tisdag 28 maj 2013

Vive la Reine

helgen gick fort men var skön. T och jag lyckades få in 6 m3 ved under tak på lördagen och så kunde vi lata oss under söndagen, när det regnade.

Jag har alltid älskat regn men kom under en tid av mig och tyckte ibland att det kunde vara både blött och jobbigt. Detta var under tiden i Stockholm. Nu, sedan jag kommit tillbaka, har jag återfått smaken för vätan. Regn faller på väldigt olika sätt. I Stockholm kom byar av hårda regn som skoningslöst sköljde fram och var över på ett par timmar. Det är dessutom väldigt svårt att skyla sig under parkekarna på Djurgården eller Haga, eller under granarna och tallarna ute på skärgården. På västkusten är det ungefär likadant, med skillnaden att regnet fortsätter... när det regnar där, forsar vattnet fram och bildar magnifika fåror i sten och mark. Det blir friskt efteråt men kräver en viss form av mänskliga insatser och förberedelser, både i form av kläder och hus. Det är väl ingen slump att sydvästen känns som en klassisk västkustaccessoar. Här hemma kan regnet visserligen falla under flera dagar, "det har regnat in sig", men duschar oftast väldigt mjukt och försynt och det räcker att ställa sig under en bok så är man skyddad. Temperaturen sjunker sällan lägre än mot 13° under sommarhalvåret, vilket gör att regnet känns som en ljum dusch. Den sorten regn älskar jag och jag har svårt att tänka mig något bättre än doften som stiger upp från schersmin, syrén och äppelblom eller att känna de tunga dropparna från de vattentyngda årsskotten på boken efteråt. Även där marken är oskyddad av träd är regnet härligt, och eftersom det faller mjukt kan man se djur kräla, skyla, njuta och härja. Vare sig dofterna eller smådjuren slås sönder av slagregn och man har möjlighet att vara ute under lång tid utan att bli helt nerkyld.
Fast... jag skulle gärna vilja uppleva den råa bisterheten på the Moors en regnig dag, även om jag kan tända mig en brasa och ta mig en whisky hemma. 

2 kommentarer:

  1. Regn... kan vara helt underbart. Oavsett om det är ett mjukt smekande av altantaket en sommarnatt eller om det är i skiljelinjen mellan land och hav vid min älskade stormpiskade västkuststrand en sen novemberdag.

    På sistone tycker jag dock att regnet bara är... kallt. Dumt. Otrivsamt. :/

    SvaraRadera
  2. åh, det låter inget vidare. Kanske dags för en stadig whisky, tossor i soffan och en god bok? och ja, visst kan ett underbart slagregn vid kusten vara underbart! förlösande liksom. Dock är det väl som med allt annat - roligast i sällskap.

    SvaraRadera