vem har inte hyst en dröm om att alltid ha någon vid sin sida, någon som man redan har berättat allt för och som kan ta en oförrätt med en kram eller som begriper att ett skratt förlänger både livet och käften. Jag har alltid hyst en dröm om att den fysiska elden aldrig kan att ta slut eftersom hjärnan och huden är den största erogena zonen, att ålder inte spelar någon roll, att skillnaderna är själva spänningen. Jag önskar att jag får se min dotter leva i ett sådant förhållande, där kroppen är ett tempel för inre värderingar och att hon finner någon som hon kan åldras med, som hjälper och stöttar henne när det är kallt. Jag önskar henne allt som jag har upplevt som viktigt med livet, att hon skall få ha ett livslångt samtal med en vän och partner som uppskattar henne som unik och fantastisk och att hon, omvänt kommer uppskatta sin livskamrat som en unik och fantastisk person.
Så länge vi matar våra barn med värden och livslögner som bygger på att konsumera oss ur kriser, känslor, sorgeämnen är jag rädd att det kommer att bli svårt för dem att uppnå min dröm. Men då är det min dröm. Kanske hennes är en annan, då den dagen kommer. Kanske hon är klok nog att inse att vänskap och beroende av andra inte behöver vara tillsammans med en enda person. Kanske hon är klokare än jag och inser hur sårbar man är då den andre plötsligt försvinner, hur beroende, utlämnad och ensam man då blir... samtidigt önskar jag att hon får känna känslan av att vara ihop med sin själsfrände en gång i livet. Om så bara för att kunna göra jämförelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar