Tösen är på resa med spanskklassen och meddelar att hon vill flytta till ett land där man dansar på natten och klättrar i berg på dagen, träffar människor med filosofisk esprit och filosoferar över livet över en kopp kaffe. Hon är lyrisk, lycklig, livsbejakande, levande, läcker.
Tänk dig ett land där danstillstånd är något man skrattar åt, där kontanter räknas och värderas efter arbetsinsats, och där människor möts öga för öga. Ett land där politikernas galenskaper är något man har vant sig vid att ignorera, och att man vet att livet är så mycket mer, och för kort, för gnabb och tjäfs.
I en miljö där det finns utrymme att delta frodas kulturella enklaver, och ungdomar, arkitekter, konstnärer, författare och musiker är grunden för förändring. Oavsett vad som censureras hos press och internet, kommer konsten alltid att vinna, därför att människan har en inre frihetslängtan och drivkraft. Det är i mellanrummet allt viktigt sker.
Frihet kvävs av skenbar frihet, och dess största fiende är perfektion och bekvämlighet. Ett samhällssystem som ger med den ena handen och tar med den andra skapar slavar. Tänkare göre sig icke besvär här, vi har tänkt ut allt på förhand, bara luta dig tillbaka och enjoy the ride.
Frihet är en andlig sak och aldrig förhandlingsbar, den är, likt kulturen, fatet varpå samhället vilar, inte tvärtom.
Jag har varit på 75-årskalas i Arild. Anslutningsvis for vi hem till det danskritade radhuset i L. som just har renoverats och byggts ut. Vitahemshäxan regerar nu i ensamt majestät, av de två barnen syns inte ett spår. Namnkunnig Signature-art och en Marimekkotextil på väggen ger den där fräscha, litet avslappnade looken som bara en Art-Director och mäklaren känner till. En plastbenjaminfikus som står i skuggan vid TV:n tappar blad, den skall visst bytas ut snart.
Genom de enorma, skjutbara fönsterna skådar vi ut över en snaggad gräsmattekorridor, ögonen vilar på en grön bokhäck som skymmer cykelvägen. I grillhörnet som snart ska få ett trädäck, står de omsorgsfullt snickrade och svartmålade trälådorna som för fem år sedan fylldes med dyrköpt matjord. Under härligheten dväljs resterna av det rivningsmaterial från Helsingborgs hamnar som blottas när något nytt skall planteras. De stammade äppelträden och rhododendronplantorna förtvinar, jordgubbarna togs bort när kirskålen tog över och grannkatterna bajsade i rabatterna, och insekterna är bara ett bekymmer.
När jag öppnar grinden till mitt ovårdade hem känner jag att jag djupandas igen. De höga grästuvorna glittrar i månljuset, bäcken porlar och katterna krusar och vill in. Jag unnar oss en brasa.
Pilgrim - Uriah Heep
Människan och maskinen - SR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar