Phoenicurus phoenicurus

 Om någon förtjänar epitetet förtjusande så är det ändå lövsångaren. Silverklingande och tankfull sitter han väl dold inne i en trädkrona eller ett buskage och sjunger. Annat är det med rödstjärtarna, nu arbetar de oavbrutet med matningen och larmar för minsta lilla störningsmoment. Min gamle hane som har skaffat bo i garaget verkar nära kollaps, jag har inte sett till honan idag och hoppas att hon inte har råkat illa ut. Även om katterna har fått halsband så har jag sett spyor med fjädrar och päls i gräset om morgonen. I den här värmen hoppas jag att hanen hinner äta något av de insekter som han med halsbrytande precision fångar från tvättlinan eller garagetaket. Nu ser han faktiskt rätt medtagen ut, stackaren. Jag försöker att hålla mina ärenden i garaget till ett minimum för att inte störa ungarna, bara hämta cykeln eller mat till katterna och hönsen. När det bara är fråga om dagar kvar innan kullen lämnar boet kan han snart få äta upp sig för att starta om på nytt. Koltrastarna kan få upp emot fyra kullar per år...

Det har varit en väldigt kvav dag och vattnet i utebadet var varmt som avslaget diskvatten. Jag ransonerar regnvattnet i tanken till det nödvändigaste och hoppas att vi får litet hjälp från ovan i natt. Prognosen har ändrats igen, och oroade röster surrar om likheten med 2018 när vi hade en låsning som skapade tremånaders torka. I år föll ändå regn i maj och molnen tornar upp sig, så jag tänker inte oroa mig i onödan. Men att klimatet har förändrats under kort tid, står klart. I Lytton, Canada slogs det gamla värmerekordet 45° (1937) med åtskilliga grader. 49,5° är det högsta noterade norr om 50N lat på planeten Tellus och detta under flera dygn.

Just nu sitter en liten stjärtmesfamilj och surrar över mig, och från vinrankan och den nästan överblommade plymspirean hörs humlorna. Jag har ätit trädgårdens skörd av sallad, örter och lättkokta grönsaker med Halloumi och känner mig ganska nöjd. Om bara mekanikern hittar felet som fortfarande gör att bilen gnisslar kanske jag tar mig till kusten en dag. Jag saknar att resa bort, men även små utflykter bara för att få se något annat, känna dofter och smaker och ljud som inte fås här hemma, räcker gott. Sen har man vänner som är frikostiga med sina semesterbilder, och det känns fint att veta att världen väntar. Tänka sig, fem veckor. Det är den längsta semestern jag har haft i mitt liv. 

 

 

Pershagen - En dag ska vi alla härifrån

Jag läser Satansverserna, av Salman Rushdie