om livet, universum och allting

Lördag innebär en underbar morgon med tösen, massor av tid att diskutera livet, universum och allting. Vi pratade verkligen om allt detta, om den mänskliga hjärnans förmågor och tillkortakommanden, om tiden som konstruktion, om vetenskapen som ett verktyg att förklara och förstå vår omvärld - om paralleller till olika kulturella fenomen, som religion, hierarkier och tankeexperiment. Vi pratade om alternativa ledarskapsmodeller och drog paralleller till filmens värld, som Avatars Moderträd och bokskogarnas synkade knoppningar eller barkborrarnas iver att tugga i sig stora skogsbestånd - för att införliva en harmoni och balans.

Min dotter är en intelligent varelse, som förstår mina tvära kast och hänger med och fyller i dem med egna erfarenheter. Hon är alltid med i diskussioner, får lov att ställa frågor och ge svar och har aldrig någonsin behövt känna sig dum, liten eller korkad. Om fler barn fick lov att känna sig delaktiga i diskussioner och få möjlighet att påverka litet, skulle det inte då kunna leda till en kommande generation av människor som upptäcker att ansvar är något man har tillsammans? och att ledarskap inte kan tas centralt och utifrån en matematisk kalkyl - eftersom allt material vi hanterar behöver inkännande, förståelse eftersom förutsättningarna är så olika. Tag djurhanteringen och våra grisar som ett exempel - Tekla noterade mycket vist att trots att vi vet att vi har många grisar ute i skogarna känner vi aldrig lukten av dem, det enda vi ser är böket. Ändå kallar vi dem smutsiga svin.

Bestämmelser som utgår från en central idé grundar sig på effektivitet och på synen på t.ex. djuren som användbara enheter. Den centrala synen grundar sig på att göra allt enkelt att hantera just centralt, inte på samförstånd, empati, eller på att våra hjärnors kapacitet inte är avsedda för annat än vår egen överlevnad skull - det är därför vi är utrustade med glömska som instrument. Det är därför vi förmår avknoppa händelser och dela upp i kategorier - det är därför vi förmår att se samband och knyta ihop mönster och vara kritiska... något som ses som farligt från central nivå, varför människor idag blir hjärnmatade under sin fritid för att bryta upp och splittra tankeverksamheten. Oerhört hög musikvolym på inköpscentra - TV-babbel om saker som skall roa, underhålla eller koppla av - reklam och media genom film och radio. Genom att mata oss med dikotomier som är lättlästa ställs hemlivet i bjärt kontrast från ett hektiskt arbetsliv, krig från fred, öst från väst eller rött från blått... Allt är skapade värden och kulturellt betingade genom hur vår hjärna tycks se ut att vilja fungera... men genom att se på naturen börjar vi förstå att det finns alternativa svar på intelligens, som har funnits genom så många människogenerationer att vi har slutat se dem som sammanhang. Vårt mänskliga perspektiv är en livslängd, vårt synfält begränsas till tre dimensioner, vår tankeförmåga till förhållandet mellan två punkter.

Det finns så mycket att lära genom att gå ut i luften. Andas. Och bara ta in.