onsdag 7 februari 2018

Värme

I morse hörde jag äntligen hackspettens trumvirvlar. Det är en efterlängtad signal och precis vad som behövs efter tre bistert kalla nätter under -10° minusgrader. VÅREN kommer!

Att köra till jobbet när temperaturen inne ännu inte har överstigit 15° och elden fortfarande sprakar känns litet sådär, eftersom man vet att huset kommer att vara bittert kallt igen redan efter några timmar. Jag vill inte låta som om jag längtar tillbaka till tögraderna och gråvädret men plusgrader har faktiskt klara fördelar om man bor i en vedeldad skokartong.


Tösen kommer hem först av oss de dagar jag arbetar så stackarn får ta uppvärmningspasset. Det är lätt att få dåligt samvete när en lämnar över sådant jobb som inte är hennes val, fast så länge hon tycker att det känns bra, och hon känner att arbetet räknas, så uppväger det skamkänslan - och räknas gör det verkligen. På onsdagarna, särskilt efter körning på vintervägar i mörker, är jag extra tacksam över hjälpen. Idag låg en ugnspannkaka och gräddades i ugnen och saftiga, rivna morötter i en skål mitt på bordet. Dofterna från köket var det första jag möttes av när jag klev över tröskeln.

Framför dörren hänger en tjock vinterfilt som man måste skjuta åt sidan när man stiger in, den gör att det känns som att träda in i en annan dimension. Där ute är det tyst och månskenet gör allt gnistrande blått och råkallt, och inne i det orangea ljusskenet från brasan ligger katterna på rygg, frivolt utsträckta i hettan. På kaminens värmeplatta står den stora vattengrytan som vi använder som nattelement. Att energi går att återbruka, det har vi lärt oss av några års erfarenhet, och tösen är medveten om skillnaden mellan nätter med och utan spillvärmen från den där kokande grytan. Under riktigt kalla nätter blir sömnen jämnare och luften inte lika torr som med elradiatorn. Morgonen därpå ställs grytan tillbaka på spisen för återupphettning och på så vis kan vi lagra några värmande kilowatt inför den kommande dagen. Med dagens mått låter detta säkert torftigt, men det fungerar, är billigt och problemfritt, och det räcker mer än gott för mig.

Från tösens rum hörs musik och hon kliver ut och möter mig i hallen med en varm kram. Jackan åker av, jeansen med, istället åker mysbyxorna och raggsockarna på, och efter ytterligare en lång och go kram och några obligatoriska frågor om dagen i köket, börjar nedvarvningen. Det är en kvart kvar tills maten är klar så vi gör några gemensamma solhälsningar på mattan, intill brasan, bredvid katterna. Så smälter stressen och en hektisk arbetsdag bort, likt isbitar i en drink på en solvarm strand.

Phil Keaggys heta gitarrer - Glass Harp

2 kommentarer: