Kallocain

ikväll har jag haft en nyfunnen vän här. Vi träffades några gånger på simhallen i Perstorp dit hon gick på simskola med sin yngsta dotter och började snacka litet efter ett tag när vi insåg att vi hade samma tider. Det är aldrig särskilt mycket folk på simhallen en måndageftermiddag, så vi tyckte nog båda initialt att det kändes bättre att prata än att låtsas som om det regnar. Det visade sig att hon bodde i grannbyn, hade en dotter i Teklas ålder och i takt med tiden visade det sig även att vi hade massor att prata om. När simskolan tog slut förra veckan beslutade vi oss för att byta telefonnummer och på den vägen är det. Tekla och dottern fann varandra omedelbart i alla likheter, intressen, pratlust och gemensamma bekanta. Vid middagsbordet snackades det om litteratur, hästar, kompisar, musik, pinsamheter, jobbigaste minnet och roligaste läraren, arbete, konst, mat, gemensamma bekanta, utbildningar, drömmar och familjer... och om vilka härliga ungar vi har! de pratade och pratade och vi pratade och pratade och vips var klockan över nio, vilket är sent för oss som bor ute på landet. Det blev en skön tisdagskväll med levande ljus, en brasa, litet Spaghetti alla Puttanesca och kaffe och några bitar choklad - helt opretentiöst och precis som jag gillar't. Nu har jag diskat och fällt ihop slagbordet och ordnat så att Tekla får en fin frukost på sin födelsedag. Hon kommer att drömma fint i natt lilla stumpan, och jag med.