världens räddande män

Non Violence

Läser på Bob Hanssons logg och lyssnar på Måns Hirschfeldts sändning från P1 Kultur idag och gråter. Med fötterna uppe och katten vid min sida läser och lyssnar jag på andra människors minnen av människor som har använt sina liv som insats för att förbättra andras liv. Jag har aldrig mött vare sig Carl Fredrik Reuterswärd eller Olle Ljungström, men ändå vet jag att dessa män har varit viktigare för mänskligheten än kungar eller presidenter. Det goda som händer med oss, när musik och konst når långt in i kroppens vekaste mjukdelar, övergår alla intryck av världens alla ståtligaste monument.

Vilken mening är det med livet, tänker jag, om den enda trösten är att det kommer bli bra i livet efter detta? om något sådant finns. Vilken mening är det med livet, om vi dör utan att hinna åstadkomma det vi strävar efter, och när vi ser att vår strävan är förgäves eftersom ondska tycks vara det enda som överlever?

Det finns ingen mening med livet, annat än att vara snäll mot den vi möter, och det visste Olle och Carl Fredrik. För Olle var det som om hans kärlek sakta åt upp honom, inifrån. Att slösa på sig själv som han gjort kräver ett enormt förråd av kärlek, och när kärleken tagit slut är den energi vi kallar liv över.

Liv kan mätas både kvantitativt och kvalitativt, men i den vetenskapliga distinktionen uppstår problem, eftersom livsmiljön hos studieobjekten inte är statisk eller densamma. Vi måste ta hänsyn till skillnader.
Arv och miljö.
Möjlighet och påverkan.
Förutsättning och tur.
Känslomässighet och känslighet. För det är helt olika ting.

Livskvalitet borde handla om helt andra saker än sådant vi läser om i veckomagasinens reklamfinansierade och glossiga sidor. Livskvalitet borde handla om det omätbara minne som lämnas kvar, i tomrummet som fortfarande doftar, ekar och vibrerar efter den som gick...  den verklighet som finns kvar hos oss som stannar.

Världen behöver fler män som Olle och Carl Fredrik. Och om du verkligen fanns, Gud, skulle du se till att vi som blir över i Jämmerdal ändå fick behålla något vi älskar. Se det som en kompensation, om du vill.

Jag spelar vanlig
En apa som liknar dig 
Nåt för dom som väntar