Åsikten att läsning av böcker är oförrättat värv är ett vanligt fenomen på landet och det är därför som vanan att lägga ut bilder på extrema tårtor och galna vårgardinupphängningar tycks ge ett större mått av tillfredsställelse än att dela med sig av en läst bok. Fler tummar upp. Man kan SE att tiden har gått. Man kan jämföra som lätt, medel, svår.
Kommunala tjänstemän i en småort skall vara "som du och jag", dvs handels- och näringsidkare vars alster är synliga, mätbara och säljbara. Kommunala tjänstemän i småorterna tänker som så, att intellektuella människor är störande eftersom de kan granska dina förehavanden. Precis på samma sätt fungerar det i min familj. Jag är obekväm, kuslig, talar ett fikonspråk och kanske värst av allt - jag kan inte sätta ett pris på mig som produkt. Eller värre ändå - jag är intellektuell. När man är uppvuxen i en familj som satt handel och försäljning av varor och tjänster som den högsta äran är det svårt att förklara nyttan med humaniora, förståelse eller förklaringsmodeller. Nyttan av att vara lönsam är mätbar, den skall synas genom dina varumärken och gärna på registreringsskylten. Att vara reklampelare stämmer med Keynes recept. Här, i vakuumet mellan land och stad - i byn - har tiden stannat. Allt var inte bättre förr.
Jag är glad att påsken är över. Nu skall jag återgå till att skriva men först litet sinneslugn. Tack för ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar