flukt

det är första dagen på snart två veckor utan direkt sol och jag blir genast melankolisk vid tanken. Glaset halvtomt eller halvfullt? Sitter och pratar om romanfigurer och identiteter med tösen över en kopp kaffe och som gott sällskap hör vi ärtsångaren som ibland visar sig inne från den täta bokhäcken alldeles intill. Så avbryts samtalen kring esoterika och exoterika och varat stannar till med hjälp av ljuden från nuet. På högsta platsen, uppe på flaggstångens glasknopp, sitter rödstjärten och ekar vackert med små stjärtvipp som ackompanjemang. Rödhaken, korpen, svarthättan, törnsångaren och skogssnäppan hörs ibland medan göken och den tjatige gransångaren är ständigt närvarande. Humlesurr från vitplistern i rosenrabatten, ett stilla sus från skogspartiet. Ibland skiner solen igenom och jag måste besinna mig att inte ta av mig koftan, temperaturen fluktuerar, liksom allt omkring mig och inom mig.

Det finns så mycket som distraherar tanken, dock är inte allt enbart av ondo. Igår var vi på bästisens femtioårskalas och i kväll ska jag på ett nytt, men i morgon och på måndag är det helgdag. Och på tisdag flyger jag på mitt livs första inköpsresa. Än går det upp, än går det ner en liten bit.

Lyssnade på en radiodokumentär om Leif Andersson igår, Sveriges mest obskyre sångare som fick en förklaring med sina egna ord. Det han såg som ett misslyckande blev så många andras hopp och lyft. Så ser livet ut... den enes framgång är den andres fall. Eva Hesse hette en kvinnlig skulptör som länge levt i skymundan för sina manliga kollegor. Nu, äntligen, får hon upprättelse genom en dokumentär som ger oss upplysning kring hennes verk och liv, hon skrivs in i konsthistorien av en kvinna som inledningsvis fascinerades av konsten, inte av personen. Vivian Maier upptäcktes av en man, och idag tillskrivs en mycket stor del av hennes postuma framgång honom. Det faktum att hon varit en outsider ringar in kvinnan som ett undantag som bekräftar regeln och Maier förblir för många barnflickan som fotograferade, inte fotografen som livnärde sig som barnflicka. Det är verkligen för tragiskt. Jag skrev om henne tidigare, här, på bloggen.

Så många antagna genier som fick chansen, men sumpade den. Så många verkliga genier som aldrig fick den.


Barbro Hörberg - Med ögon känsliga för grönt