Weekend down Memory Lane

Sara-Vide Ericson

I torsdags tyckte både tösen och jag att det började bli långrandigt här hemma, särskilt hemskt kändes vädret som aldrig lyfte från sitt gråstatus. Som väl är har vi ett fungerande internet och en tankad bil, litet pengar på kontot och en relativt stadig inkomst, så vi har varit på turné och gått på vernissager och träffat gamla vänner i Storstaden. Ibland måste en släppa lös och vara litet spendersam, inte minst som tösen snart fyller 15, jag själv har fyllt jämnt och för att man faktiskt kan.

Moki

Vi packade i torsdags kväll, ungefär samtidigt som infallet kom, på fredagen hämtade jag tösen på skolan och på kvällen rullade tåget in i tid på perrongen. Dryga trettio minuter senare stegade vi in på det gamla hotellet vid Slussen och lämpade av bagaget på rummet. Kvällsmaten intogs på Mediskiosken, deras chorizos är legendariska, sen tog vi en liten tur runt närområdet. Mosebacke, Katarinakyrkan med begravningsplatsen, utkiken på Fjällgatan och vandrade upp- och ner för sista Styverns trappor, Klevgränd, Tjärhovsgatan, allt medan jag berättade om vilka som hade bott här eller jobbat där, vad vi brukade göra då vi bodde här på söder. Jag berättade för henne om mina nattvandringar med kamera under den tiden jag gick på konstskolan vid Stadsbibblans annex och var vi höll hus och höll på med när hennes pappa var designelev vid Malmstensskolan på 90-talet.

Moki

Vi pratade om vilken musik vi lyssnade på, vad vi gick klädda i, hur staden har förändrats och jag blev glad att se att åtminstone ett par av mina favoritställen låg kvar, utöver gatorna och de mest kända krogarna är det mesta utbytt idag. Nu när tösen är större blir sightseeingturerna roligare. Vi har oftast planer på olika håll, mestadels handlar det om att träffa vänner eller se utställningar, men ibland sammanfaller planerna, som då vi blev hembjudna på middag hemma hos gamla bästisen och hennes sköna familj i de gamla hoodsen vid Odenplan. Efter mycket snack och god mat, litet vin och en stadig Irish Coffee tog vi en skön promenad tillbaka hem till rummet vid Slussen. Stockholm är inte större än att en nattvandring känns som en tur runt kvarteret.

Sara-Vide

På lördagen var det dags att se min favoritmålare - Sara-Vide Ericson - vernissage på Fredsgatan, under tiden träffade tösen A vid Observatorielunden och de hade fikat och pratat och haft det fint. Jag hann svänga förbi min vän A som arbetar på Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan för en kort kram och en ny bok. Tösen och jag hade stämt träff vid Centralbadet för att vandra till nästa vernissage på Moderna, där skulle vi träffa en annan vän, J, och sonen som tösen säkert inte hade sett sedan hon var tio. Det blev ett spännande möte, inte minst mellan två intelligenta ungar och en fika i fullsmockad museimiljö.

Visningen av Moki Cherrys textilier inleddes av ett samtal mellan Eagle Eye och Neneh och korridoren där vi samlades var fylld till bredden.  Ett musikaliskt vimmel kunde man kunna säga att det var. Ungarna tyckte dock det blev en smula långrandigt så därför passade vi på att smyga ner och titta på utställningen av Aguéli/Klee under tiden. Det var några år sedan jag såg Aguélis tavlor och jag måste tyvärr säga att det inte har hänt mycket med muséets forskning sedan jag sist såg Aguéli där, men så kan en alltid strunta i att läsa texterna och fördjupa sig i bilderna istället. Klee är dessutom minst lika fantastisk som Aguéli...



På söndagen hann tösen träffa ytterligare en date och jag kunde gå på sista dagen av Vårsalongen, som turligt nog hölls i närheten av där tösen skulle vara eftersom Liljewalchs konsthall håller på att renoveras. Efter ytterligare minst två timmars konstmangel, massor av sol och vackra vyer över staden och säkert flera mils promenader, satt vi så nöjda och belåtna på tåget hem igen, och på långtidsparkeringen stod bilen så snällt och väntade. Hemma värmde vi upp både oss och katterna med en brasa innan vi gick till kojs, men måndagen var ledig dag för oss båda så det var ingen ko på isen.

Nick Alm

Idag har vi solat, läst ur reselitteratur, målat, simmat och tagit det lugnt och i morgon är vi styrkta för en ny vecka. En weekend down memory lane går så fasligt fort men oj vad det gör själ och hjärta gott. En hastigt påkommen resa passar mig bäst eftersom jag slipper planera, oroa mig och bli besviken, nackdelen är att man inte hinner träffa alla trevliga vänner men å andra sidan får en väl portionera ut sig oftare.


Don Cherry - Brown Rice

Neneh Cherry & Youssou N'Dour - 7 seconds