Det har varit en het arbetsdag idag, så het var den, att kunderna nästan uteblev, och vi har snudd på hunnit färdigställa måndagsutställningen. Under hemfärden visade bilens termometer 28° och då jag kom hem var det sköna 23° inomhus, det var nästan så att jag övervägde att inte öppna dörrarna och släppa in värmen, men bara nästan.
Tösen har fått sommarlov och idag är det stora utspringardagen för treorna. Studenterna kunde inte fått bättre väder! Här ute på vischan kan det vara litet knepigt om man vill fira alla vännerna, så det gäller att ha en bra plan och någon som kan skjutsa.
Ebbarp, som var platsen för kvällens första hämtning, är ett av dessa vackra små samhällen häromkring som fortfarande bär på en gammaldags bondeprägel. Nordvästra Skånes inland har aldrig varit dyrbar odlingsmark och därför är den relativt ostörd från sammanslagningar och stordrift. Under enskiftet 1803, och ännu mer; laga skifte 1827, splittrades de ursprungliga, små, skånska jordbrukssamhällena brutalt upp och bönderna fick antingen se sig om efter annat att livnära sig på, eller flytta ut i en ensligt belägen gård, mitt ibland ägorna. Det är detta vida och rationellt odlade slättland som utgör den mer kända bilden av Skåne idag, medan de mindre lönsamma, och kuperade betes- och hagmarkerna uppe i norra regionernas skogar som sluppit detta ofog, lätt glöms bort. Idag finns det enbart två byar med den gamla bondgårdskärnan kvar i Skåne: Bonnarp, och Färingtofta, och båda ligger i samma kommun.
Det finns så många vackra ställen här omkring oss, särskilt intagande är de förstås nu, när grönskan ännu är frisk och ljus och lagom lurvig. Jag är naturligtvis jävig att fälla omdömen, eftersom jag själv har valt att bo här, men jag kan inte tänka mig något ljuvligare än det kuperade landskapet, med de små trädbevuxna beteshagarna och lundarna med sina stengärden och tegar.
Nu stannar en bil till, jag ser den inte men kan höra prat och motorljud från den andra sidan om häcken. Det är tösen som har fått skjuts hem, nu från festen i Färingtofta. Hon rundar huset och strax kommer jag att få höra henne berätta om dagens eskapader. Här slutar därför min dagsrapport från livet på landet.
Pedestal of Infamy - Flea
Jag hör o ser P, Dina kunskaper om det mesta är imponerande. Det flesta av musikvalen är nya för mig, dock inte Al Stewarts Year of the cat. Den är grym, och Birger Schlaug. han var bra tills han ledsnade.
SvaraRaderaMå väl
Lars