Midsommar

Beröringen, fris från Paris

 Just nu hörs trädlärkans sång bakom den täta buskaget av unga ekar, fågelbär och hassel som har fått breda ut sig till en tät vägg av gröna blad mot öst. Det är en kaskad av fallande toner och flöjter, nästan likt tornfalken ibland, som emellanåt bryts upp av ett par uppiggande fjuii, för att återgå och fullborda den mjuka slingan tlui tlui didlo didlo pitopitopito pjuipjui lilililililylyy... . Den lilla paradisbusken vid farstutrappen har snart invaderats av humlen, och sträcker några klena armar uppåt skyn för luft och sol. Därunder i dunklet trivs hönorna och purrar belåtet. Emellanåt låter Silvia höra ett galet äggläggarkackel, äggen läggs dit vi rovdjur inte når och redet har varit tomt sedan några veckor. Här på trappen sitter man under en sky av surrande insekter. Plymspireans korta blomningstid är här och bruset fyller även husets fönstersmygar som har blivit svartprickiga och borde kanske städas med tätare intervall. Vargspindeln gläds åt en husfluga som surrar uppgivet från trappans avsats, en perfekt plats att sitta och njuta frukosten på, det tycker vi båda. Jag trivs med att få vara utomhus, och är det alla timmar om dygnet utom vid sängdags. Kanske man skulle sätta upp ett tält...

Det är torrt. För en vecka sedan lade sig kirskålen platt under rosenbeståndet vid jordgubbarna, och bara ett par stridbara nässelstrån orkar stå upprätt. Nu blir det lättare att rensa där, ibland kan det löna sig att vara lat. Hundratals nässelfjärilar hurrar. Pionerna på västläget har blommat över, snart slår den dubbla schersminen, rosorna och lavendeln ut och sprider mogna högsommardofter, men mammas gamla bondschersmin doftar ännu ungdom och rusiga, busiga nätter. 

De gamla sorterna är tåligast. Äpplena och Opalplommonet dignar av kart, kommer regn kan jag se fram emot en rik höst, men annars måste de släppa. Jag önskade mig Ingrid-Marie och Cox Orange när jag fyllde jämnt, jag älskar de gamla höstsorterna för sin syrliga friskhet, men fick ta med Mio och Sävstaholm hem istället. Det gamla stormfällda äppelträdet är fortfarande ett mysterium för mig. Under våra två första år här på torpet gav det fantastiskt god frukt, saftiga stora äpplen var det och jag hade tänkt skicka in frö för bestämning. Förra året var första gången som trädet bar knoppar sedan det föll, men frosten kom olägligt och det blev ingen blomning alls. Till skillnad från kaskaderna i år! Kanske 2021 är året då avgörandet faller? Ibland måste man bara vänta.

Cykelrundor och simning varannan dag har gett sommarskinn och spänst, axlarna mår bättre igen och även om jag känner en viss stelhet i nacken är jag glad över den kropp jag har fått ärva. Jag har haft tur. Det talas en del om åldrande här, och jag stöter på det ämnet ibland, på radio med. Liksom livskvalitet, som jag har berört när jag skrivit för arbetet och tänker på ofta. Diskrepansen mellan politiska beslut och det levda livet. Hur människor beter sig illa mot varandra, i stort som smått. Sådana saker. Men ikväll blir det gemenskap och god mat, med trevliga samtal och nära vänner, och så vill jag passa på att önska alla er där ute en riktigt vacker midsommar!

 

 Solen (parallellt eller 90°) - Bo Hansson

 Reflection On Creation And Space (A Five Year View) - Alice Coltrane

Jag läser Shuggie Bain, av Douglas Stuart