slackin

fotobomb med känsla för det lilla extra

Där ute sitter nu T i en bil med körövningsdekal, det är första maj och vi har planerat att gå en sväng när hon är tillbaka. Bilen är besiktigad och klar, sista dagen innan körförbudet, den har fått sommardäcken på och jag har fått beröm för att den är vid god vigör.


Nu sjunger fåglarne bland buskar och nedfallna grenar och ogräset blommar i gräsmatta och rabattkant. Mest är det gula blommor där nu men om ett tag kommer margueriterna som tycks blomma med ett intervall på fyra år. Jag tänker inte klippa gräset eller påta ogräs på ett tag, det gör större nytta för pollinatörerna än tusende bihotell.
Marken är fortfarande litet daggfuktig från nattens kyla, det märks när man går ut till dasset utan strumporna på i sandalerna. Från glipan i dörren kan jag betrakta fågellivet i den solitära boken. Rödstjärten har skaffat sig en partner och hoppar uppspelt mellan grenarna och guppar vilt med gumpen. Honan spelar likgiltig, hon hoppar litet lojt åt sidan och låter honom följa efter. Från den högsta alen vid bron spelar taltrasten, han har övat sedan länge och testat både småfågelsång och rovfågelskri, senast igår lät han höra ett nötskrike-krax, kanske det är årets melodi, vem vet?

I morgon är det arbetsdag, efter nära en veckas uppehåll är jag utvilad och lugn och tänker att det ska så förbli. Jag har siktet inställt på långt framåt och har startat två nya tankeprojekt som känns riktigt roliga. Livet är rätt bra när man låter det gå som det går.

Kurt Vile - Bassackwards