Wanderlust

CDF "Vandraren över dimhavet" 1818

Hela Skåne har hamnat i snökoma, om man ska tro på kvällstidningarna, så därför (efter att ha lyssnat på P1 nyheter) beslöt jag mig för att stanna hemma idag. Här hemma skiner solen och det är en perfekt dag att vara ledig på. Chefen höll inte vad han hade lovat angående lönehöjningen för den delen och jag har inga som helst samvetskval.

Jag läste ut två böcker igår kväll efter en helvetisk hemresa; en dansk om Mucha, och så Tiggarflickan av Munro. Trots att jag tycker att vintern innehåller alldeles för litet läsning har jag ändå lyckats ta mig igenom några riktigt bra verk. Nästa på tur blir Rebecca "Mansplainer" Solnits bok Wanderlust... den får sätta tonen för dagen.

"En ensam vandrare befinner sig i världen men ingår inte i den, och han är obunden som en resenär, inte fjättrad som en arbetare, en bofast person, en medlem i en grupp. Att vandra tycks ha blivit Rousseaus favorittillstånd eftersom han under en vandring kunde leva i tankar och dagdrömmeri, vara sig själv nog och därmed överleva i den värld som han kände sig sviken av. Det blev en plats där han bokstavligt talat kunde tala fritt. En återberättad vandring som litterär konstruktion uppmuntrar till utvikningar och associationer, till skillnad från en akademisk text med dess striktare form eller en biografisk eller historisk skildring med ett kronologiskt förlopp. Hundrafemtio år senare skulle James Joyce och Virginia Woolf i sina försök att beskriva hur tankarna fungerar utveckla den stil som kallas inre monolog eller medvetandeström. I romanerna Ulysses och Mrs Dalloway är det under huvudpersonernas vandringar som deras virrvarr av tankar och hågkomster framträder allra bäst"

Picos de Europa

Recreation - Music for your Dog