Om man tar den nya leden som förbinder Söderåsen med Klåveröd är det inte långt kvar till Traneröds mosse. Strax innan jag får känna gungfly under de trötta fötterna står det största beståndet av hagvaxingar jag någonsin sett. I Grindhus trängs scharlakan- blod-, mönje- prakt-, honung- och gul vaxskivling tätt bredvid varandra på ett litet naturbetat område där stenmarken är lagom skuggad av enbuskar, slån och några bokar. Mot mossen går man sen på en av de finaste fägatorna jag känner till. Grindhus är ett riktigt smultronställe och en plats där inga sorger tänkas kan.
Igår pausade jag från vandrandet. Efter ett jobbigt möte på vårdcentralen under förmiddagen tog jag en simrunda och toppade med en trevlig bjudlunch på Bjärhus ihop med en rar vän som hade hört av sig med frågan dagen innan. Maken till timing! Motgångar och tråkiga besked är visserligen lättare att tampas med efter den långa ledigheten, men goda vänner är överlägset bästa receptet för att hålla humöret uppe. Efter en massa snack om dåförtiden och nutiden och litet annat smått och gott, samt väldigt god mat och två koppar kaffe (minst) förstås, så körde jag hemåt igen, riktigt glad i hågen. Natten blev väl litet orolig i ärlighetens namn, för det är jobbigt att gräva i allt det där som man vill glömma bort, men på morgonen kunde jag ändå avsluta texten till vänföreningen och sätta punkt. Jag firade med att packa en ryggsäck med lunch och sedan ta mig en härlig, lång promenad. Drygt fem timmar senare, inklusive sopplunchen på högmossen, ett återbesök hos hagvaxingarna och ett överraskande möte med en gammal kollega, var jag tillbaka vid Skäralidsdammen igen. Uppe på promenadspången dröjde jag en stund för att sträcka på ryggen och titta på gräsänderna. Plötsligt dyker det upp en mandarinandshanne rakt under mig. Helt perfekt och orädd flexar den fram och tillbaka. Jag fick faktiskt några korniga mobilbilder innan den tyckte att det räckte, och seglade vidare mot andra sidan dammen. Kanske den stannar kvar ett tag, enligt uppgift från trovärdig källa är det precis en sådan miljö de vill ha. Man kan väl få hoppas i alla fall.
 |
| impressionistisk mandarinand |
Caravan - With An Ear To The Ground You Can Make It - Martinian - Only Cox - Reprise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar