Du är med mig varhelst jag går, pappa. Du är där när jag sitter på bryggan och dinglar med benen, och när jag snubblar i bäcken på mossiga stenar, du ser mig när taggtråden river hål på de nya byxorna, och i duggregnet är du min varma ulltröja. Du pratar med mig genom fåglarnas sång. Jag hör hur du skrattar åt min klumpighet, kluckande som bäcken. Det smittar, ska du veta!
Jag ser dig i allt det vackra, i naturen går jag aldrig ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar