Det har blivit gråväder igen, efter två snödagar vilar landskapet åter i en skugglös höstdvala. Några tjickande gulsparvar och hackande spettar hörs mellan arrendebondens malande klippande vid kvarnen. Det är visst några pigga grässtrån på ängen där borta som ska mejas ner, femte gången i år. En glada, en ormvråk, en korp och en sparvhök kontrollerar så att allt går rätt till, inget missas. Jag har just lämnat min dagliga inspektion av Rönne å bakom mig, dagen avlöpte utan plums. Det är väldigt torrt för årstiden och åbrinkarna blottar jord och rötter som vanligtvis bara brukar synas av fiskar och dykänder. Vännerna från Ankhult har i nuläget 2,5 m längre vattenspegel i brunnen jämfört med samma datum i fjol, men jag tror inte att det är så många fler än småbönder och sådana som jag själv som märker av torkan. Man vrider på kranen och klagar över ökade priser.
Om någon skulle få för sig att ta med sig en nagelsax och med den knipsa av, låt säga tio granskott från ett plantage, och sen bli ertappad skulle det nog med stor sannolikhet leda till åtal, men inte att ta ner hundra hektar gammelskog och därefter plöja marken för att plantera gran där. Jag undrar hur försäkringsbolagen resonerar med tanke på granplanteringarnas riskabla och förutsägbara framtid. Torka och granbarkborrar är ingen ny företeelse, jag har själv sett hur det ser ut vid de forna Östtyska granplanteringarna. Rad på rad av döda träd, hektar efter hektar av sur och arid jord. Trist för alla, inte minst för framtidens ungar. I dagarna har Grupp Aurora stämt svenska staten för kontraktsbrott och brott mot mänskliga rättigheter.
Börje Salming gick bort igår, märkt av ALS, det är verkligen sorgligt. Han kallas stor och stark och snäll, en human och varm människa som har gjort allt för sitt lag. Och aldrig hade han tagit skit eller smutskastat eller förnedrat någon, den hederligheten vittnar hans egen kropp om. Han borde inte bara vara hockeyspelarnas, utan var mans förebild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar