinniga bristen på mänsklig respekt och på de iskalla måttstockar som används gentemot medmänniskor. Att döma en människa på förhand är illa nog men att låta den som redan ligger där nere, blödande och förgjord, vänta på ett utslag som grundar sig på synliga fakta är inhumant. För Umeå Tingsrätt är det viktigare att i detalj ta reda på exakt vad det var som gjorde att den våldtagna flickan blöder än att förstå faktum och sammanhanget - en flicka har blivit utsatt för ett ofattbart och grymt övergrepp. Punkt.

Det borde ha räckt där. Våldtäkter är ett samhällsfenomen som har blivit så vanligt att man bortser från att övergreppet, som i sig är fruktansvärt i sin grymma brist på respekt, dessutom gjordes med ett tillhygge, att det var flera mot en. Tingsrätten dömer henne för bristen på skamsenhet. Stackars lilla människa. Hur ska hon någonsin orka ta sig upp igen, hur ska hon kunna få förståelse för hur dåligt hon mår när samhällsapparaten dömer henne till livstids skam? Hur skall resten av våra barn och ungdomar läsa detta och förstå vad som anses vara rätt och fel?

Jag mår så dåligt. Av Facebooks ansvarslöshet och metoder, av orättvisor och snedvriden moral, av bristen på empati och på hjälplösheten i kampen för att få leva ett liv utan oro, utan rädsla.